JA...
NEJ....
Kanske...
Vet Inte...
Vill tänka på saken....
Praaaaaataaaaaaaa.....
Att inte TRO att "ja men hon förstår nog om jag gör så här" "Ja men hon förstår nog om jag inte svara henne på just dom frågorna eller inte svara henne på en vecka". NEJ....jag förstår inte och det innebär många fler frågor, många fler förvirringar och tillslut då man aldrig får svar ANTAR man och agerar där efter vilket ofta kan innebära...problem....
Ignorerar man eller inte svarar klart utan luddar in alla svaren, ja men lägg inte skulden på mig då när problem kommer uppstå och det kommer det! Du hade ett val där....du valde att inget göra eller ludda in svaret för du tro man kan läsa dina tankar. Du valde ....
Som jag sa tidigare så handlar detta om känslor men jag har stött på det så många gånger det är mer något man förvänta sig av alla. Blir dock inte lättare att lista ut svaret av det hela....
Om du nu hade/har känslor för mig varför visa du inte det ?
Varför sa du inget om det?
Varför ignorera du när jag väl försökte prata om det?
Jag såg många gånger du vart lite svartis, så fort jag försvann eller så fort man flörta, gav någon annan uppmärksamheten. Jag ignorera det och tyckte att jaaaa....men asså känner du något bör du väl kunna uttrycka det på något sätt.
Men icke, alla vinkar du gav var att du hade noll känslor för mig så jag gick vidare, jag gav upp.
Hittade då en annan jättetrevlig man, hinner knappt säga hej, flörta lite så blir du svartis direkt. För mig blir det då lite svårt att veta vad du vill när dina handlingar säger en sak men din mun säger en annan sak.
Ska jag rada upp det för dig så kanske du lättare förstår....
- Du får flörta med andra men inte jag ?
- Jag har hintat många gånger om vad jag tycker medans du tycker det är för djupa och privata saker. Samtidigt kommer du till mig och kan prata riktigt djupa samtal nu och då men så fort frågan är vad du tycker om MIG....så är du helt tyst.
- Jag börja dra mig undan då är du direkt på och undrar varför man blivit så distanserad men börja jag ta kontakt igen så drar du dig bort och tycker jag är för på.
- Är jag tyst så undra du direkt hur jag mår, om allt är bra, om något hänt så du visar empati men säger samtidigt att du inte bryr dig. Men om jag sedan tar upp nån gång att "ja men du bryr dig juh ändå inte" så får man alltid att "Det är väl självklart jag bryr mig, har jag sagt annat?"...mjooo....du ha juh det.....
- Du säger du vill vara singel, du trivs med det, du vill jobba med dig själv, det är bäst så. Då tar jag det som ett nej, så jag börjar söka vidare och lägger inte ned så mycket energi på dig. Då kommer svartsjukan fram, inget du säger rakt på men det skiner brutalt igenom så fler än jag ser det med att din attityd förändras direkt, kommentarer som kommer flygandes. Du får inte all uppmärksamheten av mig som du fick förut. Kommer man då in i en diskussion med dig om varför är du svartis då du ändå inte gillar mig, så får man att ....."När ha jag sagt det?" Fine, nä absolut du har inte sagt det rakt ut men du har då tusan inte sagt annat heller när jag faktiskt ha frågat om det.....
- Privat med mig är du en helt underbar man, riktigt så där....man vill bara krama och pussa sönder. Men så fort nån fler finns med oss blir du riktigt kylig, avståndstagande.
Inte så konstigt man känner sig lite förvirrad
Man får både "Hot and Cold" "ja och nej" från din sida, så veta vad du känner, vart jag står är helt omöjligt då du inte heller vill svara på enkla frågor.
Detta hade förut drivit mig till vansinne men inte nu längre. Mer att man.....suckar lite och bara fundera varför det ska vara så svårt att bara säga vad man tycker och tänker ?!?!? Sedan granskar man sig själv, har han sagt något jag missat, misstolkade jag något...
Är du rädd att tappa mig som vän?? Om du faktiskt skulle säga till mig att "Kiwi, jag gillar dig inte på det sättet". Är det där skon klämmer, att du inte våga helt säga sanningen för att du är rädd att förlora mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar