Att känna sig avslappnad....

 bild

Förra inlägget skulle gå ut igår men hann inte klart så det fick komma ut idag istället, så då får det väl bli två inlägg idag =) 

Att känna sig avslappnad, något jag inte känt på över ett år. Andas, känna att allt kommer ordna sig, le utan att anstränga sig, bara känns sig lugn och tillfreds, nöjd. Men jag kan säga att det gör jag nu =) 

Det kommer från många saker, som jag sagt förut så börjar saker att ändra sig. Det börja lugna ned sig så jag kan få komma in i rutin igen och det får mig att bli lugn, alla frågetecken är som bortblåsta, stenen från ryggen är borta, nystanet med alla sönder trasslade trådar börja reda ut sig. Jag kan inte börja beskriva vilken underbar lättnad det ger.....

Den tid, ork, energi, tårar, svett, ilska man lagt ned på allt börjar ge betalning.....

Igår kväll var en riktigt rolig kväll, jag fick skratta så man grät och magmusklerna fick jobba, jag kunde le utan att behöva pressa fram leende utan det bara kom. Satt igår med flera vänner från wow, vi satt på disc och pratade, drack, spelade sanning och konsekvens men med bara sanningen. Så underbart att få sitta med dom igen, känner hur fruktansvärt mycket man saknat det <3 

Men denna gång när man sitter med finns en stor skillnad..... JAG .......jag har förändrats och det känns, nu när dom pratat förstår jag, nu när dom säger något tar jag inte åt mig som att dom attackerar mig utan jag känner mig helt annorlunda på insidan....det är skämt och jag gillar dom. Man kan va grov i munnen, kan kan ha lite mörk humor, pervers...vad än för typ av humor du har så är det ok. 

Kände hur jag kunde slänga skit på dom och dom kunde slänga skit på mig och jag tog inte illa vid. Den känslan är underbar, att inte ta det på blodigt allvar....det är skämt.......du känner dom, det är skämt. Man känner sig avslappnad vilket jag tror gör att dom också känner sig avslappnad. Dom behöver inte vara orolig med vad dom säger till mig, att vaka över vilka ord man använder utan dom kan va sig själva och det kan jag också vara, behöver inte tassa på tå.....det gör allt så mycket roligare.... VÄNNER .....

Jag har alltid sett dom som mina vänner, men jag ha inte agerat som en vän för jag ha inte förstått. Nu när jag förstår bättre, när jag ändrats så mycket, när jag kan slappna av och inte ta allt så allvarligt så kan jag äntligen faktiskt behandla dom som vänner.

Kommer alltid ha den där.....omtänksamma sidan med mig. Att om jag slänger ur mig något men blir orolig att dom kanske tagit det fel eller att det sårat kommer jag prata/skriva till just den personen och fråga så allt är ok, så jag inte gick för långt. Värnar alltid om att inte vänner ska bli ledsen eller sårad, för då ha jag gått för långt och det vill jag inte.  

Då man har så att jag är max-mini, allt-inget, svart-vitt och man är rak på, man säger sanningen, säger vad man tycker och tänker så gäller det ibland att kunna stanna upp. Måste hinna reagera så man inte sårar, det kan vara himla svårt då alla har känsliga knappar men om man inte vet vilka dom känsliga knapparna är så är det lätt att man sårar tyvärr. 

Detta är ett område jag jobba mycket på, man kommer aldrig bli helt hundra på så sätt men man kan alltid bli bättre att tänka sig för innan man säger något och är detta faktiskt något jag ens bör säga? Så....såra kommer man alltid att göra...nån gång, men jag kommer alltid försöka att inte göra det. Och gör man det ska man rätta till felet och be om ursäkt, ta ansvar och lära sig. 

Så igår.....första gången, kunde jag hörd orden. Dom prata på samma sätt dom alltid gjort MEN....jag hör orden, jag förstår orden. Jag är heller inte rädd för att fråga om det är något som jag inte förstår, vilket underlättar för mig att kunna förstå situationen bättre, att inte missförstå. 

Så många tankar gick genom mitt huvud igår....

Har han alltid sagt så här?

Bruka dom göra detta?

Hur kan jag ha missuppfattat allt så brutalt som jag ha gjort?

Varför har jag så många minnesluckor från den tiden ?

Jasså, tycker den personen så här...men...men...men...ha den alltid gjort det!?!? 

Vilken jävla planet va jag på när jag satt med dom ?? 

Alla frågor fick jag svar på innan kvällens slut, ja utom vilken planet jag var på när jag satt med dom men det var då tusan inte jorden det ska gudarna veta...hahahahaha.....

Men jag måste säga, det är fruktansvärt otäckt när man hör dom prata ibland om saker som man sagt, gjort, saker som hänt och man känner inte igen en enda sak. Jag saknar bitar från höger till vänster, har ni någonsin vart så full att ni gått över den gränsen och har misses luckor dagen efter ? Så....så har jag nu. Jag vet jag var där men....jag kommer inte ihåg om många saker som tas upp. 

Det känns som dom prata om ett annat tillfälle eller att det ska vara en annan person som va där men inte jag. Och hur jag då ha agerat och svarat i frågan när jag va där......och.....det är inte jag. Jag skulle aldrig säga så där, jag skulle aldrig göra så där, är det verkligen mig dom beskriver ?!? 

Självklart äre jag dom beskriver men jag minns det verkligen inte, jag kan inte identifiera mig i varken ord, agerande eller känsla. Det är en himla otäck känsla att ha och man skäms för man förstår inte varför i hela HELL ha jag agerat som jag gjort...vad äre för fel på mig.....

Men....det var inget fel på mig, det var jag som höll på att förändras av Elevansen och många hundra småsaker krockade samtidigt med Elevansen så jag va inte mig själv alls, därav jag inte känner igen mig och det känns som dom prata om en annan person. 
Jag va där...men...min skalle va inte helt där.....
Självklart ser man inte det själv, för man lever i det men vänner såg jag förändrades. Man va mer sur, lättirriterad, sov dåligt, ingen motivation, dålig självkänsla, kände sig känslokall.....man var inte sig själv. 

Frågade en av dom varför han inte använde mitt namn längre, han sa aldrig Kristina eller Kiwi längre och hade inte gjort det på över ett år. Så får jag som svar av honom att ...

" You bitched about how I said it so i stopped =) "

När jag läste dom orden stannade hela jag, ha jag......ha jag blivit sur och käftat emot för huuuur han sa mitt namn ?!?? Men....why....varför i allsin dar ha jag gjort det? På hur många olika sätt kan man säga Kristina eller Kiwi....say....what ?!?!?!? Skallen gick verkligen i 110 blåst, men snälla Kristina va faan är det att käfta upp mot. 

Jag skämdes kan jag säga, jag verkligen skämdes. Här har jag trott att HAN inte ville säga mitt namn för han va sur på mig eller inte ansett mig som vän så han vill inte använda mitt namn då. Då det är i själva verket JAG som bitchat upp för han sagt mitt namn, det är mitt eget fel åter igen. Jag vet att han tycker nu det gör inte, det är vatten under bron liksom det är bortblåst. Jag uppskattar starkt att du tycker det vännen men jag skäms ändå, så där beter man sig inte Kiwi...man gör bara inte det...PUNKT!

Så igår tro jag han sa mitt namn lite extra ofta bara för jag skulle höra att han använde mitt namn, vilket fick mig att le =) Sådana småsaker som jag gått och irriterat mig på och inte förstått börja nu att få sina svar, vilket är lite småjobbigt för man vill verkligen dumförklara sig själv men det är en oerhörd lättnad. 

Så ja, igår var verkligen helt underbar för mig. Och vet ni vilken den bästa känslan är....förutom att man känner sig glad, avslappnad och bara inte kan sluta le. Att jag är....nöjd....

En känsla jag INTE får ofta...i något sammanhang alls, men jag känner mig oerhört NÖJD... 

Jag är nöjd med mig själv för allt jag jobbat med

Jag är nöjd för jag gav inte upp

Jag är nöjd för saker börja falla rätt igen

Jag är nöjd för alla underbara vännerna jag har

Jag är nöjd för att min egen osäkerhet sätter inte lika många käppar i hjulen längre

Jag är nöjd för "IT" inte fick rätt

Jag är nöjd för vad än jag ställs in för så verka jag klara av det än om det verkar mörkt stundvis

Jag är nöjd att inte va lika bra på vissa saker som andra är, jag är bra på andra saker =) 

Jag är super nöjd med att ha en sådan underbar son som jag har