Kick in the ass....

"Kick in the ass"... är något jag skulle behöva....

Bloggen är något jag skulle göra varje dag, än hur jag mådde så skulle jag göra den. Behövde inte vara ett långt inlägg, bara lägga ut en bild men inget annat gick också bra. Det som vad huvudsaken var att jag gjorde ett inlägg VARJE dag, det var en deal med min Psykolog. Det....höll juh inte kan man väl säga utan att överdriva, men tanken va också att än om jag inte skulle klara av det skulle jag inte klanka ned på mig själv utan resa mig igen, damma bort dammet från kläderna och fortsätta kämpa framåt.

Allt handla om att jag skulle pusha mig genom detta, tvinga mig, för att komma vidare med andra saker. Allt är nämligen sammankopplat, jag måste kunna klara av denna sak för att komma över en tröskel så jag kan ta mig vidare med andra saker. Men hur.....huuuur....motivera man sig att göra något när man verkligen inte vill ?!?!?

Jag vill ta mig vidare, det är inte det. Bra dagar går det hur bra som helst att skriva men dåliga dagar, när hjärnan är full (när jag skulle behöva skriva av mig som mest) så funka det inte. 

Att skriva ett blogginlägg, att lägga ut en bild, att......öppnar mig är inga problem. Jag ha fått så många fina ord om att man är modig, duktig, inspirerande och jag uppskattar att få dom orden. Försöker ta dom till mig så gott jag kan men det är inte där det största problemet för mig är.  Utan, det jag jobbat med nu sedan jag börja med Elevansen och gått på mina kurser är att lära mig en annan väg. 

Om du vandrat samma väg hela ditt liv, du gjort samma misstag, du sårat, du skadat, du inte vart nöjd med vem du är, du inte förstått, du mer eller mindre kämpat hela ditt liv för att fatta varför du inte är som alla andra. Jag har skrivit i bloggen förut om detta, att man känner sig....vilsen! Man förstår inte varför man gör som man gör, säger som man säger, mår som man mår... 

"Hur kommer det sig jag vet vad som är rätt men jag gör ändå fel ?!?"

"Varför kan jag förlåta andra men inte mig själv?!?"

"Varför tycker jag det är helt ok att andra gör fel men jag får inte göra ett enda fel?!?"

"Varför säger vänner eller folk man inte ens känner vänliga saker om mig

 när jag tycker inget av det stämmer? "

"Om jag ser mig själv som en dålig person, ond person, elak person varför ser andra mig tvärt om?!?"

"Varför är min syn på mig själv så snedvriden mot för hur andra ser mig?!?"

"Varför kan jag inte tillåta mig själv vara lycklig?!?"

Det är många frågor, många man aldrig skriver upp....skulle aldrig få ett slut då =) 

Min egen advokat avråder mig lite från att skriva bloggen, för saker jag lägger upp kan användas mot mig i det ärende jag är i nu. Men vet ni, jag bryr mig inte längre....vill du som person, sjunka så lågt att hålla det mot mig för att vinna i rätten så DO IT! 

Detta är mitt liv, jag lever det som jag vill, än fast jag har problem kan jag erkänna dom, jag jobbar stenhårt på dom och har gjort det något år nu. Jag är inte bättre än dig men jag är faan inte sämre än dig. Jag kan erkänna mina problem, kan du? Jag GÖR NÅGOT åt mina problem, gör du? 

Min blogg är för mig, ventilera mig, tömma skallen, andas ut. Ibland kan ett inlägg ta flera timmar för jag läser min egen text om och om och om igen, så man ändrar ord, meningar, tänker efter, begrundar. Är det så jag känner, vad är det jag vill ha sagt, kan man korta ned det (näääää, för mig så går det inte....Autismen i ett nötskal), se till man inte namn ger någon. Vill folk ta åt sig få dom göra det, jag vet vem det handlar om och det stannar hos mig.

Det är som när jag skriver noveller, dom som läser dom kan tro att

"det handlar om min pojkvän, har du varit med min pojkvän?"

Jag ha fått den frågan mer än en gång, men till saken hör att det är ens egen osäkerhet som läser in att

"det måste handla om mig" "det måste vara min pojkvän" "det måste handla om den personen"

Men i själva verket VET du inte, du bara tror och det är den där TROR som kan leda till extrema problem. Det är lätt att TRO, men ska du tro något ska du också tala om för din hjärna att än om det kan VARA så innebär det inte att det ÄÄÄÄÄÄÄÄR så. Det va någon smart person som sa...

