Att känna sig avslappnad....

 bild

Förra inlägget skulle gå ut igår men hann inte klart så det fick komma ut idag istället, så då får det väl bli två inlägg idag =) 

Att känna sig avslappnad, något jag inte känt på över ett år. Andas, känna att allt kommer ordna sig, le utan att anstränga sig, bara känns sig lugn och tillfreds, nöjd. Men jag kan säga att det gör jag nu =) 

Det kommer från många saker, som jag sagt förut så börjar saker att ändra sig. Det börja lugna ned sig så jag kan få komma in i rutin igen och det får mig att bli lugn, alla frågetecken är som bortblåsta, stenen från ryggen är borta, nystanet med alla sönder trasslade trådar börja reda ut sig. Jag kan inte börja beskriva vilken underbar lättnad det ger.....

Den tid, ork, energi, tårar, svett, ilska man lagt ned på allt börjar ge betalning.....

Igår kväll var en riktigt rolig kväll, jag fick skratta så man grät och magmusklerna fick jobba, jag kunde le utan att behöva pressa fram leende utan det bara kom. Satt igår med flera vänner från wow, vi satt på disc och pratade, drack, spelade sanning och konsekvens men med bara sanningen. Så underbart att få sitta med dom igen, känner hur fruktansvärt mycket man saknat det <3 

Men denna gång när man sitter med finns en stor skillnad..... JAG .......jag har förändrats och det känns, nu när dom pratat förstår jag, nu när dom säger något tar jag inte åt mig som att dom attackerar mig utan jag känner mig helt annorlunda på insidan....det är skämt och jag gillar dom. Man kan va grov i munnen, kan kan ha lite mörk humor, pervers...vad än för typ av humor du har så är det ok. 

Kände hur jag kunde slänga skit på dom och dom kunde slänga skit på mig och jag tog inte illa vid. Den känslan är underbar, att inte ta det på blodigt allvar....det är skämt.......du känner dom, det är skämt. Man känner sig avslappnad vilket jag tror gör att dom också känner sig avslappnad. Dom behöver inte vara orolig med vad dom säger till mig, att vaka över vilka ord man använder utan dom kan va sig själva och det kan jag också vara, behöver inte tassa på tå.....det gör allt så mycket roligare.... VÄNNER .....

Jag har alltid sett dom som mina vänner, men jag ha inte agerat som en vän för jag ha inte förstått. Nu när jag förstår bättre, när jag ändrats så mycket, när jag kan slappna av och inte ta allt så allvarligt så kan jag äntligen faktiskt behandla dom som vänner.

Kommer alltid ha den där.....omtänksamma sidan med mig. Att om jag slänger ur mig något men blir orolig att dom kanske tagit det fel eller att det sårat kommer jag prata/skriva till just den personen och fråga så allt är ok, så jag inte gick för långt. Värnar alltid om att inte vänner ska bli ledsen eller sårad, för då ha jag gått för långt och det vill jag inte.  

Då man har så att jag är max-mini, allt-inget, svart-vitt och man är rak på, man säger sanningen, säger vad man tycker och tänker så gäller det ibland att kunna stanna upp. Måste hinna reagera så man inte sårar, det kan vara himla svårt då alla har känsliga knappar men om man inte vet vilka dom känsliga knapparna är så är det lätt att man sårar tyvärr. 

Detta är ett område jag jobba mycket på, man kommer aldrig bli helt hundra på så sätt men man kan alltid bli bättre att tänka sig för innan man säger något och är detta faktiskt något jag ens bör säga? Så....såra kommer man alltid att göra...nån gång, men jag kommer alltid försöka att inte göra det. Och gör man det ska man rätta till felet och be om ursäkt, ta ansvar och lära sig. 

Så igår.....första gången, kunde jag hörd orden. Dom prata på samma sätt dom alltid gjort MEN....jag hör orden, jag förstår orden. Jag är heller inte rädd för att fråga om det är något som jag inte förstår, vilket underlättar för mig att kunna förstå situationen bättre, att inte missförstå. 

Så många tankar gick genom mitt huvud igår....

Har han alltid sagt så här?

Bruka dom göra detta?

Hur kan jag ha missuppfattat allt så brutalt som jag ha gjort?

Varför har jag så många minnesluckor från den tiden ?

Jasså, tycker den personen så här...men...men...men...ha den alltid gjort det!?!? 

Vilken jävla planet va jag på när jag satt med dom ?? 

Alla frågor fick jag svar på innan kvällens slut, ja utom vilken planet jag var på när jag satt med dom men det var då tusan inte jorden det ska gudarna veta...hahahahaha.....

Men jag måste säga, det är fruktansvärt otäckt när man hör dom prata ibland om saker som man sagt, gjort, saker som hänt och man känner inte igen en enda sak. Jag saknar bitar från höger till vänster, har ni någonsin vart så full att ni gått över den gränsen och har misses luckor dagen efter ? Så....så har jag nu. Jag vet jag var där men....jag kommer inte ihåg om många saker som tas upp. 

Det känns som dom prata om ett annat tillfälle eller att det ska vara en annan person som va där men inte jag. Och hur jag då ha agerat och svarat i frågan när jag va där......och.....det är inte jag. Jag skulle aldrig säga så där, jag skulle aldrig göra så där, är det verkligen mig dom beskriver ?!? 

Självklart äre jag dom beskriver men jag minns det verkligen inte, jag kan inte identifiera mig i varken ord, agerande eller känsla. Det är en himla otäck känsla att ha och man skäms för man förstår inte varför i hela HELL ha jag agerat som jag gjort...vad äre för fel på mig.....

Men....det var inget fel på mig, det var jag som höll på att förändras av Elevansen och många hundra småsaker krockade samtidigt med Elevansen så jag va inte mig själv alls, därav jag inte känner igen mig och det känns som dom prata om en annan person. 
Jag va där...men...min skalle va inte helt där.....
Självklart ser man inte det själv, för man lever i det men vänner såg jag förändrades. Man va mer sur, lättirriterad, sov dåligt, ingen motivation, dålig självkänsla, kände sig känslokall.....man var inte sig själv. 

Frågade en av dom varför han inte använde mitt namn längre, han sa aldrig Kristina eller Kiwi längre och hade inte gjort det på över ett år. Så får jag som svar av honom att ...

" You bitched about how I said it so i stopped =) "

När jag läste dom orden stannade hela jag, ha jag......ha jag blivit sur och käftat emot för huuuur han sa mitt namn ?!?? Men....why....varför i allsin dar ha jag gjort det? På hur många olika sätt kan man säga Kristina eller Kiwi....say....what ?!?!?!? Skallen gick verkligen i 110 blåst, men snälla Kristina va faan är det att käfta upp mot. 

Jag skämdes kan jag säga, jag verkligen skämdes. Här har jag trott att HAN inte ville säga mitt namn för han va sur på mig eller inte ansett mig som vän så han vill inte använda mitt namn då. Då det är i själva verket JAG som bitchat upp för han sagt mitt namn, det är mitt eget fel åter igen. Jag vet att han tycker nu det gör inte, det är vatten under bron liksom det är bortblåst. Jag uppskattar starkt att du tycker det vännen men jag skäms ändå, så där beter man sig inte Kiwi...man gör bara inte det...PUNKT!

Så igår tro jag han sa mitt namn lite extra ofta bara för jag skulle höra att han använde mitt namn, vilket fick mig att le =) Sådana småsaker som jag gått och irriterat mig på och inte förstått börja nu att få sina svar, vilket är lite småjobbigt för man vill verkligen dumförklara sig själv men det är en oerhörd lättnad. 

Så ja, igår var verkligen helt underbar för mig. Och vet ni vilken den bästa känslan är....förutom att man känner sig glad, avslappnad och bara inte kan sluta le. Att jag är....nöjd....

En känsla jag INTE får ofta...i något sammanhang alls, men jag känner mig oerhört NÖJD... 

Jag är nöjd med mig själv för allt jag jobbat med

Jag är nöjd för jag gav inte upp

Jag är nöjd för saker börja falla rätt igen

Jag är nöjd för alla underbara vännerna jag har

Jag är nöjd för att min egen osäkerhet sätter inte lika många käppar i hjulen längre

Jag är nöjd för "IT" inte fick rätt

Jag är nöjd för vad än jag ställs in för så verka jag klara av det än om det verkar mörkt stundvis

Jag är nöjd att inte va lika bra på vissa saker som andra är, jag är bra på andra saker =) 

Jag är super nöjd med att ha en sådan underbar son som jag har

Part 3....

Men nu är det inte bara han detta gäller som sagt, jag ser så många vänner som gör samma sak. Dom gör det mot andra och mot mig ibland. Fråga jag något vad än det är....så får man inget svar och dom hoppas det bara ska försvinna. Eller så får man ett svar nån månad senare när det redan är för sent....

Som när man får meddelande från en kompis som säger detta...

- Va, har du kastat den?!?! Men jag ville juh ha den......varav jag frågar
- Å hur ska jag veta det har du tänkt? För jag frågat åtskilda gånger och inte fått ett enda svar så nu åkte den. 
- Jaha, jag trodde du fattade det...... 

HUR SKA JAG FATTA DEEEEEEET !?!?!?!?  😆

Om jag fråga, Vill du ha denna annars kastar jag den?  Då bör man svara, ja, nej, vet inte, låt mig tänka......är du helt tyst i veckor, då kan du fet hajja att jag kastar den.
Om jag pratar om känslor, kanske vill veta vad du känner. Känner du inte samma sak som jag ja men då är det självklart jag kommer dra mig undan lite och lägga energi där den är uppskattad på annat sätt.  

Att ignorera någon....hjälper inget/ingen. Det är inte så svårt att säga ja, nej, kanske.....vet inte. Det är inte svårt alls, att vara tyst och låtsas som att det regnar gör en både förvirrad och sårad i längden. 

Jag förstår att när det gäller känslor är det inte alltid så lätt. Du kanske gilla personen super mycket och det är en bra vän men du känner inte dom känslorna, vill inget säga för man vill inte såra den man bryr sig om men också att man är rädd man kommer tappa personen i fråga.

Då ligger det lite press där, för säger man....

"Nej, tyvärr, jag känner inte samma som dig!" 💔

Så kan det hända att vänskapen förstörs. Det är lite den risken man får ta än hur mycket man gilla den vännen. Man kan inte förvänta sig den ska va kvar och plågas av att du inte känner samma sak, ens känslor är inte besvarade. Men det behöver inte alltid vara så att den personen försvinner för det, men man vet aldrig fråns man faktiskt ta det steget och agerar.  

Många skulle nog känna samma sak som jag, förvirring.....
Men jag kommer nog på svaret om ett tag, ibland tar det bara lite tid men det bruka kunna lösa sig. Vänner tycker olika som vanligt, men jag uppskattar alltid deras synpunkt på det hela så man kan se det från båda hållen innan man gör något val om vad jag vill. 

Jag kan känna mig så säker ibland, man är så säker på att DETTA är just vad jag vill...absolut...finns inget annat...bara det. Sedan när man börja få mer information, få se saker från alla håll, få höra hur andra tänker och tycker så märker man tillslut att...uj....ok...ja...hmm....
Man börja tänka om, ta in allt som sagts och så ändras den åsikten vad man själv tyckte. Förut när jag hade så att jag ändrade åsikt kunde jag få påpekningar att ...

"stå för vad du tycker"

"ändra dig inte bara för dom/den/det inte gillar vad du gör eller säger"

"håll dig fast" 

Men vet ni jag ha sluta lyssna på det, visst jag ha mina åsikter jag står för. Många som andra kan tycka är helt vansinniga men det är mina åsikter, det är så jag tycker och tänker inget fel i det. MEN....stora saken här är att ändras, växa, lyssna på andras åsikter, inte fastna i samma hjulspår. Man lär sig fruktansvärt mycket bara av att lyssna. Så ibland ändrar jag mig för man får mer "kött på benen" och lär sig faktiskt mer om saken i frågan. Jag är himla stolt att jag faktiskt kan ändras, att man kan ta in mer, lära om, att förstå att det finns andra sidor och andra synpunkter. Den ståndpunkten jag har kanske är grundad på falsk grund, det vill inte jag stå vid. Så lär om...lär nytt....lär rätt 💕

Så vi får se vad som hända skall.....
Nu blir det bara att ha is i magen och fortsätta min resa, hoppas att man ska få rätsida på alla saker jag vill få in rätt. Acceptera att det kommer alltid finnas folk som gör saker på sitt sätt, låt dom göra det då. Men det kommer fixa sig, finns inget jag inte klarar av 💕

Part 2...

Måste börja med att säga det var många som läste mitt förra inlägg och ...

Tack så himla mycket för det ni är yber goa, stor puss på er 💋

Men jag tror inte helt att det jag ville säga kom fram, för jag fått  kommentarer som "lägg inte ned energi på denna/dessa personer" "gör detta dig så arg och ledsen så skriv av dom som vänner" "vilka idioter" 

Det fick mig att haja till för nu vare inte detta jag ville medla i min blogg, jag är absolut inte arg eller ledsen. Jag är mer less, förvirrad, fundersam, mer suck liksom. Det kanske gör sig mer tydligt i denna eller nästa inlägg. Men det handla inte om att inte lägga energi på vissa personer, det handla om förståelse hos varandra, att kunna prata om saker, säga vad man tycker. 

Men för mig handlar det himla mycket om MIG, att läsa andra, att förstå varför vissa gör vissa saker men också tala om att vissa bråk, problem, konflikter skulle så lätt kunna avvärjas om bara båda parter kunde prata. 

----------------------------------------------------------------------------

Såååååå, jaaaaaa.....nu ska vi komma till dom där roliga stunderna. Dom stunderna som kan göra en person totalt gråhårig och bara vilja strypa någon. 😅

Vad än det handlar om, än om man är i ett förhållande, singel, mat, kärlek, saker....vad än det handlar om så kommer alltid en eftersmak som är lite bitter och frustrerande. Jag är rätt säker mer än en person känner igen sig i detta och man önska man på ett vis kunde läsa tankar då hade aldrig detta problem uppstått.

MEN......tanke på att kunna läsa allas tankar, verkligen få veta vad alla tycker och tänker om allt och alla. Vad dom ha för perversa tankar, fantasier, vad dom önska att göra med dig precis nu. Jag tro inte jag skulle palla med det. Känner hur jag ryser i hela ryggraden bara tanken av alla snuskiga fantasier som folk kan ha om en.....UÄÄÄÄÄ...nej...nej..nope! Jag är glatt ovetande....hahaha....

Så, då kommer vi till efterbörden av att vi nu ha agerat på den frågan vi ställde dom och NUUUUU reagerar dom på det hela. Detta är alltså EFTER vi stället frågor/frågan till dom minst en gång förut så nu börjar skiten snurra lite väl fort....

Som ni nog kanske förstod av mitt förra Blogg Inlägg så handla detta om känslor, men jag har även mött på detta med "läsa tankar" och "ignorera" principen allt för ofta inom alla sammanhang. Både IRL och i spel, vilket gör en person som mig KNÄPP!!! Vad är det så svårt med att säga...

JA...
NEJ....
Kanske...
Vet Inte...
Vill tänka på saken....
Praaaaaataaaaaaaa.....

Att inte TRO att "ja men hon förstår nog om jag gör så här" "Ja men hon förstår nog om jag inte svara henne på just dom frågorna eller inte svara henne på en vecka". NEJ....jag förstår inte och det innebär många fler frågor, många fler förvirringar och tillslut då man aldrig får svar ANTAR man och agerar där efter vilket ofta kan innebära...problem....

Ignorerar man eller inte svarar klart utan luddar in alla svaren,  ja men lägg inte skulden på mig då när problem kommer uppstå och det kommer det! Du hade ett val där....du valde att inget göra eller ludda in svaret för du tro man kan läsa dina tankar. Du valde ....

Som jag sa tidigare så handlar detta om känslor men jag har stött på det så många gånger det är mer något man förvänta sig av alla. Blir dock inte lättare att lista ut svaret av det hela....

Om du nu hade/har känslor för mig varför visa du inte det ?
Varför sa du inget om det?
Varför ignorera du när jag väl försökte prata om det?

Jag såg många gånger du vart lite svartis, så fort jag försvann eller så fort man flörta, gav någon annan uppmärksamheten. Jag ignorera det och tyckte att jaaaa....men asså känner du något bör du väl kunna uttrycka det på något sätt. 

Men icke, alla vinkar du gav var att du hade noll känslor för mig så jag gick vidare, jag gav upp.
Hittade då en annan jättetrevlig man, hinner knappt säga hej, flörta lite så blir du svartis direkt. För mig blir det då lite svårt att veta vad du vill när dina handlingar säger en sak men din mun säger en annan sak. 

Ska jag rada upp det för dig så kanske du lättare förstår....

1. Du får flörta med andra men inte jag ?
   
   
2. Jag har hintat många gånger om vad jag tycker medans du tycker det är för djupa och privata saker. Samtidigt kommer du till mig och kan prata riktigt djupa samtal nu och då men så fort frågan är vad du tycker om MIG....så är du helt tyst.
   
   
3. Jag börja dra mig undan då är du direkt på och undrar varför man blivit så distanserad men börja jag ta kontakt igen så drar du dig bort och tycker jag är för på.
   
   
4. Är jag tyst så undra du direkt hur jag mår, om allt är bra, om något hänt så du visar empati men säger samtidigt att du inte bryr dig. Men om jag sedan tar upp nån gång att "ja men du bryr dig juh ändå inte" så får man alltid att "Det är väl självklart jag bryr mig, har jag sagt annat?"...mjooo....du ha juh det.....
   
   
5. Du säger du vill vara singel, du trivs med det, du vill jobba med dig själv, det är bäst så. Då tar jag det som ett nej, så jag börjar söka vidare och lägger inte ned så mycket energi på dig. Då kommer svartsjukan fram, inget du säger rakt på men det skiner brutalt igenom så fler än jag ser det med att din attityd förändras direkt, kommentarer som kommer flygandes.  Du får inte all uppmärksamheten av mig som du fick förut. Kommer man då in i en diskussion med dig om varför är du svartis då du ändå inte gillar mig, så får man att ....."När ha jag sagt det?" Fine, nä absolut du har inte sagt det rakt ut men du har då tusan inte sagt annat heller när jag faktiskt ha frågat om det.....
   
   
6. Privat med mig är du en helt underbar man, riktigt så där....man vill bara krama och pussa sönder. Men så fort nån fler finns med oss blir du riktigt kylig, avståndstagande.
   

Inte så konstigt man känner sig lite förvirrad

Man får både  "Hot and Cold" "ja och nej" från din sida, så veta vad du känner, vart jag står är helt omöjligt då du inte heller vill svara på enkla frågor. 

Detta hade förut drivit mig till vansinne men inte nu längre.  Mer att man.....suckar lite och bara fundera varför det ska vara så svårt att bara säga vad man tycker och tänker ?!?!? Sedan granskar man sig själv, har han sagt något jag missat, misstolkade jag något...
Är du rädd att tappa mig som vän?? Om du faktiskt skulle säga till mig att "Kiwi, jag gillar dig inte på det sättet". Är det där skon klämmer, att du inte våga helt säga sanningen för att du är rädd att förlora mig....

Read minds !?!?!? part 1...

Vet inte hur ofta jag får höra (speciellt av män) trodde jag du viste!!!

Hur i hela hell skulle jag kunna veta det när du inte öppnat käften och sagt det ???? 
Sägen går att vi kvinnor kan läsa männens tankar men även kvinnors tankar. Men sist jag kollade var vi inte UFO'n, i alla fall inte dom flesta av oss. Utan kan vi läsa dina tankar kan det vara för...

1. Du har verkligen inget poker fejs så allt skiner igenom. 
2. Möjligen har vi vart med om rätt mycket i våra liv och du följer ett mönster som vi har varit med om så      vet vet vad som komma skall. 
3. Vi har varit med dig så himla länge vi vet du hur funkar, vad du tycker om, vad du vill. 
4. Du har själv ingen smak, åsikt, tanke (väldigt undergiven ) utan du gör, följer allt det man själv tycker och tänker. 

Men nu är det inte alltid så att vi ha dessa punkter man kan följa, då måste du som man/kvinna faktiskt öppna munnen och säga vad du tycker, vill eller vad det nu är. 

Om du inte vill jag ska ta för givet vad du vill, känner, tycker, tänker så måste du faktiskt öppna den där saken i ditt ansikte som kallas mun....du vet...den där saken du öppnar för att äta. Den är bra för så mycket annat än BARA att stoppa in saker i....(alla som känner mig här ler och tänker, jag vet allt vad du stoppar i din mun) 😂 That might be but...shut up 😂

Men det vore lite trevligt om folk faktiskt kunde prata lite mer, skriva mer....va tusan som helst men på nått sätt förklara vad man vill, tycker, tänker, önskar så en annan person ska veta om detta.

För vem känner inte igen detta, man frågar vad den vill ha eller kanske hur den känner men då är det HELT JÄVLA TYST från den andra sidan.

Jaaaahapp, då vill den personen kanske inte prata om det då?? Eller ska jag tro den personen ignorerar mig?? Eller har jag sagt/gjort något fel så denna person är sur på mig...hur....ska jag veta....MIND READER!?!??!?!

Skulle det handla om känslor men snälla guds förbannelse visa vad du känner då, gå inte där och tro man ska förstååååå vad du känner. För är man som jag har man NOLL KOLL, jag ha ingen aning om nån flörtar med en. Du måste ta en klubba, slå den i skallen på mig och säga...hej...du....jag flörtar med dig ditt nöt!!!! Dååå kanske ekollonet droppar ned 😋

Såååå när man själv då gör det där, äter det, beställer det, skaffar det eller varför inte skaffar en annan...vad som helst så blir då denna person som du faktiskt frågat (oftast mer än en gång) sur på dig. Man ifrågasätter varför denna person reagerar som den gör?!?!?  

Antingen då får man inget svar....."silent treatment" när den är som bäst...eller hur ?!??! För där är också en punkt som kan driva vem som helst till vansinne......

"ignorerar jag det tillräckligt länge så har hon/han glömt det
och vi behöver aldrig ta upp den saken igen"

.....eller huuuuuuur, för så fungerar verkligen världen...eller ?!??!? =) Oftast vill man inte heller fråga allt för ofta eller fråga för mycket, man vill inte vara för på eller vara besvärlig, vara för nyfiken, kanske känna sig dum för man inte vet svaret. Men frågar man inget får man inte heller något veta. Så tycker du någon är tjatig...weeeeeell, ha du testat öppna käften och svara första gången så kanske du slipper den frågan igen?!?! Bara en tanke där va....

Eller så får man till svar av den där personen man nu har frågat och som sagt oftast mer än en gång....

 "Varför fråga du inte mig ?"

*BIIIIIIP* .......(atombomb gick av i Kiwi's skalle så tyvärr kommer Kiwi vara upptagen ett tag med att hitta alla bitarna så vill ni henne något får ni nog vänta några timmar/dagar eller lämna ett meddelande så hör hon av sig så fort hon hittat de flesta av bitarna i alla fall)......*BIIIIIP*

(fortsättning kommer)

Lazy Sunday....

Söndagar, varför känns alltid söndagar som att man är bakfull. Men man vet man drack tusan inget igår så vad vart jag då bakfull av ?!?!? 

Man är seg, trött, slö...bara bläääää på allt. Man vill krypa ned i soffan, dra en filt över sig, titta på skräckfilm och käka skräpmat...hahahaha....men det är sant =)
Varje söndag är det samma sak, så på söndagar planera jag gärna inte in något alls. Varken att fara ut och göra något eller göra något hemma, tar mer dagen som den kommer så vill man lata sig i soffan kan man göra det. Man ska helt enkelt inte ha några måsten.... 

Så idag blir det nog en rätt lugn dag, ska hjälpa Leo packa väskan då han ska till pappa idag. Ska också passa på att fixa med bilderna på dator när det för en gångs skull är lugnare,  lite jul pyssel ska jag också fixa med. Ni bör inte va förvånad att jag håller på med jul pyssel =) 

Men för en gångs skulle går det riktigt långsamt med jul pyssel, mycket för att jag ha inte fått någon inspiration riktigt om vad jag vill göra. Eller ja, jag vet några saker men då måste jag hitta åt sakerna gärna på loppis. Men i år ha det vart snålt om just de saker jag söker, antingen är jag för kräsen eller så är det fler än jag som gör liknande pyssel. Vilket som så är det svårt som tusan men hoppas ska finna snart =) 

Få kanske säga som Thess att det är kanske lika bra jag inte hittar så mycket pyssel att göra för vart tusan ska jag ställa allt ?!?!? =) 

Lägenheten har juh rätt många saker i sig som den har, men då på jul bär jag upp MÅÅÅÅNGA fler saker från källaren och det tar plats så snart kommer det bli så mycket så man kan inte vända sig. Jag hoardar inte saker, jag hoardar på jul saker =) Det är en stoooor skillnad och helt legit enligt mig ...hahaha...

Can it ever be to much Christmas Ornaments ??? =) 

Men så har man också mycket mindre egen tid nu när man fick sonen på heltid så jag kan inte göra allt man tänkt sig utan man får mer tänka....vad är viktigast just nu?!? Då man också har att man spelar WoW  så blir det alternera wow-pyssel =) 

Men nu ska jag och Leo packa väskan, fixa lunchen så något blir gjort i alla fall. 

I made it....

Fiiine, jag missade två dar men nu skriver jag i alla fall =) 

En sten eller ska man säga många stenar har under dessa 2-3 veckor försvunnit från ryggen <3
Många frågetecken, många funderingar, tankar har blivit besvarade. Även ånger, oro, ilska, sorg har blivit så mycket mindre. Varför kan man undra ?!?! 

Har i över ett år haft mycket i min skalle som tryckt en, mycket har man försökt att fixa men då det har vart så mycket från olika håll har det varit svårt att hantera allting. Men vad bruka man säga, skam den som ger sig.....

Så många som sa det kommer aldrig hända igen, det kommer aldrig gå att lösa, det är bara du glömmer det, du själv har åstadkommit detta så du har bara dig själv att skylla, det kommer aldrig bli som förr. Men tydligen så hade dom fel som sa det, glad jag inte lyssnade, gav inte upp utan jag fortsatte kämpa.  
Mest kämpade jag med mig själv, att utvecklas, lära mig, förstå. Vilket man nu kan se har gett belöning också. Behöver inte bli som det var förut, det är inget som säger att det inte kan bli bättre nu...

Tid kan läka sår, människor kan förlåta, människor kan också förändras och ibland till det bättre bara man är villig att ge tid. Men också att båda sidor är villiga att lyssna och förstå varandra, behöver inte tycka som den andra personen men att kunna acceptera att den är annorlunda mot för en själv vilken inte behöver vara en dålig sak. 

Jag vet att jag skulle inte klarat av detta om jag inte fick hjälp av oväntat håll, en av dom jag var så arg på var den som först sträckte fram en hand. Kan säga att min första tanke var "va faan vill han nu"...

Man gick in i en försvars ställning, för jag var beredd på att få påhopp. Kändes underligt, jag minns verkligen känslan, man kände hur ilskan börja komma och jag va beredd på att fräsa som en ilsken katt. Men då jag märkte att han va inte ute efter att bråka med mig, han va inte ute efter att rubba skit i mitt ansiktet, han va inte där för att ställa tusen frågor jag inte vilje svara på utan han förde en normal konversation, fråga hur man mådde, hur allt gick och sedan var det bra med det. 

Den konversationen fick mig att stanna till och bara någon dag efter det fick jag en KÄFTSMÄLL av någon jag betraktade som en mycket nära vän, låt oss kalla denna person...."Blomman".....bara för att inte namnge. 

En dag stod "Blomman" i min hall, hånlog och började kläcka ur sig en massa elaka saker.
"Blomman" tala om för mig hur jävla dum och lättlurad jag var, hur jävla lätt det varit att manipulera mig, att få mig att tro illa om några personer som jag höll mycket nära, personer som jag ansåg var mina vänner.

Hur urbota korkad jag hade varit som gått på dennes lögner den sått under en längre tid. Jag hade trott på allt "Blomman" hade sagt, varför skulle jag misstro någon som man ansåg var en av mina närmaste vänner ?!?! Om jag inte kan lita på denna person vem skulle jag då lita på ? 

"Blomman" hade sagt en massa lögner om dom andra som jag gillade, att dom skulle ha sagt elaka saker om mig, att dom skulle ha spritt lögner om mig, att dom inte ens vill vara min vän, att dom inte ville ha med mig och göra.

Allt detta kom steg för steg som en trappa och jag vart bara argare och argare. "Blomman" använda allt den vista om mina vänner som tryck knappar på mig, mina svaga punkter. Så en dag brast det och man kan säga en atombomb gick av. Det var många saker som staplades på varandra och tillslut vart bägaren full vilket gjorde jag förstörde den vänskapen jag hade med dom andra =( 

Det är lätt att vara efterklok säger man och det stämmer, nu i efterhand så förstår jag allt. Jag ser alla lögner som "Blomman" spritt, jag förstår att det inte var sant, jag skulle pratat med dom andra men jag kände jag kan inte lita på dom för....."Blomman" hade juh sagt det och det och det......jag satt i en rävsax. 

Jag skyller inte allt på "Blomman", det gör jag verkligen inte. Jag kunde löst saker på så många andra sätt men denne person var en bidragande del..en STOR bidragande del till varför jag exploderade som en atombomb. 

Detta var nu över ett år sedan och jag har ångrat mig så fruktansvärt mycket, allt jag sagt, all skada jag orsakat, att jag lyssnade på "Blomman", att jag inte såg genom lögnerna....att allt bara exploderade. Jag har nog så svårt att lita på folk men efter detta kan jag påstå det vart INTE lättare för fem öre. 

Så jag gick från att vara flyg förbannad på dom andra vännerna, till att bli super lessen, helt förstörd. Och så var dom första månaderna för mig, jag gick upp och ned hela tiden i humör. Arg, ledsen, arg, ledsen, arg, ledsen....men jag valde att kämpa. 

Då jag har under hela mitt liv aldrig förstått mig på mig själv, varför jag förstör runt om mig, varför jag sårar, jag har aldrig sett mönstret från.....nu......så valde jag att kämpa. 

Jobbat stenhårt med mig själv under en längre tid och Elevansen har börjat lugna ned sig. Den krockar inte längre med min Autism men den gjorde i början utan nu är dom mer vänner så kan jag se, höra, förstå, läsa av så mycket mer än vad jag någonsin kunnat förut. Så nu....när jag sårat och förstört så vänder jag inte ryggen till. Jag lär mig av det som hänt, jag pratar med vänner om det för att försöka förstå vad som hände, varför, vad jag kunde gjort annorlunda. 

Nu när jag äntligen vet, VARFÖR....jag alltid gjort som jag gjort, varför jag ha reagerat som jag gör, varför jag tänker som jag tänker och detta beror på just min ADHD och min Autism så kan jag faktiskt nu KÄMPA för att lära mig ha mer kontroll över det. Jag lär mig hantera mina handikapp eller vad man nu vill kalla det, kärt barn har många namn. Lära sig av sina misstag för att inte göra dom igen... 

Så från att den dagen min vän räckte ut sin hand...och min andra "dåvarande vän" utbrast om all skit denne gjort så gjorde jag upp mål. Något jag kunde ha som en morot, kämpa mig mot. Visste aldrig om jag skulle kunna nå mina mål men ibland måste man hoppas, be om ett smärre mirakel, andas och låta karma ha sin gång. Det sett mörkt ut många gånger då jag verkligen bara ville ge upp men tjurig som man är så har jag vägrat. Ska jag lära mig något kan jag inte ge upp, bara fortsätta fram än hur mörkt det ser ut för någonstans där framme kommer ljuset. 

Nu, över ett år efteråt så är jag där =) 

Den där branta uppförsbacken, de där stenarna som låg på ryggen, skulden man hade, ångern, sorgen, ilskan, alla frågetecken, hopplösheten bara försvann. Inte allt på en gång men bit för bit försvann genom att jag bit för bit avklarade mina delmål. Så när jag väl....var framme och jag fick min sista punkt på listan så kunde jag andas.....

Jag kan inte ens beskriva känslan.....jag kunde inte sluta le, allt kändes så himla mycket enklare, förstod inte varför jag faktiskt varit så arg, varför jag varit så ledsen....det känns som ett minne blott. Trodde aldrig jag kunde lägga locket på och bara glömma, förlåta, gå vidare om jag inte kunde få prata om det. 

Trodde inte jag skulle kunna få släppa det hela om jag inte fått säga allt jag vilja säga...men.....tydligen var det inte det jag behövde. Jag behövde inte prata om det, inte med just dom personerna i alla fall. För prata har jag gjort i TIMMMMAAAAAAAAR så mina vänner som vart på sidan av allt som hänt har fått skavsår i öronen. Jag ha fått älta det hela, jag ha fått gråtit, svurit, blivit helt knäpp i skallen så jag fått ur mig det som behövdes tydligen. 

Utan för mig handlade det om....en person. Jag behövde att han såg mig, att han konfirmerade att jag fanns. Att han va inte arg på mig, höra hans röst, kunna föra ett samtal, skämt, skratta....att inte vara....bortglömd. Vi har inte pratat ett enda ord om allt som hänt och jag behöver inte det heller, jag är nöjd, jag är till ro. Jag ha lagt locket på, det som hände.....de har hänt. Man kan inte ändra det som hänt en kan han styra vad som kommer hända och DET....är något jag nu gör. 

Jag kan inte i ord uttrycka hur himla tacksam jag är för detta, vänner som hjälpt, vänner som lyssnat, vänner som haft tålamod med en. Känner hur jag växer dag för dag, känner hur jag ändras, åsikter jag haft ändrats, hur jag känt, mått, saker man gillade, saker som man sa man aldrig skulle göra....ÄNDRAS och för en gångs skull är jag inte rädd för förändringen utan jag mer välkomnar den =) 

Än så finns det att jobba på, men nu är i alla fall största stenen borta, nu är jag längst upp, nu kan jag sätta mig ned och jobba pö om pö på mina andra saker och ändå ha en lättnad. Det löser sig, jag säger som jag alltid säger till min son...

Vi fixar det, vi har alltid fixat allt så du ska se vi kommer fixa detta också 💙

Det är aldrig för sent att förändras, ändra bara inställning till VARFÖR.....

Farväl.....

Aldrig ha det vart så svårt att säga adjö, att kapa band, att vända blad, att gå vidare.

Jag vet att det är något som måste göras men det gör det inte lättare för det. 

Att försöka tänka på en framtid utan dig är svårt..

Känner hur något vänder sig i magen...

Känner hur tårarna kommer...

Våra minnen är många, kanske inte alltid dom bästa men så många härliga timmar med skratt.

Skratt så man kiknat och inte fått luft, legat på golvet och tvingat sig själv att andas. 

Bara för att sedan komma tillbaks för att skratta ännu en gång.

Sena nätter, tidiga mornar, jul....tankarna vandrar vidare och jag känner hur mitt leende blir mindre. 

Hur lämnar man något sådant ? 
Hur vänder man ryggen och bara går vidare som att det inte betytt något? 

Det är bara att släppa, gå vidare....

Så enkelt ni måste ha det som bara kan släppa och gå vidare. 

Som att allt det roliga ni gjort aldrig har hänt, som att alla känslor aldrig funnits.

...bara vandra vidare...

Jag kan inte det, än hur mycket jag vill så kan jag inte det. 

Än hur arg jag är, än hur ledsen, än hur förvirrad, än fast jag vet jag skulle må bättre av att inte

ha dig i mitt liv så står man där.....förtvivlad.....förvirrad....

Vart är knappen som bara stänger av alla känslor ? 

Jag måste hitta den, så sjukt less att bry mig om någon som inte bryr sig om mig.

Jag skulle kunna försvinna från denna jord och du skulle aldrig ägna en enda tanke till mig. 
Varför bryr jag mig om dig ? 

Vad har du gjort för att förtjäna det? 

Du var min vän...

Du månade om mig...

Du brydde dig...

I alla fall trodde jag det...

Jag vet inte om jag trodde fel... 

Var kanske vänskapen enkelriktad?

Var jag för blind för att förstå?

Det kvittar hur hårt jag försöker, det är ändå inget värt för dig.

Saker är inte som det en gång var, allt är förändrat, jag är förändrad. 

Sakna ibland mitt gamla jag, då hade jag bara kapat dig ur mitt liv och sagt...

"Fuck you, du förtjänar ändå inte mig"

Jag hade gått vidare som att DU betydde inget....

Som att DU var inget värt....

DU skulle slutat existera i mitt liv...

Hade aldrig fällt en enda tår för DIG...

Då hade DU varit den personen som är så dålig, som inte är värd att förlåta...

DU hade vart NOBODY!

Då hade DU fått stå där ensam och känt dig som världens sämsta person här i världen.

Ifrågasätta allt och alla....då hade det vart DU! 

Men nu är det jag som står här, som blir behandlad så av dig. 

Innan du läser och blir arg för vad jag skrivit och klaga på att inget stämmer.

Då ska du tänka på att jag har bara andras ord att gå på. 
Då du inte vill prata, då du inte vill förklara.
Då du ansåg jag var inte värd att ha kvar i ditt liv längre så du bara tog bort mig...
Som man var inget värd.
Så innan du klagar på mig....

Se dig själv i spegeln och ifrågasätt om du verkligen gjort allt rätt?!?

" Give people time"....we dont always have the luxury of time. 
Better to look in the mirror and ask if you want to be treated the same way you are towards me? 

Stop Punish You'r Self....

 

Quotes....some hate them some love them....

Hur vare nu med att jag skulle lägga ut ett blogginlägg per vecka !??!? *host*.....
Asså ärligt jag har fasiken tappat tiden, det har varit 400 knyck här hemma så jag ha knappt hunnit vända mig så ska man gå isäng igen. Jag trodde inte det va över 2 veckor sedan jag skrev sist men tydligen sååååå......jag behöver en betongklump släpandes efter mig så kanske tiden går lite mer långsamt ...*haha*....

Men här kommer ett inlägg jag funderat länge på att lägga ut, "Quotes" "Mems" "Sticks".....vi kalla dom olika saker men vi ser dom överallt. Små bilder med små meddelanden som folk lägger ut på Facebook, Instagram, Snap, ja alltså överallt. 

Vissa älska dom och vissa hata dom, jag gilla vissa....
Jag är rätt duktig på att både skriva och prata, jag ha inga problem att säga vad jag tycker eller tänker. Men ibland är det svårt att få ut i ord vad man känner. Jag kan skriva en mening en miljoooooooon gånger men det känns bara fel. Men skriver någon annan mer eller mindre exakt det jag skrev så kan de kännas.....

"Precis, det är precis så där jag känner, det är exakt mig till 100% " 

Varför det känns rätt när den personen skriver det men inte jag skriver det?!?! Kan vara för dom ändra ett ord, en mening, en böjning på ordet, det kan vara vad som helst men är det en "quote" som skriker KIWI!!!! Kan den säga något jag känner eller tycker som jag inte lyckats i ord....ja men då gillar jag den. Och nu råkar det va så att jag ha några....antal...hundra sådana...hahaaha....

Jag har valt att inte lägga ut många "Quotes" för jag ha märkt att vissa vänner har tagit dom fel, att de tror jag riktar "Quotsen" till just dom,  en viss person. Absolut, ibland är det meningen att riktas mot någons person, speciellt om man är mitt i något och man kan inte skriva till den personen hur arg man är, hur ledsen man är, hur sårad man är eller bara be om ursäkt. Man kanske inte kan det just då men känner att man måste få ut det ur sig.

Det är inte för att starta ett drama, ett bråk....det är att man måste få ventilera sig och då kan ett sådant litet "Quote" va det lilla som behövas bara för man ska kunna släppa lite. Den personen behöver inte se det, den personen behöver inte ta åt sig men bara att man lagt ut det och vet att så finns en liten lättnad i sig som säger....

- Ja, nu ha jag sagt lite vad jag känner och hoppas inners inne att den personen ska läsa det och ta åt sig/fatta att det är den personen jag mena.

Vissa kan tycka det är barnsligt, att man ska skriva namnet då på personen så den kan ta åt sig av det eller inte lägga ut alls. Men vad folk ska ha i åtanke är...ALLA ÄR INTE LIKA!!!!!!

Bara för att du gillar att ha saker på ditt sätt, bara för du gilla att göra så, hata när andra gör så....innebär det INTE att ditt sätt är den rätta vägen att gå. Alla är vi olika, ACCEPTERA DET!!!!!! Jag är så sjukt less att bara för jag inte tycker, tänker, agerar som alla andra nötter där ute så är det något fel på mig. NEJ....blankt fett NEJ!!!!! Det här...är min väg, så här är jag, antingen acceptera du att detta är jag eller så vet du vart DÖRREN ÄR!!!! 

Vad många inte ser, är dom små viskningarna jag kan få lite nu och då på messenger, wow, disc, till och med sms. Små små viskningar, där folk är för fega att skriva dom i public så alla kan se utan lättare att viska til mig så INGEN annan än jag ser vad dom tycker, tänker och säger. Önska dom kunde ta upp det i publik så andra personer kan se hur dom beter sig, men det går juh inte då skulle dom skämmas ögonen av sig...vet du vad man kalla det...."TROLL"....gömmer sig bakom en skärm, där är dom säker och kan skriva vad som helst men att gå public och säga så här tycker jag skulle dom aldrig göra.  

Jag är öppen, jag skriver vad jag tycker, känner, vill, hur jag se på saker men det enda jag inte gör är att hänga ut folk för det tycker jag är sjukt taskigt. Och det är därför jag INTE lägger ett namn under mina "Quotes"....för mig är det en taskig sak att göra, istället låter jag den som känner att den vill ta åt sig av det ja men gör det då, förmodligen finns det en anledning varför just du tog åt dig eller hur ?!?!

Har haft/har några bekanta, vänner som tagit vissa "Quotes" helt fel, jag ha menat dom i en god mening men dom ha tagit dom dåligt. Men samtidigt känner jag, varför tar du åt dig....om du inte ha gjort något fel ?!?!  Om en kompis lägger ut en "Quote" om att någon sårat henne/honom så skulle jag inte ta det personligt om jag inte känner att jag ha gjort något mot den personen som inte är bra...något man kanske skäms för, något man inte menade, ljugit om...vad som helst, men tar du åt dig lär det finnas en anledning eller hur ?? 

Men ja, alla dom fina "Quotes" som finns där ute. Har ni läst dom? Har ni tänkt på vad dom försöker säga ? Det finns så många olika, sorgsna, arga, glada, roliga, totalt knasiga men alla dom betyder något för någon ....

Så alla dom jag lägger ut här idag eller ja man kan säga ALLA jag lägger ut här, facebook, disc, insta eller vart än jag lägger ut dom betyder något för MIG! Jag kan lägga MINST ett namn under varje "Quote" men tänkte inte göra det, hoppas att just den personen tar åt sig än om jag vet vissa kommer aldrig se dom men det ger ändå mig en lättnad. En av anledningarna till jag ha min facebook öppen så alla kan läsa, jag må kanske inte ha dom på vänners listan men jag VET att vissa av dom läser alltid mina inlägg så vissa når jag ändå. 

Så här kommer några "Quotes"......

Tar du åt dig ?