Kiwi...

 💗Vem är Kiwi?💗

Kiwi är en människa som många tror att de förstår, men väldigt få faktiskt ser.
De ser styrkan, intensiteten, energin, värmen, orden…
Men de ser inte priset bakom allt det där.
De ser inte hur mycket det kostar henne att vara den hon är varje dag.

Kiwi är en kameleont – inte för att hon vill, utan för att hon varit tvungen.
Hon läser av människor som andra läser av väder.
Hon känner stämningar innan någon hunnit säga ett ord.
Hon speglar andra, inte för att hon saknar personlighet, utan för att hon alltid behövt anpassa sig för att hålla freden, hålla relationer hela, hålla sig själv trygg.

Hon är traumatränad utan att ha bett om det.
Hon är hyperempatiskt kopplad till världen – hennes känslor är inte bara hennes egna, de är alla andras också.

Kiwi är en person som alltid varit den vuxna, även som barn.
Den som bar, tröstade, löste, stöttade.
Den som tog ansvar när ingen annan gjorde det.
Den som ville rädda världen, för ingen räddade henne.

Hon är både autismens logik och ADHD:ns kaos.
Hon tänker djupt, snabbt och mycket.
Hon överanalyserar inte för att hon vill – hon gör det för att hennes hjärna är byggd så.
När andra hör en mening hör hon 40.
När andra ser en situation ser hon hela mönstret omkring den.

Hon har aldrig fått lära sig att hennes känslor spelar roll.
Så när någon frågar henne vad hon vill, fryser hon.
Inte för att hon inte vet — utan för att hon försöker väga in alla andras behov före sina egna.
Det är inte svaghet.
Det är omtanke som gått för långt.

Kiwi är en person som bär sina vänner som om de vore familj.
Hon glömmer aldrig.
Hon älskar hårt.
Hon såras djupt.
Och hon reser sig alltid igen, även om ingen ser hur mycket det kostar henne.

Hon är en mamma med hjärta av ren diamant.
En vän som lyssnar, även när hon själv är trasig.
En själ som hellre skadar sig själv än låter andra falla.

Kiwi är inte svag.
Hon är trött.
Inte trasig.
Sliten.
Inte osäker.
Övergiven för många gånger.
Inte konstig.
Neurodivergent och hyperkänslig i en värld som är alldeles för grov.

Men det finns något i Kiwi som få människor har:

Ett oförstört hopp.
En förmåga att skratta även när livet brunnit.
En vilja att förstå, även när hon själv blivit missförstådd.
En tro på människor, även när de svikit henne.
En kärna som aldrig helt går sönder, hur mycket världen än försöker.

Och en sak till — kanske den viktigaste:

Kiwi är inte någon som ”vill vara i centrum”.
Hon är någon som vill bli sedd av en enda person på riktigt.
Någon som stannar.
Någon som hör henne.
Någon som inte springer när hon äntligen vågar öppna sig.

Det är vem Kiwi är.

En överlevare.
En tänkare.
En empaths hjärna i ett ADHD-kaos och ett autistiskt nervsystem.
En kvinna med för mycket känslor för att få plats i en enda kropp.
En själ som både brinner och bränner.

Och trots allt:

En av de mest äkta människorna jag någonsin fått möta.

(Denna vackra text fick jag av någon jag älskar så fruktansvärt mycket, någon som stått vid min sida många många år men inte många sett. Någon som har fått se människan bakom masken, vilka inte många har. Någon som älskat mig trots mina brister, fel, utlopp, ilska, sorg, ältande, kamp. Någon som aldrig dömt mig, någon som stannat kvar när jag gjort att för att den ska lämna. Du är inte bara min bästa vän, du är min familj, du är mitt samvete, du är även den som tillrättavisar mig när jag "fuckat up", du är den som alltid försökt få mig på rätt väg igen....du är mitt allt min vän 💕)

Mellanakt - Ett litet steg framåt....

Att förstå den som inte vågar känna...

 

Ibland tror jag att jag förstår honom.

Och ibland inser jag att jag inte gör det alls.

Jag tror att det är just bristen på bekräftelse som gör allting så svårt.
Att aldrig få den där lilla signalen som säger: “Ja, du kände rätt. Du såg mig.”
För utan den blir man kvar i ovissheten.
Man vet inte om man ska gå framåt eller bakåt, bara att man står still.

---

Jag vet att en nära vän såg det också.
Han var med från början, han såg oss interagera.
Och han sa samma sak som jag kände...
"Att det fanns något där.
Något mer än vänskap.
Något som rörde sig under ytan, som ingen av oss riktigt vågade tala om."

Och det är det som gör det så svårt.
För när du vet att känslan fanns där, att den var verklig, då försvinner den inte bara.
Inte när det var äkta.

---

Jag vet att jag själv sa saker jag inte borde ha sagt.
Ord som sårade.
Ord som kom ur frustration för att jag aldrig fick svar.
För när man frågar:
“Är vi ens vänner?”
och får tillbaka ett “Jag vet inte, är vi?”
då snurrar världen till.

Säg bara ja eller nej.
Så enkelt hade det kunnat vara.
Men han kunde inte.

Han säger att han pratar i klarspråk,
men det gör han inte.
Han lindar in allt, kanske utan att ens förstå det själv.

---

Jag tror inte det handlar om att han inte brydde sig.
Jag tror det handlar om att han brydde sig för mycket.
Att han gillade att ha mig nära,
men var rädd att om han sa fel sak,
skulle jag försvinna.

För hade han sagt “nej, jag känner inget sånt”,
då hade jag kanske lämnat.
Och det visste han.

Så han höll mig mittemellan.
Inte nära, inte borta.
Bara där.
Där jag kunde se honom, men aldrig riktigt nå honom.

---

Jag vet att han tyckte om mig, för vem kollar på flygbiljetter till ett annat land om man inte bryr sig?
Vem frågar andra hur jag mår, om man inte vill veta?
Han har brytt sig.
Men han har gömt det bakom “I don’t care.”

Det är hans sköld.
Hans sätt att skydda sig.
Han vågar inte stå i sina egna känslor, så han låtsas som om han inte har några.

---

Han är en typisk man i den gamla skolan.
Den som tror att känslor är svaghet.
Att tårar är något man ska skämmas över.
Att psykologi är trams och att prata om känslor är för kvinnor.

Men jag vet bättre.
Jag vet att han har känslor.
Jag har sett dem, hört dem, känt dem.
Han kan gömma dem hur mycket han vill, de lyser igenom ändå.

---

För jag minns hur han brukade låta.
Hans röst.
Hur den kunde få hela kroppen att darra.
Och hur han en gång, utan att tänka sig för,
sa att jag hade en sexig röst.
Den riktige han, den som fanns där bakom fasaden,
kom fram då.
I de små ögonblicken när han glömde hålla masken.

Och det är den mannen jag föll för.
Den som vågade vara mjuk i rösten,
men aldrig i orden.

---

Jag förstår honom.
Och samtidigt inte alls.

Jag vet att jag väcker något i honom, något han inte riktigt vet hur han ska hantera.
Och det är därför han håller sig borta.
För det gör ont att känna,
och ännu ondare att inte våga visa det.

Så kanske är det enklare för honom att låtsas.
Att hålla mig på avstånd.
Att låtsas som om det aldrig fanns något alls.

Men jag vet bättre.
Jag kände det.
Och känslan ljuger inte.

Mellan att släppa och hålla kvar...

Ibland känns det som att jag står med en fot i graven och en fot på land.
Som om jag inte vet vart jag hör hemma längre.

Jag vill visa styrka. Jag vill att han ska se att jag mår bra utan honom.
Att jag klarar mig. Att jag inte behöver honom på det sättet längre.
Men samtidigt vill jag visa att jag minns.
Att jag saknar det vi hade.
Att jag har lärt mig av allt det där som gick fel.

Jag vet att jag gjorde misstag, men jag vet också att jag försökte.
Och jag vet att han dömde mig snabbt.
Han stängde av, låste sig, och jag förstod aldrig riktigt varför.
Kanske såg han något i mig som påminde honom om någon annan.
Kanske var det därför han drog sig undan.
Men jag kände förändringen, jag såg den hända.

Det gick från värme till kyla.
Från skratt till tystnad.
Från närhet till vägg.

Och jag stod där, förvirrad, arg, ledsen och förstörde det lilla som fanns kvar,
för jag kunde inte hantera att förlora honom utan att få förstå varför.

---

Jag saknar inte honom som han är nu.
Jag saknar känslan jag hade när han fanns där.
Känslan av att bli sedd. Av att vara någon som betydde något.

Han var logisk, lugn, genomtänkt.
Jag var känslostyrd, intensiv, sökande.
Vi krockade, men vi kompletterade också varandra på något konstigt sätt.

När han drack, kunde han säga saker som han annars aldrig vågade.
Då flörtade han, skrattade, och jag fick höra att jag var duktig.
Men när han var nykter blev han stängd igen,
som om orden försvann så fort alkoholen gjorde det.

Jag fick aldrig veta vad som var äkta.
Vad som var känsla och vad som bara var flykt.
Och i min hjärna mal det fortfarande, om och om igen.

---

Bloggen har blivit mitt sätt att tala till honom, utan att tala direkt.
För jag vet att om jag riktar orden rakt mot honom,
då stänger han dörren helt.
Men här… här kan jag andas.
Här kan jag skriva utan att säga namn.
Här kan jag låta orden flyta ut utan att någon egentligen vet vem det handlar om.

De som känner mig väl vet förstås.
De förstår vem det handlar om.
Men det gör inget.
För det viktigaste är inte att nå honom längre.
Det är att jag får ur mig det som fastnat.

---

Jag avundas människor som bara kan släppa.
Som kan säga “nej, jag vill inte längre” och mena det.
Jag är inte sån.
Min hjärna upprepar allt som inte är avslutat,
som en trasig skiva som aldrig får stanna.

Jag vet att jag borde gå vidare,
men hur gör man det när man aldrig fick ett avslut?
Hur släpper man något som fortfarande känns ofärdigt?
Jag vill lägga ett lock på situationen,
inte på honom, bara på allt det som aldrig blev sagt.

Jag vet att jag inte kan få det.
Och det är det som gör mest ont.

---

Så jag skriver.
För att ventilera.
För att andas.
För att kunna säga det jag aldrig fick säga.

För att visa honom, om han någonsin skulle råka läsa, att jag mår bra.
Men också att jag minns.
Att jag fortfarande bär med mig det vi hade.

Inte för att jag inte kan gå vidare.
Utan för att vissa människor fastnar i hjärtat på ett sätt
som inte går att sudda ut,
hur mycket man än försöker.

Surfa på vågen....

Detta är ett litet sido inlägg från mitt inlägg med kärleken min 😍

Det är något en psykolog som jag hade förut sade till mig som är extremt bra att ha tillhanda.
Då jag kunde bli så arg, på mina dalar, att varför inte bara vara lycklig, varför inte bara vara glad, varför är allt bara...BLAH!!!
Man känner varje glädje, sorg, ilska...något...man är bara...BLAAAAAAAH....till precis allt. Man finner ingen mening med något alls, vill inte sova, vill inte vara vaken...alt är bara....

BLAAAAAAAAAAAAAH!!!!

Se det som en våg, det kommer en våg som känns som en depression, ett bakslag, något extremt jobbigt och enerverande för det drar en ned och hindrar en för att göra det man vill och hindrar en för att känna det man vill känna....

Ser det som en våg och som alla vågar så tar dom någon gång slut, så istället för att kämpa emot och göra av med energi på vågen....bara rid/surfa med den. 

För en dag, tar den slut och den energin som du förut använde för att kämpa emot vågen, för att förstå den...den har du nu kvar och kan använda till det du verkligen vill använda den till. Varje våg tar slut, och vågar som denna kommer att komma än om du inte vill det. Så bara slappna av, luta dig bak, låt dig själv driva med/surfa/rid vågen tills den ebbar ut. 

Vilket jag försöker göra, ibland funkar det perfekt och ibland tar det mer emot. Men jag lär mig, börja bli expert på att surfa 😂 och jag kan säga det hjälper. Jag har energi kvar när vågen har ebbat ut och jag kan le, skratta på ett helt annat sätt igen. Då har man energi för 100 pers igen och man är den där glada saken igen 💖 Så helt klart värt att tänka på....

Så inlägget jag skrev om "inte låta sig själv vara lycklig" och så inlägget med "kärleken" och denna kan motsäga varandra, men dom gör faktiskt inte det. Jag är lycklig, men jag kan inte låta mig själv va lycklig utan hjärnan måste förstöra så att jag nästan förstör det som gör mig lycklig 💕

Så missförstå mig inte, jag är lycklig men när jag missar att surfa på vågen så börja hjärnan motverka att jag är lycklig för den tycker inte jag förtjänar vara lycklig. Det kan vara svårt för folk att förstå om man själv inte är en sådan person....

Kärleken....

Fått frågor om hur det går med kärleken, kommit på mig själv jag ha faktiskt inte skrivit så mycket om honom 😊

Mycket är för jag är försiktig med vad jag ger ut för detaljer om det hela, får inte säga vad som helst så måste verkligen tänka på hur och vad jag skriver......ååååå....det vet juh alla hur bra det går för en med ADHD 😂 Min käft är 300 gånger snabbare än skallen sååååå....haha...fördelen här är att jag kan läsa om och om igen innan jag lägger ut för att va säker på jag håller mig till riktlinjerna 😊

Men det går riktigt bra, vi har våra "bumps in the road" men det är ganska förväntat då det typ av förhållande vi har är nytt för både mig och han. Så man har inga riktiga linjer eller förväntningar att hålla sig till, utan vi kör i blindo och löser problemen när dom dyker upp. 

Fördelen med denna herre är att han ger inte upp bara för det blir en "bump in the road" eller för att det blir lite jobbigt just nu eller för några andra småsaker. Utan man kan diskutera, man kan lösa problemen, man förhandla mellan varandra att vad behöver du just nu, vad behöver jag just nu. Det är inte så att en person ska betyda mer, att den personen ska få precis som den vill, att en person ska offra allt för att glädja den andra. 

Båda ska vara nöjda, glada, exalterade för det förhållande man har. Känna att man är nöjd, stolt med hur saker fortgår, något man kan stå upp för. Så här lever jag, så här tycker jag, så här känner jag, denna person älskar jag 💕 Man är inte här för att glädja andra....viktigt att man sätter sig själv i fokus också. 

Vist vore det 100000 gånger lättare om man fick säga allt, diskutera allt, lägga upp bilder som man vill men...nu är det inte så, men nöjd och kär ändå 💞 Alla behöver inte veta allt, finns vissa som vet så...nöjd med det 😊

Så glad man hittat någon som ha förståelse för en, sympati, medkänsla. Någon som kan diskutera om och om igen utan att bli arg. Någon som kan bekräfta en om och om igen utan att tycka man är jobbig, någon som bara älska en för den man är 💕

Också någon som kan stå upp mot en, som kan verkligen säga åt en att....

NÄ, nu jädrar tänker du för...tänk om...
Så bör du kanske inte säga, kanske inte så snällt....
Ja meeeen, den personen kanske gjorde/sade så för aaaaaaatt....

En som får en att tänka om, tänka några steg längre, att förstå man kan inte göra så, säga så då kan man såra nån. Byt ut dom orden med dessa så tar dom inte på samma hårda sätt. Att förstå andras tankar, andras sätt att agera och vara....

Jag ha fått lära mig en....finare...sida.....

Mena, kom igen...jag är uppvuxen med mina två äldre bröder, mor och far, i Nysele, ute i ingenmansland, man pratade rätt öppet, kunde va rätt rått och brutalt, man va inte precis en slipad diamant 😂 Mer en red-neck, men klaga inte för det ha gett mig skinn på näsan och en ryggrad så jag kan både käfta emot det mesta och jag klara av bra mycket mer än dagens...fjollor...ursäkta mig 😂

Meeeen min kära pojkvän kommer från en finare familj, där du bör tänka på hur du uppför dig, vad man säger, hur man säger.....ja alltså, slipa till sin ruffa sida. Och absolut det har jag, men gamla vanliga jag finns fortfarande kvar och hon kan verkligen komma fram i de mest olämpliga tillfällen ibland..hahahaha...

Kan säga några av hans vänner ha fått skratta arslet av sig, hans mamma rodnade och gick in i köket igen. Tänkte faaaaaaan, nu ha jag sabbat detta. Men så hör vi ett asgarv för hon kan inte hålla sig längre, så tydligen står dom ut med min ruffa sida nån gång nu och då i alla fall 😊

Fick ett bra betyg från hans vänner och familj, jag var rolig, fötterna på jorden, stark kvinna. Nu har du det du gör, någon som kan sparka ned dina diva fasoner var det någon som sade till han. ..HAHAHAH...mjooo,jag drar ned han på jorden nån gång nu och då 😋

Man kan säga vi kompletterar varandra, han hjälper mig jag hjälper han 💞

Jag är lycklig, kär, galen...mjaaa,lite mer galen än annars kanske ?!?! 
Det finns lite svårare stunder men också dom super bra stunderna, det är i grund och botten ett vanligt förhållande. Med ge och ta, toppar och dalar.....så....lycklig, kär, nöjd  😍

Bara varför.....

Bara varför, why why why why......

Varför kan man bara inte låta sig själv bara vara glad och lycklig?? why.....

Blir knäpp på mig själv ibland, när saker börjar lugna ned sig och man börja känna sig lycklig, glad, hur saker faller på plats. Nääääää, näääää då börjar hjärnan spela spratt med en. Börja vinka allt till något negativt, börja ifrågasätta saker. 

För att tro på att något positivt kan hända mig, att jag för en gång skull bara ska få va glad och lycklig, att saker ska rulla på och man får medgång det kan inte hända mig va? Man förtjänar det inte ? 

Varför kan man inte låta sig själv vara lycklig och glad?? 

• Har jag inte massa problem, då är det något som är fel... 
• Om någon inte trycker ned en, då är något fel... 
• Känner man sig glad och sprallig, då är något fel... 
• Är det en person som bara älskar en mer än något annat, då är något fel... 
• Säger någon att man ser bra ut, då har dom någon baktanke... 
• Får man positiv kritik, det säger dom bara för att vara snäll...

Efter det helvetet jag har haft, allt jag jobbat extremt hårt med i flera års tid har liksom gett resultat. Efter advokater, poliser, rättegångar, hot, stalkers, scammers, alla lögner, alla knivar i ryggen...fasiken jag kan fortsätta i evigheter. 
Jag är super nöjd över hur långt jag har tagit mig, att jag inte gett upp, att jag vågat stå på mig när andra ha backat. Jag är så nöjd över vem jag har blivit efter allt...

Jag kommit så mycket längre än vad jag någonsin trodde jag skulle. Så jag är stolt och då man haft det helvetet förtjänar man inte då att få medgång?? Att få någon som verkligen älska en mer än man kan förstå och som behandlar en riktigt bra ??💕Att ha vänner man kan lita på ? Att få göra saker som man vill utan att bli häcklad för man inte tänker och tycker som dom? 

Förtjänar inte varje person att bara få va glad, lycklig ??

Fråga man mig skulle jag säga...MEN absolut, alla förtjänar att vara lyckliga 💕 
Men varför kan jag då inte låta MIG få det samma??? Why...just...WHY.....
Jag har avklarat mycket i mitt liv men det är två saker jag bara inte kan komma till grepp med...

1. Hur får man en bättre självbild och kan lära sig älska sig själv ?
2. Varför kan jag bara inte låta mig själv bara lycklig och glad?

Dom två frågorna är extremt svåra och ingen verka ha ett bra svar på dom. Än vem du frågar, man kan ha ett halvdant svar men inget....som faktiskt kan lösa frågorna i sig. Ja du kan testa göra det och det och det och tänka så och så och så....

För vissa kanske det funka men det beror på hur personen är i sig, hur deras hjärna funka, vilka problem dom slåss mot, vilken bakgrund dom har, vad har dom gått igenom i livet. Det är som tabletter, bara för det funka för vissa innebär det INTE att dom funka likadant för ALLA!!!!! 

Det känns som skulle jag lösa dessa två problem så skulle jag fasiken vinna nobel priset!!! Det är en fråga som många ställer sig, så jag är inte ensam. Men dom som jag är lika förvirrade om hur fasiken kan jag förbättra detta....

Släpp det som gör dig ledsen?!?!....
Asssåååååå, det låter jätte bra lilla vän som tyckte det. Meeeeen du har absolut inte den hjärnan jag har och kan säga vissa saker kan jag inte släppa för dom är i mitt liv än om JAG INTE VILL. Det finns saker jag skulle bara vilja gräva ett hål, dumpa dom i, täcka över med cement men...jag får inte....för olika anledningar. Inte det jag inte vill, det är att enligt LAG så får jag inte GRÄVA NED DOM!!! 

Så man kan inte släppa för dom är alltid i ens ansikte än om man inte vill.... 😟

Att man har motgångar gör mig inget, det är man van. 
Men att vara bara glad och lycklig...mmm.....kommer man någonsin komma på vad, hur man ska göra eller tänka för att få det ? 

Tro inte nu jag är deprimerad för det är jag inte, jag är glad...men jag ser hur ofta jag är på väg att förstöra det hela för mig själv fööööööööör jag kan bara inte låta mig vara lycklig och glad. Så himla tacksam för pojkvännen som står ut med ens frågor och fasoner 💘 och ens vänner som orka lyssna 💖

Fylla år....

Äldre, jag?!?!....näääää nu tro jag du skämta 😄

Vid min ålder så börja man räkna neråt och inte uppåt, det blir roligare så ..hahaha....
Varje år så känner man sig som en nykläckt dununge 💖 Man blir liksom bara smartare men man blir också bara yngre...eller...hur var det nu ?!? 😂

Min kropp säger andra saker kan jag lova, varje gång man stiger upp så tar det ett antal minuter att knäcka till alla ben i kroppen så man kan stå rakt. Låter som man har knäcke bröd som skelett, lite kusligt ibland 😀

Leo sjöng på morgonen för mig 💖Älskade gubben min. 

Fick stenkulor av lill gubben min, ni vet sådana gamla stenkulor man lekte med på skolgården när man var ung 💕 Kan jag alltid använda i pyssel... 

Fick också i Måndags fin ros blomma av Gunhild, himla fin dom är 💗Nu får vi se hur länge jag kan få den att överleva då jag inte precis har gröna fingrar 😂 Börja slå vad med Leo hur länge jag kan få den att leva....han va inte optimistisk ska jag säga...."en timme"....säger han !!!! En timme, what the heeeell...ok jag vet jag kan döda blommor fort men inte SÅÅÅÅÅ fort 😁

Fick också ett sånt härligt födelsedagskort av Gunhild, älska att få sådana födelsedagskort det är liksom precis min humor 😊 

När vi var ute och handla i Måndags så fann jag denna påse på Dollarstore som bara skrek mitt namn. Vissa saker bara skriker ens namn, kunde inte låta bli den. Dom påsar man köpt används till så många saker så jag nöter faktiskt ut dom...tro det eller ej men dom går att nöta ut 😂

Passar på att tacka alla som grattat mig på min födelsedag igår 💖

Det vart en lugnare dag hemma med Leo, käka lite god mat, lite tårta och förbereda allt för hans första dag i skolan som var idag. Lillgubben min började 5A idag, följde med han dit då det var en ny avdelning och nya lärare. Lite nervös men det verka gått bra 😊

Min lilla apa 💖

Gammalt och Övergivet

Är det någon fler än jag som kan känna att saker, platser som är övergivna och gamla är helt magiska ?!

Ser jag ett hus som är riktigt gammalt, fall färdigt och övergivet så blir jag helt lyrisk. Man känner hur hjärnan börja spinna lite så där extra fort. Man börja tänka på dom som bodde där förut...💖

Hur såg huset ut när det va nybyggt
Varför övergav dom det?!?
Kanske dom vart gamla och dog?!?

Tänk att så många hus och till och med städer blir helt övergiva. I vissa fall så är det både något helt magiskt att se men ändå något så skrämmande över det hela. När man ser en hel stad bara övergiven, saker ligger kvar på samma ställe i flera årtionden...orörda.....

Jag som tror på det övernaturliga kan inte heller låta bli att tänka på....mjaaaahapp, hur många spöken, vålnader, demoner finns inte här då ?!? 😱

Gilla man skräck som jag gör så blir ett övergivet hus eller stad något som kan ge en rysningar i ryggraden...what if ?!?.....

Det är som att jag kan köpa många saker på loppisar men något jag ALDRIG köper från en loppis är en spegel....skulle hellre dö än göra det. Tror allt för mycket på det övernaturliga för det, nej tack! Jag kan utmana ödet på många saker men där drar jag gränsen liksom...hahaha...

Har vänner som helt plötsligt efter dom köpt ett hus eller nån sak från en loppis börja få problem med saker som inte går att förklara. Enda jag tänker på då är....

"Ja va vare jag sa din dumma jävel!!!! Skulle inte köpt den va!!!!"

Jag vet att inte alla tror på sådant och det är helt ok, man tror på vad än man vill. Men när man är en sån som tror....och man ser vad dom råka ut för, då tar man tre steg bak och bara sucka. Vet att än om man säger vad det skulle kunna va så är det...NEEEEJ, sånt finns inte!! Nej nej, okej då...sånt finns inte, lev du i din bubbla men du kan lita på jag kommer aldrig mer hem till dig och du kan hålla dig några mil från mig...du och din....onda mojo!!! 😅

Vissa bilder kan vara utlagda förut, vart lite osäker men jaja...då får du se dom två gånger då 😊

Har många många fler men jag får dela upp dom lite så jag inte spammar nätet allt för mycket 😂

Men vad känner du? Är det mer magi över ställen som är så här eller är det mer HELL NO! 

Kramen

Egoism ?

Är det egoistiskt att ta hand om sig själv? 
Att tänka på sig själv nu och då? 
Att lära sig älska sig själv??

Länge har jag känt att minsta lilla jag gör något för mig själv så känner jag mig egoistisk, ungefär som att jag inte förtjänar att må bra, jag inte förtjänar att få unna mig något. Har ett bra tag nu börjat arbeta på mig egen personliga utveckling för att må bättre, få en bättre självkänsla och lära mig älska mig själv. 

Kommit en väldigt bra bit på vägen måste jag säga och det som sitter fast hos mig är just att....lära mig älska mig själv, ge mig själv en "break", inte vara lika hård mot mig själv som jag alltid varit...

• Det är ok att göra fel
  
  
• Det är ok att säga fel ibland
  
  
• Det är ok att missförstå
  
  
• Man kan inte nya saker på en gång, misslyckas gör alla
  
  
• Ingen är perfekt
  
  
• Jag är mänsklig inte en robot
  
  
• Det är ok att låta sig ha bra och dåliga dagar, alla har dom
  
  
• Det är ok att fråga om man inte förstår eller kan
  
  
• Ingen kan precis allt
  
  
• Du får gilla vad som helst, vem som helst, du har rätt att göra det
  
  
• Vill du inte säga behöver du inte det, du väljer själv vem som får veta vad
  
  
• Tror dom inte dig, so what...
  
  
• So what att jag inte se ut som alla andra, det har sina fördelar också
  
  
• So what att jag inte tänker som alla andra, du är inte lika inboxad i en fyrkant som många andra och det ska du va stolt över....det är en riktigt unik egenskap
  
  
• So what att du inte följer samma "väg" i livet, du försökte men märkte att det inte fungerade för dig så gjorde din egen väg. Den har varit full med hinder men kolla nu hur mycket slätare den vägen är nu, hur mycket mjukare den är, grönare. Du valde rätt väg för dig....
  
  
• Du är inte som alla andra....var stolt över det!!

Va den du är, för det finns verkligen ingen lika unik som dig 💕

Jag började fundera på vad jag vill, vad önska jag mig ur livet, hur vill jag att det ska se ut, vad gör mig glad. Det har varit svårt att sätta sig själv i fokus och inte känna sig ego, att få bort den känslan att man gör fel så fort man gör något för sig själv, att man tar hand om sig själv. 

Det finns en anledning varför flygvärdinnor alltid säger att... 

".. du måste sätta syrgasmasken på dig själv först, sedan ditt barn eller hjälp andra runt dig..."

För om du inte tar hand om dig, hur ska du då kunna hjälpa andra ?!?
Om inte du tar hand om dig, vem tar då hand om dig? 

Så är det i hela livet, vill man finnas där för andra måste man först hjälpa sig själv. Det är inte egoism, det är en självbevarelsedrift och den bör man ha. 

Det är skillnad att ta hand om sig själv och vara egoistisk, det kommer ta tid för mig att få in det i skallen men jag jobbar på det. Jag lär också mer än en gång vräka ur mig i bloggen om exakt samma sak, bara för att få ur det i skallen och kunna förstå det hela...

Något man märker är att när man börja prioritera sig själv...då kommer svartsjuka, bitterhet från folk man känner/kände. Dom kan tycka man är egoistisk men i själva verket är det att man inte lägger sin tid, sina pengar, sin energi på dom utan på SIG SJÄLV. Dom är så van man alltid funnits där och hjälpt dom i vått och tort så när man faktiskt börja prioritera sig själv så blir man automatiskt egoistisk. 

Finns en anledning varför jag kapat många människor ur mitt liv, klara du inte av att detta är jag kan du lika gärna gå. Ja, jag har ändrats och du tycker det är till det sämre men det är bara för att JAG INTE LYDER DIG, det är för att jag inte SLÄPPER ALLT OCH HJÄLPER DIG, det är för jag har börjat säga NEJ, jag vill inte, NEJ jag tänker inte så, NEJ jag känner inte så. Jag står upp för mig och det hatar du, du kan inte köra med mig som du alltid ha gjort och du kan inte trycka ned mig längre....tyvärr men ADJÖ! 

"När du är snäll mot mig, gillar jag dig. När du hjälper mig, gillar jag dig. När du inte vill hjälpa mig, tycker jag inte om dig. Nu har jag hjälpt dig, då måste du gilla mig. Jag gav dig en gåva, då måste du uppskatta mig. Allt vi tycker och tänker utgår från oss själva. Men vi vill också göra det lätt för oss, vi kräver nämligen att andra ska göra det vi själva inte klarar av, att älska oss."

 - Jessica Mossberg, Livscoach

Jag har ofta hjälpt andra men aldrig förväntat mig något i gengäld, kommer jag aldrig heller att göra. Gör jag något för någon är det för att jag vill, för jag känner att dom förtjänar denna välgång, att dom skulle må gott av det. Men aldrig aldrig förväntar jag mig något tillbaks, jag gör det för jag VILL....

Jag har alltid vart så, gott hjärta sägs det att man har. Men har man ett gott hjärta blir du också ofta utnyttjad på alla olika sätt. Är man då också blåögd, godtrogen, tro att ingen ljuger, ja men då blir du extra mycket utnyttjad. Det finns människor där ute som är expert på att utnyttja ens godhet till sin egen fördel. 

Men det är slut nu, jag ser så mycket lättare när nån försöker lura en, utnyttjad en...ljuga för en så nu är det HELT slut på det. 

Jag är faktiskt rätt stolt, kan stå med rak rygg och säga detta är jag. Jag ha mina problem, jag har mina skavanker men jag vet då om dom. Jag döljer inte dom, jag jobbar ständigt med dom, jag acceptera att så här är jag, så här funkar jag, så här ser jag ut. Sedan får folk acceptera mig som den jag är. Om du inte gillar det ja men prata inte med mig, umgås inte med mig, gör en tjänst och delita mig från ditt liv så slipper jag den negativa kraften du bär på. 

För jag är stolt för den jag blivit 💖 vägen ha vart extremt jobbig men jag är glad jag gjorde den. Nu är väl vägen inte över än men den värsta toppen är besegrad....toppen av att förstå sig själv och vara nöjd med den man är!!!

Jag är inte satt på jorden för att tillfredsställa dina behov, krav, önskningar, ta hand om dina problem. Kanske dag för dig att växa upp själv och se dig själv i spegeln, börja rannsaka dig själv och alla dina problem. För jag kan se mig själv i spegeln och le, jag är stolt och jag kan stå för allt jag gjort och sagt...kan du det ? 

Så, man kan säga att insidan av mig är klar. Jag är stolt för vem jag är, hur jag är och tänker så nu är det ....det "yttre" av mig jag måste jobba på att lära mig älska. Min egen yttre självbild, kunna se mig i spegeln naken och känna...ok, ja men...så här se jag ut och det är ok.

Att nå till den punkten kan ta ett tag, men klara jag av allt annat ska jag väl klara av det också. Vet att jag har sjunkit i självförtroende när man får höra en eller annan kommentar om hur man ser ut. Vissa gånger kan man bara borsta av sig det men ibland tar det hårdare än andra...

"...du är helt underbar i sängen, faan aldrig haft någon så bra som dig. Men jag skulle inte kunna ha dig som flickvän, du är inte snygg nog...*

Tro de eller ej men jag fått den kommentaren, MER än en gång faktiskt bara med olika ord. Man känner att, ditt jävla spån huvud....dra något gammalt över dig och dunsta. Men ord som ni vet...tar, än hur man gör så tar det på en. Man är bra nog för sängen men inte som flickvän för man ser inte ut som en fotomodell....

Så insidan hos en person byter noll ut nu för tiden. Utan du ska va snygg så den andra personen ser bra ut, gärna ha ett bra jobb så den andra personen kan lyftas. Se på honom, vilken kvinna han har...så andra ska bli avundsjuka eller?? 

Jag kommer nog aldrig förstå det tänket, hur man överhuvudtaget kan tänka så. Men tack gode gud så är inte min pojkvän så 💖Den mannen är så underbart snäll och go på alla det sätt, han älska hur jag ser ut och han tar varje chans han kan för att säga det åt mig. Han älska hela mig, utsidan och insidan, alla mina knasigheter....det är en helt underbar känsla att bli accepterad för den person jag är, älska honom så otroligt mycket 💗 

Det är lättare att kämpa mot allt när man har någon som han i ryggen, någon som inte skäms över en, någon som bara längtar så himla mycket att få visa upp vem hans "better half" är som han säger 💕💋 Känner mig verkligen lyckligt lottad av att ha funnit honom, eller ja...han fann mig...haha...

Kiwi små tussar runt på små moln och känner sig alldeles tossig, knasigt hur livet kan bli ibland...

Att dejta....

Om detta ämne kan man skriva hur mycket som helst, det tar aldrig stopp. 

Nu är jag inte singel längre så dejtande får jag hoppa men jag har många vänner som dejtar för fullt. Men vad ska man ha för krav? Vad är alldeles för höga krav att sätta??

Vi alla har en checklista där man gärna vill checka av så många rutor som möjligt när man ska träffa en tilltänkt "livs partner". Man vill gärna hitta rätt på en gång så man ska slippa gå igenom detta dejtande, velandet, tidskrävande, hjärtskärande moment om och om igen.

Så vilka krav håller man tyngst på?
Bör man lätta på några krav och inte vara för "picky" ?? 

Så jag fråga runt bland singel vänner vad dom har för krav och vilket tänkt dom har bakom att dejta. Skrämmande var att se skillnaden på män och kvinnor, hur man tänker. En sak som också är skrämmande är dessa 7 saker som nästan varje kvinna säger, något som faktiskt man tar för givet att en man/kvinna ska vara 😕

1. Inte slå
2. Inte ljuga
3. Inte tvingas till sexuella saker man inte vill (våldta)
4. Inte manipulera
5. Inte trycka ned en så man får sämre självförtroende
6. Inte vara otrogen
7. Vara ren så man inte luktar svett och ofräscha dofter, speciellt nedre regionen. 

Jag mena, dessa saker för mig är en självklarhet men nästan varje kvinna har detta med som krav. Man kan tycka att dessa ska inte ens finnas med som krav utan det ska tas som en självklarhet. Har detta blivit ett måste att skriva ut för att män och kvinnor har....förändrats och blivit mer ego centriska, eller helt enkelt inte bryr sig och vill bara ha kontrollen?!?!

Hörde det va en kvinna som sa ...

 "Dom där kraven behöver man bara till männen för kvinnorna sköter sig"

Nej du lilla vännen så är det faktiskt inte, detta är både hos män och kvinnor, finns ingen köns skillnad i detta. Vissa saker är MER hos män än kvinnor och andra saker är MER hos kvinnor än män. Där....är skillnaden men båda könen gör det. 

Här är en lista på några saker som både män och kvinnor checkar av hos en person, detta är långt ifrån alla saker men det var som saker flest personer värderade som högst. Dom är inte i rangordning.....

• Hur personen behandlar en
• Har man samma mål i livet
• Tänker/tycker man någorlunda lika
• Intressen
• Utseendet (kommer få en egen punkt längre ned för här är det MÅÅÅNGA saker)
• Vart personen bor (vissa bryr sig inte att det är ett annat land medans vissa får inte va mer än en mil bort)
• Romantisk
• Vad jobba personen med
• Har personen barn
• Har personen djur
• Musik/film smak
• Inredning (är personen en som vill ha mer stilrent med bara svart och vitt eller vill den mer ha ombonat med massa färger)
• Har personen körkort, i så fall vilken typ av bil
• Stjärntecken
• Gilla personen att resa
• Gamer
• Sportig/Soffpotatis
  
• Träna
• Romantisk
• Stanna hemma eller ut på klubben
• Ekonomi
• Vilka vänner
• Hur är ens ex, har man kontakt med dom
• Är man nära till familjen och vart bor dom
• Vanor man inte vill bryta (som att man reser alltid bort på sportlovet, att man firar alltid julen med mamma och pappa, mfl.)
• Röker
• Snusar
• Alkohol

Utseendet....

• Keps
• Hårlängd
• Hårfärg
• Ögonfärg
• Längd
• Vikt
• Små händer
• Stora händer
• Vältränad
• Otränad
• Rutor på magen
• Ölmage
• Stora arm muskler
• Stora ben muskler
• Stor rumpa
• Stora bröst
• Små bröst
• Glasögon
• Långa naglar
• Målade naglar (händer och tår)
• Smycken
• Sminkad / Osminkad
• Rakad, vaxad på olika ställen
• Skägg, Stubb, Rakad
• Näs storlek
• Fyllighet på läpparna
• Tungan
• Tänderna
• Fötterna
• Vaginan (hur den ser ut, luktar, smakar)
• Kuken (stor, liten, böjd, rak, stort ollon, tjock skaft, luktar, smakar)
• Häng pung, liten pung
• Tatueringar
• Piercingar

Ja, som sagt det finns lite att gå efter och ändå har jag inte ens skrivit upp hälften men jag lessnade att skriva efter ett tag...hahaha....
När man har pratat med så många och ser vad dom går efter så skaka man på huvudet och känner att...jaaaaaa....alltsåååå....ska du va så HÄR kräsen vette tusan om du någonsin kommer hitta någon 😦

Men nu säger jag inte heller....ta vem faan som helst!!!! Absolut inte, man ska ha krav men man måste förstå man kan inte sätta hur orimliga krav som helst. För jag kan lova, det finns inte en man eller kvinna där ute som är HELT PRECIS som du vill att dom ska va. Vi lever inte i en Disney film utan i verkligheten så man får vara lite förnuftigt, ingen är perfekt.

Än om jag nu kan tycka att min pojkvän fasiken är perfekt så har han ändå sina saker, han är inte PERFEKT men han är "perfekt" för mig 💕 Hans sådana småsaker kan jag faktiskt leva med, jag vet alla mina småsaker så kan han stå ut med dom kan jag stå ut med hans 😌💖

VAD....är viktigast för dig? Vad kan du faktiskt leva med ? 

Skriv ned din egen lista, kolla lite på den.....finns det något du vill ta bort, lägga till ? 

Men vi har också dom som gillar att dejta, dom dejta mer eller mindre allt som rör sig och oftast handla det om sex i slutändan, dom dejta för att få ha sex med olika typer av personer. Det får stå för dom, alla är vi olika men var bara försiktig...tänk er för 💖

My love...

fortsättning....

Varje gång man får ett meddelande, när man hör den personens röst, när man åter igen se varandra, kramen, kyssen, känna hud mot hud....hela magen vänds upp och ned. Alla snacka om fjärilar i magen och jag säger...fuuuuck that!!!! Det känns som en blandning mellan jag ha en sten i magen som vänt sig med att...jag måste fått magsjuka jag vill spy 😂

Men det är en bra känsla än om kuslig ändå, jag får gåshud på hela kroppen bara av att tänka på honom, man svävar lite på små rosa moln och kan komma på sig själv med att man går runt och små fnittra, man sjunger, dansar lite så där hela tiden, man är väldigt förvirrad och glömmer bort saker för skallen är på en HEEEEEEELT annan planet 😁

Man blir rastlös för man vill inget annat än att träffa den personen igen, man planerar upp när man ska ses och kan gärna putta bort andra "bra att göra saker" för man vill ha tid med ens kärlek 💕

Man blir som en fnittrig tonåring som bli generad bara av att få en puss på pannan.....JAG BLIR ALDRIG GENERAAAAAAAAAD...utom...nu, med han...HAHA...hrm....

Jag som också är så pratglad märker han får mig att stamma, blir nervös....blir lite så där....dra foten försiktigt i golvet medans man kolla ned, ha händerna bakom ryggen och bara..."oh gosh, tihi"

Ja, jag blir lite annorlunda då va...haha..hrm.....

Men känslan är underbar, helt jäkla underbar 💕

Så ja, nu ser jag en stooooor skillnad och nu gäller det för mig att lära mig lite hur/vad/varför. 
För än om detta kommer naturligt för alla andra så gör det inte det för mig, jag måste förstå det för att det ska funka för mig. Jag har sådan himla tur att denna mannen är tålamodet själv 💖Jag kan fråga hur många korkade saker som helst han blir inte less, behöver inte oroa mig för att va mig själv med honom. 

Vet några saker jag alltid vart så rädd för är just att tolka signaler fel, bli svartsjuk, inte förstå att så här är det i ett förhållande där man älska varandra, att vara en börda, att bli den där krävande, kvävande personen, att förstöra.....

Jag behöver vissa saker i ett förhållande speciellt nu, när jag försöker förstå, när jag försöker att koppla ihop alla trådar. 

Om du tänker på det, i ett förhållande så behöver vi alla olika saker ok. Jag är den som gärna hör jag älskar dig, du ser jätte bra ut, detta gjorde du bra...bekräftelsen. Mitt bekräftelsebehov från just honom är stort, men det innebär inte att han behöver prata med mig 24 timmar om dygnet, eller att han ska va runt mig 24 timmar på dygnet. Men att, han kan inte säga "Jag älska dig" för att sedan inte säga det på några veckor och tycka...ja men jag sa det juh en gång så då borde du veta det! 

NEJ NEJ NEJ......

För min hjärna spinner så sjukt mycket snabbare än andra som INTE har ADHD, så när en vecka ha gått för dig är det som en MÅNAD för mig. Så allt blir sååååååå långt, därav ens tålamod är MINIMAL! 

Jag behöver höra ofta att någon älska mig, jag behöver höra ofta att man ser bra ut, jag behöver höra ofta att man är bra för då ens självförtroende är botten och skallen spinner tiden 100 gånger snabbare än vanliga människor så behöööööver man höra det. 

Vilket inte heller ska vara något problem om den andra personen faktiskt älskar och bryr sig om en. 

Han jag träffar är helt underbar på detta 💕

Morgon mess, kvälls mess, bilder, ideer som video call så satt vi och kollade på film tillsammans i soffan än fast han inte va här, han via surfplattan.
Det är inte jag som behöver komma på allt, han är kreativ, omtänksam, så himla go och snäll man vet inte vart man ska he sig. Så mån om att jag ska må bra, han vill så gärna se till att få min självförtroende att bli högre och med han ....*host*...är det inga problem kan jag påstå. Bäst han taggar ned annars kommer jag bli kaxigare än satan själv tillslut 😂😂😂

(dom som vet dom vet..haha....)

Nä men skämt och sido han är en helt underbar man, kunde verkligen inte hittat någon bättre än honom. Vist ha han sina dåliga sidor också men hans dåliga sidor är fasiken så minimala det rör mig icke i ryggen....

Jag vet att detta kommer inte vara en dans på rosor hela tiden utan....jag måste ha tålamod och blicka framåt. Jag kommer bli svartsjuk det ska gudarna veta med tanke på hans jobb. Känner också redan nu man viiiiiill se han mer ofta än vad man gör men man måste ha tålamod och förståelse för det kommer ta tid mellan gångerna man ses då han bor i annat land också. 

Så tålamod, inte bli svartsjuk, prata om allt istället för att låta det gro och bli infekterat, finnas där för varandra än om man inte kan vara precis bredvid varandra kan man ändå finnas där.

Vet att ett av mina problem är just att jag kan inte förstå vad han ser hos mig som han inte hittat med någon annan? För....han är helt klart en 10 poängare för mig, utan nån tvekan och nu mena jag utseende mässigt. Vältränad, lång, ståtlig, underbart leende, fina ögon, härlig röst, underbar accent. Han är helt enkelt NOM NOM NOM NOM.....och han har INGA problem att hitta någon, har flertal som står i kö. Såååå....why...me....?!?!??!??....

För mig bör en 10 poängare falla för en som är 8-10 poäng...ok....men....då jag se mig själv som kanske 2-3 poäng så är hoppet EXTREMT. Så skallen vill inte helt hänga med där....why...me....

Jag ha fått förklarat för mig att för honom är jag hans 10 poängare 💕 Jag hör orden men att få in dom va svårare. 

Vet att det är ens egen självbild som ställer till det för mig, jag se mig som en 2-3 poängare men det innebär inte alla andra gör det också....jag veeeeeeeet deeeeeet men hur övertala man hjärnan om det ???? 

Hur som, kanske en dag det också går in i skallen på mig 😂

Så superglad jag har honom, på så många olika sätt. Nu ska bara min pessimist skalle ta och omvända sig lite, lära sig se sig själv på ett mer positivt sätt, unna sig positivitet....
För då man haft ett rent helvete i många år, man kan kämpat för att hålla huvudet ovanför vattenytan, man är så van att allt går käpprätt åt helvete så nu när man flygit på moln x antal veckor så börja skallen nu....

"Jaaaaahapp, så vad håller du nu på ladda upp för skit?!? Nu ha jag fått mer positiva saker på någon vecka än vad du gett mig under ett helt år såååååååå ...why? Vad håller du på att göra mig beredd på för jävulskap som kommer driva mig till vansinne och få en att bli gråhårig, energilös och bara vilja ge upp för det är alltid nått skit som komma när du ger mig något bra" 

Vist är man positiv, som bara den 😂 Man är inte en pessimist bara att man är förberedd på att något skit kommer hända för det gör det alltid när jag få ha det för bra för länge såååå...hahahaha....

Ja tur man ha humor i alla fall 😊

Och allt bruka ordna sig, bara man ge det...tid.... 💕