Det är konstigt att när ens hjärna mår bra så blir det mindre inlägg i bloggen...
Men i natt fick jag telefonsamtal som gjorde att bloggen åker fram igen, måste få tömma skallen på något sätt och detta är det sättet som funkar för mig. När vänner är upptagna och när kuratorn har semester måste jag ändå på något sätt ventilera mig. För inte slutar saker hända mig bara för att att jag inte har dom är otillgängliga, nej då.....mitt liv fortsätter i samma takt och saker kommer lite nu och då.
Vanligt fall kan jag hantera allt, det är bara andas och känna....ja....vi fixat allt annat i mitt liv så detta ska också gå att lösa. Men i natt fick jag ett sånt där samtal du inte vill ha, ett sånt där samtal som gör man somnar inte om och går lite i en dimma. Gamla minnen kommer upp och tårarna börja falla....
Någon väldigt nära mig avslutade sitt liv igår, han var bara några år äldre än mig. Jag växte upp med honom och det finns så många fina minnen vi har tillsammans vilket gör att min skalle går i 110.
Glad jag har mina underbara minne men samtidigt gör det en väldigt ont....
4.de vännen som gått bort nu på bara några år, frågetecknen är många.
Varför är det så många som väljer att avsluta sina liv nu?
När pandemin kom, sedan dess har en efter en valt att avsluta sitt liv. Hade pandemin sådan påverkan på många att man inte klarat av att komma tillbaks till det mer "normala" eller mådde dom dåligt långt före så pandemin vart sista droppen i bägaren ?!?!
Jag säger det igen som jag sagt förut...
"Mår du så dåligt du vill ta ditt eget liv, prata med någon!!!!
Att du avslutar ditt liv hjälper ingen, du lämnar efter dig en smärta, ett sår som för många aldrig läker. Det blir mer kaos, mer sorg när du har försvunnit. Jag har dig hellre här i livet, pratandes med mig varje dag, älta samma sak om och om igen istället för att du helt försvinna ur mitt liv"
Alla har vi upp och nedgångar, ibland känns det som att för "faan nu vill jag bara ge upp...nu är det för mycket".
Men, livet är så. Det är en berg och dal bana, en våg eller vad man nu vill kalla det. Man måste bara komma ihåg att vågen tar slut någon gång, vagnen kommer upp från dalen. Allt är inte bäck svart hela tiden, allt är inte lönn jävligt jämt.
Istället, lär dig åka med den där vagnen, finn sätt som gör att du kan åka ned i den där dalen och stå ut under tiden du är där nere. Lär dig surfa den där vågen för förr eller senare kommer vågen jämna ut sig och du är på fast mark igen. Skäm bort dig när du är låg, se till att göra saker som du vill när du är där i botten, se till att ge dig själv vad just du behöver för att må bra speciellt när du är där nere i det där mörka hålet.
Ingen kan ta hand om DIG...som just...DIG SJÄLV! Du vet vad du vill ha, du vet vad du behöver, du vet vad du gillar. Det är bara DU som kan fixa dig själv, men du kan använda oss andra som stöd under tiden 💖
Kan komma många blogg inlägg från mig ett tag nu, känner skallen behöver det.
Vad dom kommer innehålla vette tusan men skriva...bruka jag aldrig ha något problem med.
Det är mer att få ett sammanhängande inlägg för ADHD hjärnan gör att jag hinner gå igenom det vanliga personer tänker på en vecka....det tar en timme för mig. Så det är svårt att ibland hålla fokus på bara EN SAK...och att inte hjärnan ska vandra iväg som vanligt.
Blir inte en vanlig midsommar denna gång, tacksam för Leo kommer i alla fall få fara och ha kul. Jag kommer inte fara någonstans alls, vill bara krama kudden och gråta ut allt som finns där inne.
Jäkla piss.....
