Kiwi...

 💗Vem är Kiwi?💗

Kiwi är en människa som många tror att de förstår, men väldigt få faktiskt ser.
De ser styrkan, intensiteten, energin, värmen, orden…
Men de ser inte priset bakom allt det där.
De ser inte hur mycket det kostar henne att vara den hon är varje dag.

Kiwi är en kameleont – inte för att hon vill, utan för att hon varit tvungen.
Hon läser av människor som andra läser av väder.
Hon känner stämningar innan någon hunnit säga ett ord.
Hon speglar andra, inte för att hon saknar personlighet, utan för att hon alltid behövt anpassa sig för att hålla freden, hålla relationer hela, hålla sig själv trygg.

Hon är traumatränad utan att ha bett om det.
Hon är hyperempatiskt kopplad till världen – hennes känslor är inte bara hennes egna, de är alla andras också.

Kiwi är en person som alltid varit den vuxna, även som barn.
Den som bar, tröstade, löste, stöttade.
Den som tog ansvar när ingen annan gjorde det.
Den som ville rädda världen, för ingen räddade henne.

Hon är både autismens logik och ADHD:ns kaos.
Hon tänker djupt, snabbt och mycket.
Hon överanalyserar inte för att hon vill – hon gör det för att hennes hjärna är byggd så.
När andra hör en mening hör hon 40.
När andra ser en situation ser hon hela mönstret omkring den.

Hon har aldrig fått lära sig att hennes känslor spelar roll.
Så när någon frågar henne vad hon vill, fryser hon.
Inte för att hon inte vet — utan för att hon försöker väga in alla andras behov före sina egna.
Det är inte svaghet.
Det är omtanke som gått för långt.

Kiwi är en person som bär sina vänner som om de vore familj.
Hon glömmer aldrig.
Hon älskar hårt.
Hon såras djupt.
Och hon reser sig alltid igen, även om ingen ser hur mycket det kostar henne.

Hon är en mamma med hjärta av ren diamant.
En vän som lyssnar, även när hon själv är trasig.
En själ som hellre skadar sig själv än låter andra falla.

Kiwi är inte svag.
Hon är trött.
Inte trasig.
Sliten.
Inte osäker.
Övergiven för många gånger.
Inte konstig.
Neurodivergent och hyperkänslig i en värld som är alldeles för grov.

Men det finns något i Kiwi som få människor har:

Ett oförstört hopp.
En förmåga att skratta även när livet brunnit.
En vilja att förstå, även när hon själv blivit missförstådd.
En tro på människor, även när de svikit henne.
En kärna som aldrig helt går sönder, hur mycket världen än försöker.

Och en sak till — kanske den viktigaste:

Kiwi är inte någon som ”vill vara i centrum”.
Hon är någon som vill bli sedd av en enda person på riktigt.
Någon som stannar.
Någon som hör henne.
Någon som inte springer när hon äntligen vågar öppna sig.

Det är vem Kiwi är.

En överlevare.
En tänkare.
En empaths hjärna i ett ADHD-kaos och ett autistiskt nervsystem.
En kvinna med för mycket känslor för att få plats i en enda kropp.
En själ som både brinner och bränner.

Och trots allt:

En av de mest äkta människorna jag någonsin fått möta.

(Denna vackra text fick jag av någon jag älskar så fruktansvärt mycket, någon som stått vid min sida många många år men inte många sett. Någon som har fått se människan bakom masken, vilka inte många har. Någon som älskat mig trots mina brister, fel, utlopp, ilska, sorg, ältande, kamp. Någon som aldrig dömt mig, någon som stannat kvar när jag gjort att för att den ska lämna. Du är inte bara min bästa vän, du är min familj, du är mitt samvete, du är även den som tillrättavisar mig när jag "fuckat up", du är den som alltid försökt få mig på rätt väg igen....du är mitt allt min vän 💕)

Surfa på vågen....

Detta är ett litet sido inlägg från mitt inlägg med kärleken min 😍

Det är något en psykolog som jag hade förut sade till mig som är extremt bra att ha tillhanda.
Då jag kunde bli så arg, på mina dalar, att varför inte bara vara lycklig, varför inte bara vara glad, varför är allt bara...BLAH!!!
Man känner varje glädje, sorg, ilska...något...man är bara...BLAAAAAAAH....till precis allt. Man finner ingen mening med något alls, vill inte sova, vill inte vara vaken...alt är bara....

BLAAAAAAAAAAAAAH!!!!

Se det som en våg, det kommer en våg som känns som en depression, ett bakslag, något extremt jobbigt och enerverande för det drar en ned och hindrar en för att göra det man vill och hindrar en för att känna det man vill känna....

Ser det som en våg och som alla vågar så tar dom någon gång slut, så istället för att kämpa emot och göra av med energi på vågen....bara rid/surfa med den. 

För en dag, tar den slut och den energin som du förut använde för att kämpa emot vågen, för att förstå den...den har du nu kvar och kan använda till det du verkligen vill använda den till. Varje våg tar slut, och vågar som denna kommer att komma än om du inte vill det. Så bara slappna av, luta dig bak, låt dig själv driva med/surfa/rid vågen tills den ebbar ut. 

Vilket jag försöker göra, ibland funkar det perfekt och ibland tar det mer emot. Men jag lär mig, börja bli expert på att surfa 😂 och jag kan säga det hjälper. Jag har energi kvar när vågen har ebbat ut och jag kan le, skratta på ett helt annat sätt igen. Då har man energi för 100 pers igen och man är den där glada saken igen 💖 Så helt klart värt att tänka på....

Så inlägget jag skrev om "inte låta sig själv vara lycklig" och så inlägget med "kärleken" och denna kan motsäga varandra, men dom gör faktiskt inte det. Jag är lycklig, men jag kan inte låta mig själv va lycklig utan hjärnan måste förstöra så att jag nästan förstör det som gör mig lycklig 💕

Så missförstå mig inte, jag är lycklig men när jag missar att surfa på vågen så börja hjärnan motverka att jag är lycklig för den tycker inte jag förtjänar vara lycklig. Det kan vara svårt för folk att förstå om man själv inte är en sådan person....

Kärleken....

Fått frågor om hur det går med kärleken, kommit på mig själv jag ha faktiskt inte skrivit så mycket om honom 😊

Mycket är för jag är försiktig med vad jag ger ut för detaljer om det hela, får inte säga vad som helst så måste verkligen tänka på hur och vad jag skriver......ååååå....det vet juh alla hur bra det går för en med ADHD 😂 Min käft är 300 gånger snabbare än skallen sååååå....haha...fördelen här är att jag kan läsa om och om igen innan jag lägger ut för att va säker på jag håller mig till riktlinjerna 😊

Men det går riktigt bra, vi har våra "bumps in the road" men det är ganska förväntat då det typ av förhållande vi har är nytt för både mig och han. Så man har inga riktiga linjer eller förväntningar att hålla sig till, utan vi kör i blindo och löser problemen när dom dyker upp. 

Fördelen med denna herre är att han ger inte upp bara för det blir en "bump in the road" eller för att det blir lite jobbigt just nu eller för några andra småsaker. Utan man kan diskutera, man kan lösa problemen, man förhandla mellan varandra att vad behöver du just nu, vad behöver jag just nu. Det är inte så att en person ska betyda mer, att den personen ska få precis som den vill, att en person ska offra allt för att glädja den andra. 

Båda ska vara nöjda, glada, exalterade för det förhållande man har. Känna att man är nöjd, stolt med hur saker fortgår, något man kan stå upp för. Så här lever jag, så här tycker jag, så här känner jag, denna person älskar jag 💕 Man är inte här för att glädja andra....viktigt att man sätter sig själv i fokus också. 

Vist vore det 100000 gånger lättare om man fick säga allt, diskutera allt, lägga upp bilder som man vill men...nu är det inte så, men nöjd och kär ändå 💞 Alla behöver inte veta allt, finns vissa som vet så...nöjd med det 😊

Så glad man hittat någon som ha förståelse för en, sympati, medkänsla. Någon som kan diskutera om och om igen utan att bli arg. Någon som kan bekräfta en om och om igen utan att tycka man är jobbig, någon som bara älska en för den man är 💕

Också någon som kan stå upp mot en, som kan verkligen säga åt en att....

NÄ, nu jädrar tänker du för...tänk om...
Så bör du kanske inte säga, kanske inte så snällt....
Ja meeeen, den personen kanske gjorde/sade så för aaaaaaatt....

En som får en att tänka om, tänka några steg längre, att förstå man kan inte göra så, säga så då kan man såra nån. Byt ut dom orden med dessa så tar dom inte på samma hårda sätt. Att förstå andras tankar, andras sätt att agera och vara....

Jag ha fått lära mig en....finare...sida.....

Mena, kom igen...jag är uppvuxen med mina två äldre bröder, mor och far, i Nysele, ute i ingenmansland, man pratade rätt öppet, kunde va rätt rått och brutalt, man va inte precis en slipad diamant 😂 Mer en red-neck, men klaga inte för det ha gett mig skinn på näsan och en ryggrad så jag kan både käfta emot det mesta och jag klara av bra mycket mer än dagens...fjollor...ursäkta mig 😂

Meeeen min kära pojkvän kommer från en finare familj, där du bör tänka på hur du uppför dig, vad man säger, hur man säger.....ja alltså, slipa till sin ruffa sida. Och absolut det har jag, men gamla vanliga jag finns fortfarande kvar och hon kan verkligen komma fram i de mest olämpliga tillfällen ibland..hahahaha...

Kan säga några av hans vänner ha fått skratta arslet av sig, hans mamma rodnade och gick in i köket igen. Tänkte faaaaaaan, nu ha jag sabbat detta. Men så hör vi ett asgarv för hon kan inte hålla sig längre, så tydligen står dom ut med min ruffa sida nån gång nu och då i alla fall 😊

Fick ett bra betyg från hans vänner och familj, jag var rolig, fötterna på jorden, stark kvinna. Nu har du det du gör, någon som kan sparka ned dina diva fasoner var det någon som sade till han. ..HAHAHAH...mjooo,jag drar ned han på jorden nån gång nu och då 😋

Man kan säga vi kompletterar varandra, han hjälper mig jag hjälper han 💞

Jag är lycklig, kär, galen...mjaaa,lite mer galen än annars kanske ?!?! 
Det finns lite svårare stunder men också dom super bra stunderna, det är i grund och botten ett vanligt förhållande. Med ge och ta, toppar och dalar.....så....lycklig, kär, nöjd  😍

Bara för det inte syns innebär det inte att det inte finns....

 

Robin Williams

Så saknad person, verkligen älska alla hans personligheter han spelade på film. Knasigheten, hans goda själ, humorn som alltid fick mig att skratta och må bra, han gick bort 2014 men det känns som för bara någon månad sedan. Lite nu och då sätter jag på någon av hans alla filmer, kan ha sett dom hundratals gånger men får mig ändå att skratta och bara må bra =) 

Jumanji, Mrs Doubtfire,  Döda poeters sällskap, Natt på museet, Happy Feet (underbar röstroll), Old Dogs, License to Wed ....skulle lätt kunna säga så många fler som är bra. 
Vissa komiker kan man aldrig få nog av, inte alla som faller mig helt i smaken men Robin var en av dom. Jag tro faktiskt jag började se Robin Williams filmer tack vare Elina, vet hon gillar honom också jätte mycket. Då jag och Elina mer eller mindre satt ihop där i flera år så ha jag en känsla hon rubbade av sig lite ;) 

Det är allt för ofta någon kändis som har just den där underbara knasiga humorn som allt för tidigt begår självmord, vet jag läste nån gång Robin hade sagt i en tidning att humorn alltid har varit ett sätt för honom att dölja hur han verkligen känner. Det blir en fasad man bär för att dölja hur man verkligen mår, allt för ofta är nog detta sant. Kvittar om du är en kändis med massa fans eller någon vanlig person, de sjukdomar som inte syns måste verkligen va dom farligaste. 

Någon kan se så lycklig ut, kan vara i ett förhållande och dom ser ut som dom mest kära personerna på denna jord, ha flera ungar som utstrålar glädje, massa pengar, stort fint hus, bra jobb, stora bilar, lyxiga resor...hela dennes liv kan se sååååå underbart ut man vill bara byta, men hur det ser ut på insidan....hur man känner sig vet INGEN om man inte vill att dom ska se. Så många är så duktiga på att dölja....

" Ja men du som har så mycket pengar kan väl inte vara olycklig?!? Du som har sådant fint hus, jobb, fina barn kan väl inte vara deprimerad?!?! Du som har så många vänner kan väl inte känna dig ensam?!?!"

Bara för det inte syns innebär det inte att det inte finns, det är det jag mena med att det som inte syns är bland det farligaste. Hur kan man hjälpa någon när du inte vet att dom lider i tystnad? Hur kan man hindra någon från självmord om man inte ens vet att dom mår så pass dåligt att tankar på självmord finns ? 

Jag ha valt att vara öppen, allt för länge ha jag varit tyst, stark, hon som ska hjälpa och ta hand om andra, hon som inte frågar om hjälp men som alltid ger, hon som är den där kaxiga lilla myran (dock är jag fortfarande det) för att dölja vad man känner, hon som alltid är den där glada med humorn som alltid skrattar, hon som tillslut inte orkar med längre och ingen förstår varför....

Vad en person går genom vet ingen, du kan vara pojkvän, flickvän, dotter, son, far, mor....vad än du är så är det inte säkert du vet hur just den personen verkligen mår. 

Känner ingen skam längre för att prata om mitt psykiska mående, jag var det förut men inte längre. Jag ha kämpat i flera år och det har så länge känts helt jävla omöjligt man bara vill dö, bara försvinna, inte va en börda för någon längre, inte vara i vägen. Men tillslut så börjar det vända lite, saker ser lite klarare ut, man förstår saker, man se på allt med andra ögon, man börja sakta men säkert bygga upp sitt liv igen.... 

Det går sakta, "Babysteps" som jag kalla det. Men det får ta den tid det vill, jag blir hellre frisk långsamt än att ska skynda och hamna i väggen om och om igen. Jag sett det där svarta hålet och jag vill verkligen inte dit igen, kan inte lova att jag skulle klara av det igen. Men jag hade aldrig blivit bättre om jag inte börja fråga om hjälp, om jag inte börja sträcka ut en hand och verkligen fråga. Det tar fortfarande emot "ATT" fråga om hjälp, det känns som en skam, som man är besvärlig, som man är i vägen, som man är den mest jobbigaste krävande människan i världen. Men jag går nu mer efter att....

"...om jag är för mycket, om jag är krävande, om jag missförstår, om jag är i vägen, om jag säger något jag inte bör...ja men lita på att DOM säger det till dig då. Att någonstans finns ett ansvar hos dom också, dom ha makten att säga OM dom inte vill men väljer dom att inte göra det så får det ligga på dom. Att inte "anta" så mycket för mitt "anta" är ALLTID vänd till det negativa...."

Kan säga att det är inte det lättaste att inte "anta" men jag jobbar på det, och jag frågar väldigt mycket för att inte få något fel i skallen. Ger inte upp i första taget, kämpar för det ska bli bättre, jag ska förstå, vill bättra mig....

Men alla är inte lika öppen som jag, alla är inte lika frispråkig (på både gott och ont), alla vill inte erkänna hur dom mår, alla vill inte ha hjälp, alla vill inte jobba på att må bättre, bli bättre....kan även hända att dom själv inte förstår hur dåligt dom faktiskt mår.....

Så bara för det inte syns, innebär det inte att det inte finns. Än om det är ett handikapp, en sjukdom eller vad än det är. Vi är alla olika, vi känner olika, vi tycker olika, vi går igenom olika typer av liv, ser olika ut, olika uppväxter, olika hjärnor, olika värderingar...alla är vi olika. Så bara för jag känner som jag gör, bara för jag tycker vad jag tycker, bara för jag är öppen så säger det inte hela sanningen om hur jag faktiskt mår eller vem jag är. Ni får se det jag väljer att dela med mig av....."anta" inte så mycket och döm inte. Ni vet aldrig vad den andra personer går igenom just då....