Neurodivergent och överlevare...

 

💛 När hjärnan låser sig, när man är neurodivergent och överlevare.

🌿 Det finns något vi nästan aldrig pratar om:

Hur det är att vara neurodivergent och samtidigt ha levt ett liv fullt av ansvar, trauma och känslomässig övervakning.

Det formar en människa.
Inte för att man är svag.
Utan för att man har överlevt för länge på fel sorts bränsle.

Och därför vill jag skriva det här.
För mig.
För dig som känner igen dig.
Och för den som tror att vi ”överreagerar” eller ”är otydliga”.

---

🔥 Det här är sanningen...

Jag är inte värdelös. Jag är överbelastad.
Jag är inte fel. Jag är formad.
Jag är inte svag. Jag är slutkörd.
Jag är inte konstig. Jag är neurodivergent.
Jag är inte oälskad. Jag är ovan vid att någon stannar.

Det är så viktigt att säga det högt.

---

🌿 När man bär både autism, ADHD, trauma och extrem empati...

…då är man inte bara ”lite känslig” eller ”lite för mycket”.

Man är ett helt nervsystem som jobbat övertid hela livet.

Man har:

Hyper-empathic attunement

Du känner av andras känslor som om de vore dina egna.

Masking från autism

Du kopierar omgivningen för att passa in, inte skapa konflikt, inte vara ”fel”.

People-pleasing från trauma

Du har lärt dig att ditt värde sitter i hur bra du får andra att må.

Det här är inte beteenden man ”väljer”.
Det är överlevnadsstrategier.

---

🌙 Jag kan inte göra mig själv glad – jag behöver att andra är glada...

Den meningen låter kanske enkel.
Men den kommer från ett liv där man:

• tröstat andra

• burit andras problem

• tagit ansvar för stämningen

• känt av alla känslor i ett rum

• förhindrat bråk

• lugnat, lindrat, anpassat

När man gjort detta i 20, 30, 40 år…

Då frågar hjärnan plötsligt som vuxen:

”Vad vill jag?”

Och svaret blir:

”…jag vet inte.”

Inte för att man saknar identitet.
Utan för att man aldrig fått ha en.

---

🌿 Jag blir låst när jag ska välja...

Det här händer hos nästan ALLA med NPF + trauma.

Det är inte osäkerhet.
Det är inte velighet.
Det är inte ”jag vet inte vad du vill”.

Det är hjärnan som kraschar av överanalys.

Jag tänker inte bara:
”Vill jag det här?”

Utan också:

• Kommer någon bli sur?

• Kommer jag vara i vägen?

• Kommer jag uppfattas som krävande?

• Tvingar jag någon?

• Skapar jag drama?

• Får jag skulden?

• Tar jag för mycket plats?

• Är det lättare för alla om jag bara säger ’spelar ingen roll’?

Detta händer på två sekunder.

Och då låser sig allt.
Det blir:

”I don’t know.”

Fast jag egentligen vet.

---

💛 När någon säger ”Vad vill du?”

…då tror de att de ger mig frihet.
Men för mig känns det som att plötsligt få makt jag inte bett om.

Min hjärna går in i:

1️⃣ Ansvarsläge
”Om jag väljer fel så förstör jag stämningen.”

2️⃣ Bördeläge
”Jag vill inte att någon ska behöva anpassa sig efter mig.”

3️⃣ Överanalysläge
Du försöker hålla ALLAS behov i huvudet samtidigt.

4️⃣ Skyddsläge
Val = risk
Risk = smärta
Smärta = minnen jag inte vill tillbaka till

Det är inte min personlighet.
Det är min överlevnad.

---

🌿 Jag vill förstå att det inte är mitt fel...

Det jag beskriver är så vanligt hos:

• CPTSD

• människor med hög empati

• människor som alltid varit ”den vuxna”

• människor med autism/ADHD

När man levt hela livet så här:

• ta ansvar

• känna av alla

• stämma av alla

• dämpa konflikter

• förklara sig

• skämmas över känslor

• få skulden för sådant man inte gjort

• bli ifrågasatt varje gång man öppnar sig

…då börjar hjärnan automatiskt tänka:

”Allt dåligt som händer är nog mitt fel.”

Men det är inte logik.
Det är trauma.

---

💛 Det här är inte egoism – det är trauma och neurodivergens

Människor som säger:

”Du vill alltid bestämma”
”Man måste gå på tå runt dig”
”Du vill alltid vara i centrum”

…de har ingen jävla aning om hur mitt nervsystem fungerar.

De ser min känslighet – men tolkar den som krav.

De ser min ångest – men tolkar den som kontrollbehov.

De ser min osäkerhet – men tolkar den som dramatik.

De förstår inte hur mycket jag HÅLLER TILLBAKA.

Jag kräver ingenting.
Jag begär ingenting.
Jag vill inte gå före.
Jag vill inte att folk ska anpassa sig.

Det enda Jag vill ha är:

• respekt

• att bli förstådd

• att folk lyssnar

• att folk inte dömer

• att människor kanske tänker två sekunder extra innan de tolkar mig fel

Det är fan inte mycket att begära.

---

💛 Till dig som känner igen dig – du är inte ensam

Det här är inte personlighetsbrister.
Det är inte svagheter.
Det är inte konstigheter.

Det är:

✨ neurodivergens
✨ trauma
✨ överlevnad
✨ empati
✨ och en hjärna som aldrig fått vila

Och du är inte ensam.
Inte konstig.
Inte trasig.

Du är bara utmattad av att vara stark för länge.

Överanalysera och Övertänka....

Överanalysera och övertänka det är något jag är himla bra på och desto mer jag har i skallen som bråkar, många saker som strular, mycket nytt som förändras eller desto tröttare jag är desto mer övertänker/överanalyserar jag saker.... 

Ibland är det en bra sak, för det har fått mig att backa från saker som kunde ha slutat illa. Men också bra för man analyserar saker om sig själv, förstår sig själv bättre. Vilket i sin tur också lett till att jag kunnat jobba med mig själv på ett helt annat sätt. Det känns verkligen som dom sista två åren ha vart ....ögon öppnande för mig. 

Man mognat men våga inte säga att jag vuxit upp för jag vägra 😂 Men mogna har jag nog inte kunnat göra om jag inte övertänker och överanalysera. Jag hade bara puttat bort det och inte brytt mig som jag gjort förut, istället för att försöka förstå det och se på allt från olika perspektiv och inte fastna på bara mitt perspektiv. Något jag tror många skulle behöva göra, försöka förstå att alla är olika och försöka se sakerna från andras perspektiv också...man kan juh råka lära sig något 😇

Så vad är överanalysera?

Överanalyserande är att grubbla över ett problem, utan att egentligen försöka lösa det. Övertänkande kommer i två olika former: tänka på det som har hänt och/eller tänka och oroa sig för det som kommer att hända. Personer som överanalyserar drabbas oftare av ångest och panikångest känslor.

Är du en överanalytiker (fancy titel) så pågår det extremt mycket saker i din hjärna. Du har förmodligen tusen situationer och konversationer att grubbla över.

Varför Överanalyserar man?

Att överanalysera sina val är ett vanligt sätt att köra fast i livet – både i stort och i smått. På engelska kallas det för analysis paralysis, och innebörden är att man analyserar tillvaron till den grad att man blir handlingsförlamad.

Hur vet man att man överanalysera?

1.Du har svårt att fatta beslut

Har du problem med att fatta beslut som rör allt ifrån vad du ska äta, vad du ska ha på dig eller om du ska ta det där jobbet så är det troligtvis så att du överanalyserar. Istället ska du bara ta någonting, blir det fel kan du rätta till det senare. 

2. Du sover dåligt

Är du en överanalytiker (fancy titel) så pågår det extremt mycket saker i din hjärna. Du har förmodligen tusen situationer och konversationer att grubbla över. Då är det inte konstigt att du inte kan sova. När dina tankar börja påverka din sömn blir det problem. Här är några tips som kan hjälpa dig. 

3. Du pratar alltid om samma saker

När du överanalyserar någonting blir det lätt att du frågar dina vänner om samma sak. Om och om igen. Tillslut orkar de inte lyssna på när du går igenom samma sak för tusende gången. Det spelar ingen roll hur många gånger du ställer frågan, du kommer förmodligen alltid få samma svar. 

4. Du funderar jämt

Du går igenom varenda liten detalj från det där mötet och spelar upp olika situationer för att tillslut hitta den avgörande detaljen. Vad det är, det vet du inte. Detta kommer ta så mycket energi av dig och du kommer inte komma fram till någonting, det enda som kommer hända är att du kommer må dåligt. När du överanalyserar hittar du nästan alltid bara det dåliga sakerna. 

5. Du litar inte på din instinkt

Händer det att du struntar i att lyssna på din magkänsla och istället försöka göra en för- och emot-lista? Då vet du nog vad vi kommer säga nu. Du tänker för mycket. Gör listan, men tänk inte för mycket på vad det står utan låt din magkänsla bestämma och lita på den. 

6. Du behöver ha all information för att kunna bestämma dig

Att fatta ett beslut utan att ha läst på precis allt är en omöjlighet. Du behöver all fakta och information, för det kan ju bli fel. 

7. Du missar deadlines

Det spelar ingen roll att du satt en timmes deadline för att göra klart en uppgift. Du har så många saker att tänka igenom att du missar den och även den du satt efter.

 

9 smarta tips till dig som ständigt överanalyserar

1. Ställ klockan för "överanalysera"-tid. ...
2. Lev i nuet. ...
3. Distrahera dig med något annat. ...
4. Försök tänka positivt. ...
5. Inse att du inte är perfekt – och sluta sträva efter det. ...
6. Var medveten om när det händer. ...
7. Ta hjälp av en vän. ...
8. Använd dig av lappar för att sluta överanalysera.
9. Omge dig av positiva människor som ger dig energi.

Vad menas med att man Övertänker?

Övertänkande kan göra dig besatt. Så mycket att du inte riktigt kan tänka klart. Enligt livscoachen Rebecca Ore är det vanligt att övertänkare inte litar på att de hittat rätt lösning på ett problem. I stället tänker de på samma fakta om och om igen och tar inga steg framåt

Vad kan man göra mot Övertänkande?

1. Se tecknen. Vi människor har förmågan att i viss mån kunna förutse vad som kan hända. ...
2. Avsätt tid för oro. ...
3. Utvärdera dina förutsägelser. ...
4. Bli bekväm med obehag. ...
5. Styr om dina tankar. ...
6. Be om hjälp.

Vad händer om man Övertänker för mycket?

Det handlar om två olika saker, som kanske hänger ihop till viss del. Dels så ”övertänker” du på saker, fastnar i negativa tankar och TROR, på dom. Tankarna får dig att bli orolig och må dåligt.

bild

Nu är det så enkelt för personer som inte överanalyserar eller övertänker att bara säga...."släpp det, det är bara att släppa och gå vidare" Men det funka faktiskt inte så, än hur mycket man vill så går det inte göra bara så där. Hjärnan är den kroppsdelen människan har som är bland den svåraste att förstå sig på, för den funkar inte lika för alla. Och bara för att en sak funka på en person är det inte säkert det funka på nästa person, precis som medicin. Vi ill den ska funka på alla, men bara för det funkade på dom 1000 personerna den testades på är det inte givet att det kommer funka på just dig....

Människan är komplex, vi förstår till en viss del varför folk gör som dom gör MEN det är alltid något som sticker ut som vi inte kan förklara eller förstå oss på. Vi kommer aldrig förstå oss på alla, men vissa saker vi har, hur vi växte upp, allt i våran ungdom kan förklara många saker. Men människan utvecklas så våra beteenden, sjukdomar...allt, ändras så vi kommer aldrig kunna förstå alla. 

Men det vore väl bra....om vi i alla fall kunde ha mer kunskap för att kunna förstå varandra bättre ?!?! 💕

Vill man veta så bör man fråga ?

Skvaller, prat bakom ryggen, antaganden utan att veta, fråga.....

Jag är inne på ett svårt ämne nu....
Som person så kan jag va rätt rak på sak, vill jag veta något så frågar. Men viss saker kan vara känsliga för just den personen. Jag kan prata om det mesta speciellt om det handla om sex, men sex är ett mycket känsligt ämne för flesta andra. Förhållanden, kärlek, hat, förändringar i ett förhållande, alla dom sakerna är också känsliga ämnen för många. Dom kan också svara men inte helt säkert att dom väljer att vara helt ÄRLIG. Man kan dra en kort liten vit lögn just för att man vill bara frågan ska försvinna. 

Prata bakom någons rygg, vad är prata bakom någons rygg för dig ? 

Men så tänker man då på att folk hatar när någon prata bakom ens rygg, absolut det gör jag också. Jag som person kan prata bakom någons rygg, men inte onda saker, inte saker som är sagt i förtroende. Men just för att jag är nyfiken, fundersam på något men vill inte fråga för det är en känslig punkt så man bolla ideer med en vän. Ja, undra hur hon pallar med det ? måste va rätt svårt ändå? Skulle man själv klara av det? 

Inte för att skvallra om personen men mer av nyfikenhet för det är något annorlunda, något man kanske inte själv vart med om. Det är svårt att veta hur saker verkligen är om man själv aldrig ha vart i just den situationen, så hur tänker dom, känner dom, resonerar dom. 

Jag är en rätt nyfiken person, för jag gilla att lära mig saker jag inte kan. Och det är just om människans beteende, människans tänk, resonemang. Hur vi alla tänker olika, prioriterar olika, känner olika, vill olika. För att lära mig mer om hur jag funka och varför jag funkar just så här är det viktigt för mig att se hur andra funka, varför dom funka så för att få en annan synvinkel på det hela. 

Men absolut, vill man veta något måste man fråga vederbörande. Annars blir det bara ett antagande, man tror och tro det gör man i kyrkan. Man ska veta, man ska gå till källan för att få rätt svar på en gång, det är endast den personen det berör som vet exakt sanningen. Det är så lögner annars kommer till, nån troooooooor så mycket. Sedan säger man det till nån annan men man säger inte att man TROOOOR det utan man lägger upp det som att man vet....

- Jo, så här är det. Han känner så här, han tycker så här, han vill detta.....
- Hur vet du det? Ha han sagt det? 
- Näääää, men jag skulle tycka så om jag var i hans sits.....
- Jaha, så du troooooor det är så men du vet faktiskt inte för du har INTE pratat med han
- Nä varför skulle jag prata med han om det, man kan ju inte fråga sådana saker till vem som helst. 
- Absolut, nej....vissa saker bör man inte fråga precis vem som helst. Men då är det HIMLA viktigt att man påpekar just att man TROR det är så i vem än man samtalar med, säg då istället....

(- Nu vet inte jag att det är så här för jag ha inte pratat med honom, men skulle jag vara i hans sits skulle JAG känna så här, jag skulle må så här, jag skulle tycka så här men det är bara vad jag tycker och tror)

För en egen åsikt kan man ha, det bör man ha men vinka på rätt sätt tack. 

Dock ibland för nån som jag kan det va himla svårt att veta vad...man ska tro.....

Jag är en sån som måste få höra du tycker så, för jag ska kunna förstå det. En handling, ett samtal, ett textmeddelande för mig kan få mig att bli osäker på om man gjort fel, om den personen är arg på en, om jag är jobbig eller vad som. 

Än om det är en mycket vanlig sak som..."bry sig om någon". Jag kan ha svårt att förstå att någon bryr sig om mig om den personen inte säger det till mig. Jag vet att jag i min tur bry mig om väldigt många, jag har inget pokerface heller så bry jag mig om dig märks det och bry jag mig inte alls om dig...haha...hrm...jo det märks mycket VÄL kan jag påstå.

Men då jag själv inte kan seeee dom där signalerna så behövs det att jag få höra det...

-HEJ...du....valnöt, jag BRYR MIG OM DIG!!!! 

Ok, ja...då kan det klicka och polletten kan falla ned, aha...den personen gjorde så för den brydde sig om mig...ok, ja då vart det helt plötsligt en stor skillnad i skallen. Men det är här det blir så svårt när man står i en tre-vägs korsning....

Man är vänner så man ska "anta" dom bryr sig. 

Men jag ska inte anta så mycket.
har personen inte sagt det själv,
kanske det inte är sant.

Jag frågar för att få veta men...
- Får inget svar
- Sur för man fråga, man är för påflugen
- Dumförklarad för man inte förstod det
- Motfråga "bryr du dig?"

Är det konstigt då att man....undrar och inte förstår ?

Att bry sig om en medmänniska är bland det lättaste man kan göra och något som verkligen kan ge en energi och självförtroende. Men varför ska det vara så svårt att säga? Bättre ta för givet att någon förstår det?? 

När sa du senast till någon att du bryr dig om dom?

Vart går gränsen för vad man får säga bakom någons rygg? 

Kan man fråga vem som helst vad som helst?

Är det ok att vara nyfiken eller snokar man bara då?

Att höra av sig....

Ge det tid Kiwi, allt kommer ordna sig ska du se...
Vet inte om jag försöker övertala mig själv eller vad....

Visst, jag vet att tid är något som behövs här. Man ska inte behöva jaga en person, man ska inte behöva vara den som hela tiden bryr sig, man ska inte behöva vara den som hela tiden ska höra av sig, vara den som alltid ska finnas där men när man behöver dom som existerar man inte...

Om någon bryr sig om en så lär dom väl höra av sig ....till...mig.....?!?! eller ?!?!.....

Men dock jag märkt att man har dem som......om jag inte hör av mig har man NOLL kontakt och så kommer den fina frasen....

"Varför har du inte hört av dig???"

Varför ha inte jag??!?!? Um.....du vet att du kan också lyfta ett finger och skriva hej, eller fråga hur man mår, vad man gör, vad som helst vore kul. Det skulle stilla ens övertänkande hjärna om du bara kunde visa att du faktiskt brydde dig lite i alla fall....

Jag har nog med saker att tänka på, behöver inte överstimulera min övertänkande hjärna ännu mer. Det är så enkelt att tysta den, det räcker med ett...

• HEJ, hur är det med dig?
• Jag bryr mig om dig....
• Finns här om du vill prata.
• Förlåt....
• Vet jag vart tyst men jag har inte glömt dig....
• Ringer dig på ett tag....
• Tänker på dig!

.....poff, så tystnar hjärnan på en gång.

Jag kan försöka tysta min egen hjärna men det enda som faktiskt kan tysta den är DU, den personen som vandrar runt i min skallen, den personen jag inte vet vart jag har....DU....är den enda som kan tysta den så snälla.....bara....få den att hålla käft är du snäll! 

För mycket eller inget?

Jag ha fått lära mig med tiden att jag är delvis väldigt överkänslig och delvis väldigt kall, börja fundera vad som faktiskt är bättre av dom ?!?!

Har några vänner som saknar empati, helt känslokalla. Man märker hur dom ibland får kämpa för dom minsta sakerna som jag tar för givet. Som när ens barn kommer med en teckning och är stolt för vad dom gjort, för mig är det helt naturligt att ...

"Men va fint, va duktig du är, denna ska upp på kylen, stolt över dig"

Liksom berömma, le, visa hur stolt man är över deras mästerverk. Det är en självklarhet för mig så jag tänker inte ens på det, kvitta om jag inte har någon aning om vad det är på teckningen men man visar klart och tydligt hur duktig man tycker dom är, bygga upp deras självförtroende. Men för dom så blir det mer....

"Jaha, vad är detta? Ska jag vara glad nu, tycker du den var fin?"

Dom säger liksom inte det till barnen men dom får verkligen anstränga sig för att ens le, dom le, sätter upp på kylen och säger duktig. Men dom gör det inte för dom känner något utan för dom vet det är så man BÖR göra, så man BÖR känna men dom känner inte ett dugg.

Hade så svårt förut att verkligen ta in varför dom inte bara kunde visa med känsla, att glädjas för andra, stötta och bry sig. Det kunde kännas så känslokallt ibland det vart riktigt jobbigt, men jag började tillslut lära mig hur dom fungera och när jag kunde se hur dom verkligen HATA att inte kunna känna alla dom kär känslorna....kärlek, glädjen, empatin. Då sjönk det verkligen in, det är inte att dom inte VILL känna något dom bara KAN INTE känna något.  

Vet två av dom har gått igenom saker i barndomen so gjort dom stängt ute ALLT, idag har dom barn och kan inte känna kärlek till sina egna barn. Ett av barnen hamnade på sjukhuset och var riktigt illa ute, men pappan kunde inte känna något. Minns så väl när han talade om för mig att hans son var på sjukhuset och det var fara för hans liv. Men han sa det på det sättet som att det va inget viktigt, som att man pratade om att man skulle dammsuga när man kommer hem...

"Äh, jag bryr mig inte"

Jag va så nära att skrika åt han, bara slå han sönder och samman för han inte brydde sig om att hans egen son låg på sjukhuset och det var riktigt illa. Men.....ögonen.....ögonen ljuger aldrig, man såg att än om orden kom som va äh, jag bryr mig inte så gjorde han det, fast han inte helt kunde ta in det. 

Sa nån gång att jag önska jag var som han, att jag inte kände något, inte brydde mig om någon, att jag bara kunde stänga ute alla känslor och inte bry mig. Men då var han väldigt snabb att rätta mig....

"NEJ, du ska vara himla glad du inte är som jag. Att inte känna något är extremt jobbigt och man sårar så många, ändra dig aldrig, bli aldrig som mig!! "

Ok, jag förstår vad han mena, jag kan förstå att inte känna något gör inte saker bättre...

Men när man är som jag som oftast känner för mycket så önska man verkligen att man inget kände. Man skulle bli mindre sårad men dock skulle jag va den som såra många. Jag är dock inte någon som bara kan stänga av, antingen bryr jag mig eller så bryr jag mig inte. Svart å vitt, fullt och tomt....sån...är jag. 

Då man bryr sig för mycket så innebär det man ofta blir sårad, utnyttjad, driven med så i slutändan är det bara en själv som blir sårad av att man bryr sig. 

Men samtidigt fick jag visa ord av en annan vän som tyvärr fick lämna jordelivet alldeles för fort. Han sa åt mig att aldrig ändra mig, att jag inte skulle sluta bry mig om andra, sluta inte kämpa för andra.

Han tyckte jorden hade blivit alldeles för egotrippad, att alla bryr sig bara om sig själv men har ingen medkänsla för grannen bredvid sig. Att det behövs någon på denna kalla jord som väger upp för alla andras egoism. 

Ja, på nått sätt förstår jag honom helt klart. Det har blivit mycket kallare där ute, vet inte hur många gånger jag ha blivit utskälld för jag BRYR MIG, att jag bryr mig för mycket. Sedan när har det blivit FULT allt bry sig om någon ?!?!?

Vad har hänt med....

"Behandla andra som du vill bli behandlad själv"

Ska jag gå efter det då kan jag verkligen bete mig som ett riktigt rövhål mot många. Men varför ska man falla ned på deras nivå, jag låter karma ta hand om deras.....rövhål ? ..hahaha..hrm.....

Så vad är bättre om man är som jag, en som inte kan va i den grå zonen. Ska man bry sig för mycket eller ska man inte bry sig alls ??? 

Våga va den du är.....

En vän delade denna bild på Facebook och jag kände den tilltalar mig riktigt mycket... 

Man kan aldrig ändra på hur andra människor behandlar andra, man kan tjata sig less om vad man bör och inte bör säga, vad som är rätt och fel. Men bara för man säger det innebär det inte att dom tycker och tänker på samma sätt. För dom kan det vara helt ok att säga dom sakerna, eller göra just det där. Men det är som att finns det inte en LAG på det hela så kommer folk inte bry sig. I och för sig är det många som inte ens bryr sig om lagen såååå...jaaa.....

* Omtänksamhet, bry sig om andra.
* Skulle du tycka det är ok om någon säger så mot dig?
* Sätta sig i den andra personens sits, det kan finnas något bakom det hela till varför den personen är så.
* Bara för att du tycker så ska du tänka på att det är DIN åsikt, bara för det är din åsikt innebär det inte att den är rätt och du behöver inte påpeka den för alla. 
* Acceptera att alla är annorlunda. 
* Vad ger dig rätten att trycka ned någon ? 
 
Men DU.....du själv har ett val hur du vill ta dom orden dom säger. Jag vet att det är enkelt att säga men svårare att göra, för ord sårar och det sårar länge. Men något man lär sig med åldern är att alla få tycka vad dom vill, det är deras åsikt och den kan dom ha om dom vill. Att vara stolt för den man är, inte trycka ned på sig själv för man är annorlunda, att man sticker ut, man är sin unika underbara individ 💕

Jag är inte som alla andra, jag ha haft många som ha tryckt på mer än en knapp och påpekat saker. När man va yngre nonchalerade man dom bara men orden tog ändå, man bara dolde smärtan. För desto mer du visar att du tar åt dig desto roligare blir det att göra narr av dig. 

Men nu, när man påpekar något känner man sig mer stolt. JAPP, jag vet jag är udda men vet du vad....det är himla mysigt på den här sidan, jag följer inte mönstret, jag gör inte som alla andra vill bara för dom vill, jag skäms inte för den jag är 💖

Detta är jag, du har ett val....

Antingen acceptera du mig för den jag är eller så vet du vart dörren är 👊

Denna lapp får mig att tänka på just det, att acceptera någon för den dom är....."crayon eating mother fucker"...

Negativa vs Positiva

Att se sig själv i spegeln och försöka vara självkritisk är inte alltid det lättaste, man kan få en lååååång lista med alla negativa saker men att få positiva saker är svårare. Ibland behöver man vänner som kan säga något positivt om en för att man ska kunna se en annan sida. Men ibland än hur ofta vänner säger något går det inte in, man vill inte ta in det positiva det är lättare att hantera det negativa. 

Ibland blir jag så knäpp på mig själv. När någon säger något negativt jo men nog faan hör jag det men säger någon något positivt så är det som att du hör det men hjärnan tar inte in det. Är som att det skulle sitta en osynlig vägg mellan hörselgången och hjärnan, ett filter som bara ta in negativa saker men de positiva dom sållas ut. Borde det inte vara tvärt om ?!?!

Vet att allt handlar om hur du ser dig själv, och kan du tillåta dig själv att ha några positiva saker?
Vissa fastna på att dom bara har negativa saker så när dom får en positiv sak kan dom inte ta in dom. För att ändra tankebanan och något ska/kommer blir positivt med sig själv så är det som att man tappar sig själv. 

Man är så van att leva med dom negativa punkterna att kommer det en positiv in i ens liv.....ja men, vem är jag då? hur lever jag med det? jag är inte van att ha den där positiva synpunkten om mig själv så hur får jag nu in den i min vardag. Vanan är jobbig ibland .....

Vanan....där kommer jag in, jag behöver ordning, rutin, en bra vardag för att fungera. Då man sedan ung ålder aldrig gillat sig själv, ofta fått höra hur dålig man var, alla fel man gjorde, man tänkte fel, sa fel, tyckte fel m.m. Så har man redan den dåliga självbilden inpräntad i sin vardag och ska försöka få in något positivt kan det för en med Autism vara EXTREMT svårt för det är en förändring i ens rutin, att ändra sin egen självbild är svårt för alla men en som har problem med förändringar så blir det extra svårt. 

Men förstår mig rätt, för den negativiteten jag har riktas mot mig och endast mig. Jag går inte runt och talar om för folk hur dålig dom är, att dom gör allt fel, hur ful dom är eller vad än det är. Men det kan jag LÄTT göra mit mig själv.....

Jag skulle behöva hitta den där "reboot" knappen i min skalle, ställa om så att jag kan ge mig själv en paus nu och då att förstå du får göra fel, du kan förlåta dig själv, du behöver inte va så hård mot dig själv hela tiden. En paus knapp, reboot knapp...

Det är så lätt att säga positiva saker om andra, jag kan ösa positiva ord, uppmuntring, beröm här och där men kommer det ett positivt ord flygandes mot mig åker skyddsvallen upp, sköld, amor, hörselkåpor och tusan allt. Men ofta märker jag att saker jag säger till andra är saker jag själv vill höra.....

Jag är väl en bra person också?
Förtjänar inte jag också höra positiva ord?
Förtjänar inte jag att må bra och få en mer positiv bild av mig själv?

Kan höra vännerna redan nu säga...JO DET FÅR DU, men min hjärna skakar och bara säger ...NEJ, nope, fet glöm det, du förtjänar inte det, du är inte värd det, du är inte god nog......

Dom där orden, dom där .....onda orden som kommer, dom som överanalyserar alla dom goda orden du får mot dig och vänder dom till något negativt. Jag är så less dom....

När jag talade om för min psyk att det känns som jag lider av schizofreni var hon mycket snabb att tala om för mig att NEJ, det är du verkligen inte. Sedan när man suttit och diskuterat har vi kommit fram till att det är inte så konstigt att du känner dig så, du har det inte MEN.....du har ADHD, Autism. 

Dom två sakerna är väldigt olika personligheter, då ADHD har en tendens att vara impulsiv, inte tänka efter bara göra/säga och så Autismen som ska planera allt, det ska vara ordning, reda, inte bryta rutiner. Så dom två personligheterna i hjärnan bråka, det blir som att ha två små barn som är extremt olika varandra....dom kommer bråka med varandra natt som dag och göra allt för att jävlas. 

Men vem av dom personligheterna är det som sitter å säger negativa saker om mig själv, medans jag gör allt för att förstå dom positiva sakerna. Vem är den där tjuriga saken, eller har jag en tredje personlighet med?!?!?

För på nått sätt måste jag få tag i den personligheten, sätta ducktejp över käften, sätta på en "krama mig själv tröja" och slänga in den i ett vadderat rum, låsa dörren och faan slänga bort nyckeln. Men hur hitta jag den där...negativa skitapan som bor hyresfritt i min hjärna.....

På nätet hittade jag ett litet "test" om man kan kalla det, där du ska under 10 minuter skriva ned LIKA MÅNGA negativa saker som positiva saker med dig. Jag kan inte ens börja med att förklara hur svårt det var, 10 minuter må låta mycket men när du väl sitter där och skriver så är det svårt så in i hela hell. Den negativa sidan gick fort men då det måste vara LIKA MÅÅÅÅÅNGAAAAA......så fick man sitta och sudda och ha för sig, det va inte det lättaste nej.....

 Negativa....

1. Kan inte läsa mellan raderna
   
   
2. Kan inte se alla röda trådar som alla andra kan
   
   
3. Övertänker ofta för jag har världens sämsta självförtroende och blivit intalad hela mitt liv att det är jag som missuppfattar allt, jag är jag som gör fel, allt är mitt fel
   
   
4. Känner ofta skuld om något händer än om jag inte har med saken att göra 
   
   
5. Alla känslor är extremt stora så jag över känner allt
   
   
6. Pratar, ofta för mycket och för öppet
   
   
7. Pratar mycket om mig själv på grund av jag är van ingen frågar något
   
   
8. Blir misstänksam när man inte får svar, men är det så konstigt av alla knivar man fått i ryggen att man faktiskt blir misstänksam när någon visar att dom bryr sig en sekund men andra sekunden existerar man inte
   
   
9. Jag är för på när jag är rädd att tappa någon jag bryr mig om
   
   
10. Blir nervös runt nya människor för jag vill inte göra fel
    
    
11. Frågar aldrig om hjälp för det är en svaghet (enligt min hjärna)
    
    
12. Har svårt att lita på folk men speciellt kvinnor, finns sin anledning
    
    
13. Klarar inte av något som har med känslor att göra, men allt som har med sex att göra går hur bra som helst. 
    
    
14. Rädd att bli bortglömd
    
    
15. Känner mig alltid ensam, än fast jag vet jag har så många vänner
    
    

Positiva....

1. Vänner betyder mycket för mig, jag bryr mig alltid om dom och vill dom ska ha det så bra som bara går. 
   
   
2. Ställer alltid upp och hjälper till än om jag kanske inte alltid bör
   
   
3. Får folk att skratta, oblyg och min humor passa bra ihop =) 
   
   
4. Ljuger inte, vänner känner sig säker med mig, dom vet vart dom har mig så ofta leker jag amatör psykolog men hej....jag gått hos psykolog 6 år så lite bör jag väl veta ...hahaah...
   
   
5. Har inget "poker face" så vad än jag tycker om dig kommer du märka (både gott och ont)
   
   
6. Jag lärt mig att frågar en massa för att inte missförstå men också för att jag älska lära mig nya saker i min takt
   
   
7. Feg ibland att testa nya saker för rädd att misslyckas och verka dum men jag lär mig allt eftersom att släppa och bara hoppa in
   
   
8. Säger du att du gillar rött, så tror jag att du gillar rött för jag litar på folk, läser inte mellan raderna så jag tar dig bokstavligt på orden. Om du är en sådan som alltid skämtar om saker så kommer hjärnan ställa sig in på att du skämtar så den gången du menar allvar kommer jag inte förstå det för att du är redan stämplad som "skämtare"
   
   
9. Står alltid för vad jag gjort/sagt
   
   
10. Försöker lära mig av mina misstag
    
    
11. Är absolut inte känslig, utom runt en speciell person
    
    
12. Allt går att lösa om man bara vill
    
    
13. Jag lär mig snabbt om någon bara säger åt mig
    
    
14. Jag är en bra vän, en bra flickvän om bara man pratar med mig och inte tro att jag ska kunna läsa tankar, mellan raderna och se dom röda trådarna. Bara praaaaaataaaaaaa.......
    
    
15. Tjurig, den kan läggas på både negativ och positiv men den senaste tiden har min tjurighet vart en bra sak. Hade jag inte vart tjurigare än satan själv hade jag aldrig kommit så långt som jag har

Städa och Spindlar ?!?

 

Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i att spindlar trivs bäst i ett välmående hus, eller är det skrönor ? För vad jag alltid fått höra är att om ett hus mår bra, utan mögel, röta eller andra fyfogen så kommer det finnas gott om spindlar. Så har man inga spindlar i huset ska man börja vara orolig och kolla upp luften där. Det är i alla fall vad jag fått höra men ....jag tycker den teorin spricker lite. 

Hur många halvruttna, fallfärdiga, mögliga hus finns det inte där det är extremt mycket spindlar ?!?!?!? 

Jag börja fundera starkt om jag måste sluta städa, det är för rent, det är för vädrat. Stäng alla fönster, dörrar, ventilationer, dammsuga inte, diska inte, plocka inte, tvätta inte. Innebär det då jag skulle slippa spindlarna ? För alltså om så är fallet så är det nästan så jag måste fundera på saken...

Nä men skämt och sido men alltså, jag blir knäpp. Jag har i veckan hållit på med att storstäda, man skura fasiken allt från tak, väggar, golv, upp med nya gardiner. Men gör en riktig rengöring, det känns så mycket fräschare och man kan slappna av. Men istället har den dära avslappningen förvandlats till paranoida apan som inte kan sitta still.

Istället så kolla man alla lister, gardiner, golv, handdukar ....ja...allt...en miljon gånger bara för att försäkra sig om att ingen spindel finns där. Jag hade 5 stora feta spindlar med lååååånga ben vid köksfönstret, fem...FEEEEEEEEM...inte en....inte två...FEEEEEEEM 😖

När man hittat en så sjunker pulsen efter en stund, men då man hittar en....fem minuter senare nummer två, fem minuter igen så tredje, sedan går det kanske 15 minuter så kommer 4.de spindeln. Och då man nu tror att...nu jävlar är det slut...nä! tro du inte då på kvällen när jag kolla ut genom fönstret som nu är putsat och ha nya gardiner så är en spindel jävel där igen 😡

Så min vilo puls ha legat på 150, skämtar faan inte, känns som det kryper på en hela tiden och man kollar över axeln hela tiden för man tycker man ser något i ögon vrån. 

Har inte kunnat sitta ned och se en film eller se ett avsnitt av en serie för jag sitter någon minut sedan måste jag upp å jaga spindlar.....UÄÄÄÄÄÄ...jag hata dom jävlarna, bryr mig inte om att ni finns men FÖR FAAN SLUTA VA INNE I MIIIIIIN LÄGENHET!!!!!

Men nu är då hela lägenheten städad, jag utrotad dom spindlar jag sett. Hotat varenda spindel jag inte kan se, kört en Shaman dans som ska utrota spindlarna runt mig men jag är osäker om jag gjorde rätt så regnar/snöar det en hel månad kan det vara mitt fel...hahaha....

Nyårslöften för 2023...

Nyårslöften är något hundra tusentals svenskar ger varje år men oftast håller dom bara någon dag eller vecka och sedan är dom som bortblåsta. Tanken bakom det hela är att kunna ge något typ av hopp om något man vill förändra med sitt liv. Som att sluta röka, motionera mera, sluta äta sötsaker med flera.

Något magiskt är det med just nyårs löften, det ger oss hopp och glädje då vi tror att livet ska bli precis som det vi önskat oss. På något sätt tror vi att löften ska vara lättare att hålla om vi utlovar dom just på nyårs afton men för många blir dom ouppnådda och bryts som sagt strax efter dom är tagna.

Problemet är att vi ofta blir uppslukade av det positiva man kan uppnå men vi ser inte vägen dit. Allt vi måste göra, hinder på vägen, den oftast långa tiden dit, förändringar i livet, lära om, bryta mönster. Vi ser bara fördelen men resan är grumlig. 

Men för mig så blir att att försöka fokusera på mig, vad jag vill, vad jag behöver, hur får jag mig dit, vad måste jag göra för att komma dit. Så mina löften för 2023 blir att tänka om, att inte lägga all energi på alla andra utan mer på mig själv. 2022 var ett rent hellvette för mig, på alla olika plan och det har tagit all min energi att trampa vatten bara för att hålla huvudet flytandes över vattenytan. 

Men nu äre stopp, jag vägra bli utnyttjad för man vill va snäll, nedtrampad för man inte gör som andra säger, tycker och tänker. 

* Jag är en bra mamma
* Jag är en bra vän
* Jag är bra på så många saker

.... jag gör fel men vem faan gör inte fel, huvudsaken är väl att du lär dig av dina misstag och kan rätta till så dom inte görs igen?!?

Som jag sa så har 2022 vart ett rent hellvette för mig, riktigt jävla dåligt med smällar från höger till vänster där den psykiska terrorn ha vart värst. Då man haft/har personer som gör ALLT dom kan för att trycka ned en i skiten, dom ljuger om en, dom manipulerar en, dom får andra att tro man är den värsta personen på jorden...

Men vet du....jag är inte det!!!
Jag är nog faan bland dom mest omtänksamma personer du kan möta, som offrar mer än en sak i mitt liv för andra ska ha det bra. Jag ha fått städa upp efter era lögner, jag ha fått kämpa så in i hellvette för att folk åter igen ska tro mig för att DU...NI...spritt lögner om mig. Och så går ni och tror att jag inget vet.....really....

Jag har EXTREMT svårt att se helhetsbilden tack vare min Autism men dom där detaljerna ser jag EXTREMT lätt. Det räcker med att du har en dålig dag, det märker jag för ditt sätt att va ändras än om du själv inte tycker det. 
Dom små små detaljerna nästan ingen annan märker är som berg för mig. Det kan vara allt från sättet man säger något, sättet man uttalar, sättet man rör sig, rösten som höjs och sänks på olika ställen, små vita lögner du inte tror man ska minnas men jag minns allt. 

Mitt detalj seende är extremt vilket även visades på Autism-kursen jag gick. Även där uppmärksammades att den ENDA som kunde säga exakt varenda detalj som ändrades var jag!
För dom lagras direkt och jag ha bild minne så blunda jag minns jag precis allt i det ögonblicket. Men helhetsbilden kan jag aldrig se OM INTE....nån säger åt mig att så där är det, då förstår jag den och då förstår jag dom små detaljerna också. Så att ljuga för mig, än hur liten lögnen är så vet jag den. För DU....ändrar ditt beteende, DU ändrar vad du en gång sa. 

Det har ibland vart ett rent HELLVETTE att ha ett detalj minne men inte ha en helhetssyn men nu kommer den väl till pass. För du se...jag ha jobbat ett år....ÖVER ett år på mig själv, jag ha kämpat med ADHD medicinen, kurser, läkare, psyk, kurator, Autism kursen och mycket mer så jag börja äntligen se saker jag inte sett förut. Som när man blir utnyttjad, som när man blir manipulerad, som när man blir överkörd och tror att det är ens fel men.....det är inte det. NU, börja jag se det och nu börja jag se er för vad ni är. 

Mitt nyårslöfte är ej skrivet än för jag grundar verkligen på vad jag ska ta, men så här försöker jag lägga upp det....

1. Vad får du ut av ditt "problem beteende"? Vad gör det så svårt att släppa taget om det ?

Vad är då "problem beteende"? 
Exempel: du tar ett glas vin varje kväll när du kommit hem från jobbet för att stressa av men nu vill du ändra på den vanan. Fundera på hur du kan hitta ett annat sätt att lära dig att stressa av innan du fattar ditt nyårslöfte. Då ökar du chansen med att lyckas med ditt löfte. 

2. Är det något du gör för dig själv eller är det på grund av någon annan ? 

3. Hur motiverar du dig själv med att klara just detta löftet ? 

4. Fråga dig på en 10-poäng skala, hur viktig den förändring är som du överväger? Är den jätte viktig för dig (10-päng) eller bara halv viktig (5-poäng)

5. Fråga dig också hur det kommer sig du ger den just den siffran och inte den lägre/högre? 

Ett skäl till varför så många löften blir brutna är just för att du inte tänker igenom löftet, du planerar det inte, lägger inte upp det och lägger alldeles för höga krav. En stavhoppare lägger inte ribban längst upp och tror att ja men självfallet klarar jag det där hoppet än fast jag aldrig hoppat förut . Man lägger ribban lägre, där det är en mer trolig nivå för att klara det.

Undvik orden som....aldrig, alltid eller inte. Istället för att säga "jag ska aldrig mer äta godis" säg istället att "jag får bara äta godis på helgen" eller så kan du utesluta godis och istället säger "jag ska börja äta mera grönsaker". Genom att äta mera grönt får du inte i dig lika mycket sött så automatiskt tar du bort lite godis ur dagliga intaget utan att tänka på det =)

Några steg att tänka på....

* Rikta in dig på en sak i taget...

* Skriv ned en plan...

* Ha delmål...

* Belöna dig när du lyckas...

* Gör ditt förändringsarbete lustfyllt...

* Undvik ord som aldrig, alltid, inte...

* Positiva Nyårslöften...

*Ge inte upp bara för att du får ett bakslag...

Mina nyårs löften kommer att komma på nyårsafton =) 

Hugs!

Stop Punish You'r Self....

 

Drömmar...

Drömmar, mardrömmar och allt där emellan, alla ha vi dom nån gång i livet.
Vissa kommer aldrig ihåg sina drömmar å vissa (som jag) kommer nästan alltid ihåg sina drömmar, ja i alla fall den sista man hade innan man vaknade. Det sägs man drömmer flera hundra drömmar per natt, men den sista är den man kan minnas just innan man vakna till helt. Drömmen kan också kännas så klar men mer och mer man vaknar så försvinner den, därav många har ett block och penna vid sängen så om dom skulle vakna kan dom skriva upp dem direkt innan de försvinner....

Jag ha alltid trott att drömmar är ditt undermedvetna som försöker säga dig något, kanske när man är i vaket tillstånd inte kapabel att förstår varningen men i drömtillstånd så öppna man sig på ett annat sätt. Man släpper ned murarna, slappnar av så man hör den där lilla saken, personen, samvetet, ängeln, djävulen... "Benjamin Syrsa", ja vad du nu vill kalla den ;) men att vi hör honom för en gångs skull då. 

Än om du vägra erkänna det men även du går säkert runt nån gång nu och då, prata med dig själv...."Vem prata du med? ....Ingen, bara mig själv" vem ha aldrig sagt det förut. Ja men självfallet prata vi med oss själva, så vi får dom bästa svaren ;)
Den lilla saken vi prata med, kanske kan han komma fram mer på natten i drömmarna och visa oss saker...varna oss.... 

Men nu tror inte jag att bara för du drömmer om ..låt oss säga....att du faller ned för en ravin och dör så innebär det inte "gå inte nära nån ravin du kommer dö då". Bara för den visa en enkel bild på en hemsk utgång innebär det inte att det är det han försöker säga, man måste fundera lite. Vad kan den där ravinen ha med att göra, är det stora förändringar i ditt liv, har du förlorat någon nyligen, är du på väg mot osäkra mål....man måste lära sig tyda drömmarna. 

Då jag är en sådan som äääääälska skräckfilm, desto mer jag ryser, desto mer jag hoppar till och sitter i taket desto bättre är det =) Jag ha sett skräckfilm sedan jag va en liten skruttunge men har nästan aldrig mardrömmar. 

Men jag ha lärt mig att lyssna på dom, när än jag har mardrömmar är dom där för att varna mig för något.  Det gäller för mig att lyssna på dom och försöka förstå dom, varje gång jag haft mardröm så ha dom vart sanna. Jag ha lyckats tolka dom, gjort det jag varnades för och det har stämt sedan. Samma sak med magkänsla, när jag väl få dom måste jag lära mig lyssna på dom. Dom ha alltid rätt, jag måste bara lära mig tyda dom. Oftast så får man en magkänsla av att något inte stämmer, något står inte rätt till, man får en ilning i ryggen att något är inte rätt.....men....vad !??!??

Så när jag vaknar upp av att jag gråter, hjärtat slår så fort så det känns som det ska hoppa ut ur kroppen, man skakar, kallsvettas, känner sig både förvirrad, förtvivlad...vilsen och det enda du kommer ihåg är sista drömmen du hade.....skriv upp den och försök tyda den. Vilket jag gör med den mardrömmen jag hade i natt, kan inte skaka av mig känslan att något är fel.....men vet inte vad =( 

Än vad jag gör så återupplever jag mardrömmen i huvudet om och om igen.....
Jag hatar det på ett vis men samtidigt så vet jag att det är en varning för något, om vi alla vore lite bättre på at lyssna på alla varnings signaler vi har kanske inte så mycket skit skulle hända. Hur många ha inte gått in i den berömda "väggen" för man lyssna inte på alla varnings signaler kroppen faktiskt ge en, kroppen ha för länge sedan talat om att " du måste ändra detta eller så kommer det sluta illa" men lyssna vi på den ?!?!?

Nä, jag gjorde inte det...se vart det förde mig. Jag har en hel sommar (några år bak) med minnesluckor, jag kan se på bilderna men jag kommer inte ihåg en enda sak.....som att jag inte ens va där. Har märkt att så fungerar min hjärna, när det blir FÖR mycket då blir det svart, man minns inte, hjärnan slutade att filma, hjärnan slutade att ta in, den sa NEJ. Man ser så många varningssignaler före men ändå så avbröt man inte, ändå lyssnade man inte.....näääää, bara lite till, jag orka, jag klara det, ingen fara, jag överlevt värre......någon som känner igen sig ???  Förmodligen mer än en är jag rädd.....

Jag ha lärt mig i efterhand att lyssna, på kroppen, på skallen, på magkänslan, på mardrömmarna och det hjälpt mig. Att lyssna är lätt men att tolka allt är miljoner gånger svårare....

Början på något bättre....

Ännu en ny blogg?!?! Ja det kan ni ge er på att det är... håll ut, ni förstår snart varför....

Sista gången jag skrev i min förra blogg var över ett år sedan, nämligen julen 2020. Efter det så ha mitt liv förändrats så mycket (förändras fortfarande) på både gott och ont men vill tro att det är mer bra saker än dåliga. Har inte haft energin att ens försöka skriva, ha inte kunnat fokusera mina tankar på ett sådant sätt så att det skulle vart möjligt för mig att göra mig förstådd.....hur ska jag få andra förstå hur jag mår och tänker då jag inte förstår mig på mig själv !?!?

Har skrivit om detta första meddelande säkert hundra gånger, men nu få de va bra och det får komma ut så här. Det vart så himla långt från början för det är så många saker jag vill säga jag bubblar över, delade upp allt jag skrivit till flera blogg inlägg så jag vet vad jag kommer skriva om de kommande inläggen där jag gå lite djupare in på saker. 

Så vad ska denna blogg handla om då ? 

Tanken bakom denna blogg är att jag ska rensa skallen, jag ska lätta på den väskan jag har på ryggen. Har både psyk, kurator, vänner, kontaktperson, läkare men behöver även mer än alla dom. Jag behöver något där jag kan tömma skallen när det behövs än om det är mitt i natten eller 400 gånger på en dag.

Min psyk jobbar mer med min ADHD medicin och försöker få till den rätta dosen. Kuratorn jobbar inom Autismen och hon försöker få mig förstå mig på mig själv vilket går bättre och bättre men hon har mindre tid än vad jag behöver. ADHD kursen gav mig stor förståelse in i den delen av mitt liv men behövs mer.

Kontaktpersonen är den personen jag behöver för att träna på min sociala fobi, för att få mig till läkare, för att få mig ut å handla, för att komma ut och göra saker med min son. Hon vet mycket men inte allt, jag kan inte tala om allt för min hjärna säger stopp. Jag säger det jag känner jag kan ta upp, hon var min psykolog förut så hon vet hur jag fungerar. Det va också en av anledningarna jag kunde ha henne som just kontaktperson. Jag hade fått frågan förut av soc om kontaktperson men att ha någon så nära mig, som jag inte vet något om, men ska veta om inte allt men mycket om mig det palla jag inte med, det blir intrång. Men hon viste redan så mycket om mig så den gränsen va redan borta.

Vänner, vänner är underbara att ha men ofta säger dom saker dom tro man vill höra. Dom håller en vid ryggen, försöker trösta men ibland behöver man en omskakning för att få mig att förstå. Plus att det är inte så kul att tynga dom med alla mina problem, dom har sina egna som tar deras tid. 

Jag behöver höra någon annans teori för att få min hjärna bryta det negativa mönstret mot ett mer positivt mönster, vist nu kan inte bloggen prata till mig men tanken är kombinationen med att skriva av mig, lätta bördan och så ha kuratorn för att höra annat.

Är även en sådan som måste dela upp alla personer man har i sitt liv i olika fack, som att jag ha psyk för min ADHD, jag ha Kuratorn för min Autism, jag ha kontaktpersonen för att träna på den sociala fobin, har vännerna som ska va där som vänner. Skulle aldrig kunna ha min....gyn läkare som min kurator eller husläkare som mekaniker. Får inte blanda ihop, allt måste ha sin plats, ordning och reda och det är något jag mår bra av. 

Så med ett samarbete med psyk, ADHD medicinen, Autismen gruppen och kuratorn där, kontaktpersonen, vännerna och annan stöd från kommunen så kommer jag ha en sjuhellvettes resa framför mig. Min hjärna går lite väl fort för sitt eget bästa och enda sättet att få den att sakta av och tysta sig är att på något sätt få ur mig allt...prata med folk eller som i detta fallet och vi kombinerar dom båda för bästa effekt. Så jag kommer att skriva om precis vad jag känner för, både mina personliga problem, hälsan, adhd men också sånt jag kämpar mig tillbaks att älska igen. Jag älskad att baka men tappade det, jag älskade julen men tappade det. Jag kämpar verkligen att få tillbaks sånt jag gillade och samtidigt kämpa jag för att förstå mig på ADHD.n och Autismen, varför man är som man är, varför man gör som man gör. Så mina inlägg kommer va JÄTTE blandade, helt beroende på vad jag känner för juh då. 

Min uppgift är att skriva MINST ett inlägg per vecka, det får handla om precis vad jag känner för men jag måste skriva. Det få va hur långa eller korta blogg inlägg som helst, känner jag att denna vecka fungerar inte min hjärna, det är sånt mos jag palla inte med att skriva. Ja men gör ett inlägg då där det står just det...."orka inte skriva nått denna vecka"....behövs inget mer. 

Saken är nämligen inte hur mycket eller vad, utan att man ska få in en rutin att ha ett inlägg/vecka men innan jul ska jag va uppe på ett inlägg/dag. På så vis ska man få tömma hjärnan mer och mer med tiden då vi ser att så fort jag få tömma skallen hos psyk eller kuratorn eller vännerna så fungera hjärnan så mycket bättre. Då tystar den där "paranoida apan" i skallen, jag har döpt den till det efter en man som pratade på ADHD kursen om just sin "paranoida apa" och den kommer vi gå in mer på sedan.

Kan varna att det kommer vissa dagar va riktigt tunga/mörka inlägg så känner du att du kanske kan va lite känslig för vissa ämnen så bör du nog inte läsa alla dar. Denna blogg är för mig men även för de vänner och familj som faktiskt undrar hur man mår, dom som bryr sig. Jag är inte så bra på att ringa eller skriva till alla men det betyder inte att jag inte bryr mig. Mer att min ork energi inte alltid räcker till allt och alla men jag försöker så gott jag kan att på något sätt alltid visa jag bryr mig....

Men nu, ska jag vila fingrarna från allt skrivande och faktiskt julpyssla...haha....jag vet dom flesta som känner mig lyfter inte på ögonbrynet men som jag skrev tidigare. Jag ha tappat allt sug för jul, jag vil inte ha det, jag vill inte pyssla, jag tappat allt som jag en gång gillat så jag KÄMPAR mig tillbaks till att åter igen gilla det. Så jag ska sätta mig ned och måla små klädnypor som ska användas till att laga en jul sak som gått lite trasig. 

Ett nytt inlägg ska komma innan nästa Söndag, men när...om vad....vet man aldrig =) 

(p.s...bloggen är under uppbyggnad så kan ändras lite nu och då plus det kan va buggar... ) 

Sköt om er!