"Tro....gör man i kyrkan"

Vet ni, det är sånt jag själv ha gjort förut....man ha trott....en massa. Men jag ha under två år nu jobbat stenhårt för at bana en egen väg, ändra attityd, ändra hur man se folk, vilka man litar på, vilka man lyssnar och tror på. Man försöker se allt från den andras perspektiv också, jag kanske inte alltid förstår dom helt eller tycker det var speciellt rätt eller smart MEEEEEEEEN.......det är så den personen fungerar, tänker, agerar. Bara för den gör det på ett sätt betyder det inte att den gör fel eller rätt......det är hans eller hennes sätt...PUNKT!

Jag har mitt sätt att se på saker, att göra saker på och innebär inte mitt sätt är rätt eller det jag tycker är rätt men det är MITT sätt. Man lär sig så fruktansvärt mycket om olika personers sätt att vara, tänka och tycka om man bara försöker se den andra personen också, inte döma det första man gör utan försöka förstå också. 

Måste faktiskt ge mig själv en klapp på axeln, jag har lärt mig så mycket under dessa två år, har vuxit som människa =)
NU....NUUUUU...börjar jag va stolt för den jag är, hur jag är mot folk, hur jag behandlar andra, hur jag tänker, mitt agerande helt enkelt. Plus att nu, kan jag på ett helt annat sätt stå för vad jag tycker och tänker. Man kan inte trycka ned mig på samma sätt, då jag blivit intalad att...

"jag har alltid fel, för jag tänker som jag tänker och gör som jag gör och det är FEL, att jag missförstår alltid, jag övertänker alltid så det blir fel, allt har varit MITT fel" 

Men vet du....det tycker jag inte längre. Jag har sett att jag missförstår inte alltid, det är faktiskt andra som missförstår men lägger det på mig. Att jag agerar fel men så få man veta att nä....det den personen som agerade fel inte jag. Att jag har inte alltid fel, många gånger är det jag som analyserat rätt, jag som ha förstått rätt, jag som ha agerat rätt. Det hjälper, när man börja se sådant och när någon talar om det för en så förstår man dom och kan ta det till sig =) 

För där ha vart ett stort problem...när någon sagt något positivt till mig har jag aldrig kunnat höra det. Du ha nog kunnat skrika dig hes men jag ha aldrig hört orden. Nu när någon säger vad duktig man är, vad modig man är eller vad det nu är så KAN jag ta det till mig =)
Dock ha jag ännu problem med när någon säger man är fin, vacker, snygg.....de....de.....de.....näh....de existerar inte i mina öron. Säger du det så säger bara min hjärna ett långt "pip" som att du svurit i en kanal där du inte får svära.....

"Kiwi, vad PIP du är idag. Du PIIIP i dom där kläderna, PIIIIP hår också. Kiwi, hör du att jag säger du är PIIIIIIP.....kiwi....kiwi.....pratar med dig"...hahahahaha.....

Men, jag mena jag är en bit på väg i alla fall. Kan jag nu ta åt mig av positiva saker man gör, tycker, tänker, agerar å så vidare så borde jag väl inte va för lågt borta att faktiskt kunna ta positiva saker om mitt utseende också? =) 

Så, nu blir det att försöka igen. Ställa sig upp, damma av byxorna och fortsätta banan den vägen samtidigt som jag försöker hålla bloggen uppe. Ska jag komma över den där tröskeln och lyckas lösa dom saker jag vill lösa så måste jag. På något sätt måste jag finna ett sätt att motivera mig själv, en morot till varför jag ska logga in på bloggen och lägga ut något. Jag kommer nog på ett sätt ska ni se =)

För ni som läser, mina inlägg kan bli lite annorlunda från gång till gång. Allt beror på hur jag mår helt enkelt, mena idag sitter jag sjuk med feber, nyser skallen av mig, ont i alla leder, skallen sprängs men ändå kan jag sitta och skriva och tycka det är tillfredsställande.
Men nu, får detta inlägg tusan va klart för jag vill bara lägga mig i soffan ett tag och leka döende säl. Tack till alla som fortsätter stötta mig, fortsätter finnas där, fortsätter läsa mina långa blogginlägg som kan både vara riktigt djupa, sorgliga men också glada och livs fulla.
Ni är guld värd ....