Drömmar, mardrömmar och allt där emellan, alla ha vi dom nån gång i livet.
Vissa kommer aldrig ihåg sina drömmar å vissa (som jag) kommer nästan alltid ihåg sina drömmar, ja i alla fall den sista man hade innan man vaknade. Det sägs man drömmer flera hundra drömmar per natt, men den sista är den man kan minnas just innan man vakna till helt. Drömmen kan också kännas så klar men mer och mer man vaknar så försvinner den, därav många har ett block och penna vid sängen så om dom skulle vakna kan dom skriva upp dem direkt innan de försvinner....
Jag ha alltid trott att drömmar är ditt undermedvetna som försöker säga dig något, kanske när man är i vaket tillstånd inte kapabel att förstår varningen men i drömtillstånd så öppna man sig på ett annat sätt. Man släpper ned murarna, slappnar av så man hör den där lilla saken, personen, samvetet, ängeln, djävulen... "Benjamin Syrsa", ja vad du nu vill kalla den ;) men att vi hör honom för en gångs skull då.
Än om du vägra erkänna det men även du går säkert runt nån gång nu och då, prata med dig själv...."Vem prata du med? ....Ingen, bara mig själv" vem ha aldrig sagt det förut. Ja men självfallet prata vi med oss själva, så vi får dom bästa svaren ;)
Den lilla saken vi prata med, kanske kan han komma fram mer på natten i drömmarna och visa oss saker...varna oss....
Men nu tror inte jag att bara för du drömmer om ..låt oss säga....att du faller ned för en ravin och dör så innebär det inte "gå inte nära nån ravin du kommer dö då". Bara för den visa en enkel bild på en hemsk utgång innebär det inte att det är det han försöker säga, man måste fundera lite. Vad kan den där ravinen ha med att göra, är det stora förändringar i ditt liv, har du förlorat någon nyligen, är du på väg mot osäkra mål....man måste lära sig tyda drömmarna.
Då jag är en sådan som äääääälska skräckfilm, desto mer jag ryser, desto mer jag hoppar till och sitter i taket desto bättre är det =) Jag ha sett skräckfilm sedan jag va en liten skruttunge men har nästan aldrig mardrömmar.
Men jag ha lärt mig att lyssna på dom, när än jag har mardrömmar är dom där för att varna mig för något. Det gäller för mig att lyssna på dom och försöka förstå dom, varje gång jag haft mardröm så ha dom vart sanna. Jag ha lyckats tolka dom, gjort det jag varnades för och det har stämt sedan. Samma sak med magkänsla, när jag väl få dom måste jag lära mig lyssna på dom. Dom ha alltid rätt, jag måste bara lära mig tyda dom. Oftast så får man en magkänsla av att något inte stämmer, något står inte rätt till, man får en ilning i ryggen att något är inte rätt.....men....vad !??!??
Så när jag vaknar upp av att jag gråter, hjärtat slår så fort så det känns som det ska hoppa ut ur kroppen, man skakar, kallsvettas, känner sig både förvirrad, förtvivlad...vilsen och det enda du kommer ihåg är sista drömmen du hade.....skriv upp den och försök tyda den. Vilket jag gör med den mardrömmen jag hade i natt, kan inte skaka av mig känslan att något är fel.....men vet inte vad =(
Än vad jag gör så återupplever jag mardrömmen i huvudet om och om igen.....
Jag hatar det på ett vis men samtidigt så vet jag att det är en varning för något, om vi alla vore lite bättre på at lyssna på alla varnings signaler vi har kanske inte så mycket skit skulle hända. Hur många ha inte gått in i den berömda "väggen" för man lyssna inte på alla varnings signaler kroppen faktiskt ge en, kroppen ha för länge sedan talat om att " du måste ändra detta eller så kommer det sluta illa" men lyssna vi på den ?!?!?
Nä, jag gjorde inte det...se vart det förde mig. Jag har en hel sommar (några år bak) med minnesluckor, jag kan se på bilderna men jag kommer inte ihåg en enda sak.....som att jag inte ens va där. Har märkt att så fungerar min hjärna, när det blir FÖR mycket då blir det svart, man minns inte, hjärnan slutade att filma, hjärnan slutade att ta in, den sa NEJ. Man ser så många varningssignaler före men ändå så avbröt man inte, ändå lyssnade man inte.....näääää, bara lite till, jag orka, jag klara det, ingen fara, jag överlevt värre......någon som känner igen sig ??? Förmodligen mer än en är jag rädd.....
Jag ha lärt mig i efterhand att lyssna, på kroppen, på skallen, på magkänslan, på mardrömmarna och det hjälpt mig. Att lyssna är lätt men att tolka allt är miljoner gånger svårare....




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar