Ännu en ny blogg?!?! Ja det kan ni ge er på att det är... håll ut, ni förstår snart varför....
Sista gången jag skrev i min förra blogg var över ett år sedan, nämligen julen 2020. Efter det så ha mitt liv förändrats så mycket (förändras fortfarande) på både gott och ont men vill tro att det är mer bra saker än dåliga. Har inte haft energin att ens försöka skriva, ha inte kunnat fokusera mina tankar på ett sådant sätt så att det skulle vart möjligt för mig att göra mig förstådd.....hur ska jag få andra förstå hur jag mår och tänker då jag inte förstår mig på mig själv !?!?
Har skrivit om detta första meddelande säkert hundra gånger, men nu få de va bra och det får komma ut så här. Det vart så himla långt från början för det är så många saker jag vill säga jag bubblar över, delade upp allt jag skrivit till flera blogg inlägg så jag vet vad jag kommer skriva om de kommande inläggen där jag gå lite djupare in på saker.
Tanken bakom denna blogg är att jag ska rensa skallen, jag ska lätta på den väskan jag har på ryggen. Har både psyk, kurator, vänner, kontaktperson, läkare men behöver även mer än alla dom. Jag behöver något där jag kan tömma skallen när det behövs än om det är mitt i natten eller 400 gånger på en dag.
Min psyk jobbar mer med min ADHD medicin och försöker få till den rätta dosen. Kuratorn jobbar inom Autismen och hon försöker få mig förstå mig på mig själv vilket går bättre och bättre men hon har mindre tid än vad jag behöver. ADHD kursen gav mig stor förståelse in i den delen av mitt liv men behövs mer.
Kontaktpersonen är den personen jag behöver för att träna på min sociala fobi, för att få mig till läkare, för att få mig ut å handla, för att komma ut och göra saker med min son. Hon vet mycket men inte allt, jag kan inte tala om allt för min hjärna säger stopp. Jag säger det jag känner jag kan ta upp, hon var min psykolog förut så hon vet hur jag fungerar. Det va också en av anledningarna jag kunde ha henne som just kontaktperson. Jag hade fått frågan förut av soc om kontaktperson men att ha någon så nära mig, som jag inte vet något om, men ska veta om inte allt men mycket om mig det palla jag inte med, det blir intrång. Men hon viste redan så mycket om mig så den gränsen va redan borta.
Vänner, vänner är underbara att ha men ofta säger dom saker dom tro man vill höra. Dom håller en vid ryggen, försöker trösta men ibland behöver man en omskakning för att få mig att förstå. Plus att det är inte så kul att tynga dom med alla mina problem, dom har sina egna som tar deras tid.
Jag behöver höra någon annans teori för att få min hjärna bryta det negativa mönstret mot ett mer positivt mönster, vist nu kan inte bloggen prata till mig men tanken är kombinationen med att skriva av mig, lätta bördan och så ha kuratorn för att höra annat.
Är även en sådan som måste dela upp alla personer man har i sitt liv i olika fack, som att jag ha psyk för min ADHD, jag ha Kuratorn för min Autism, jag ha kontaktpersonen för att träna på den sociala fobin, har vännerna som ska va där som vänner. Skulle aldrig kunna ha min....gyn läkare som min kurator eller husläkare som mekaniker. Får inte blanda ihop, allt måste ha sin plats, ordning och reda och det är något jag mår bra av.
Så med ett samarbete med psyk, ADHD medicinen, Autismen gruppen och kuratorn där, kontaktpersonen, vännerna och annan stöd från kommunen så kommer jag ha en sjuhellvettes resa framför mig. Min hjärna går lite väl fort för sitt eget bästa och enda sättet att få den att sakta av och tysta sig är att på något sätt få ur mig allt...prata med folk eller som i detta fallet och vi kombinerar dom båda för bästa effekt. Så jag kommer att skriva om precis vad jag känner för, både mina personliga problem, hälsan, adhd men också sånt jag kämpar mig tillbaks att älska igen. Jag älskad att baka men tappade det, jag älskade julen men tappade det. Jag kämpar verkligen att få tillbaks sånt jag gillade och samtidigt kämpa jag för att förstå mig på ADHD.n och Autismen, varför man är som man är, varför man gör som man gör. Så mina inlägg kommer va JÄTTE blandade, helt beroende på vad jag känner för juh då.
Min uppgift är att skriva MINST ett inlägg per vecka, det får handla om precis vad jag känner för men jag måste skriva. Det få va hur långa eller korta blogg inlägg som helst, känner jag att denna vecka fungerar inte min hjärna, det är sånt mos jag palla inte med att skriva. Ja men gör ett inlägg då där det står just det...."orka inte skriva nått denna vecka"....behövs inget mer.
Saken är nämligen inte hur mycket eller vad, utan att man ska få in en rutin att ha ett inlägg/vecka men innan jul ska jag va uppe på ett inlägg/dag. På så vis ska man få tömma hjärnan mer och mer med tiden då vi ser att så fort jag få tömma skallen hos psyk eller kuratorn eller vännerna så fungera hjärnan så mycket bättre. Då tystar den där "paranoida apan" i skallen, jag har döpt den till det efter en man som pratade på ADHD kursen om just sin "paranoida apa" och den kommer vi gå in mer på sedan.



.jpg)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar