Singel....

 ...och sökande....eller......vette faan 😂

Problemet när man börja må bättre, man märker att jobbet man lagt ned på sig själv lönar sig. Man vart singel ett tag, man trivs med det, man har en superbra "Toyboy" som jag nu skulle kalla han istället för KK eller Fuckbud för det va inte lika glamoröst tydligen 😂, saker flyter på, man har mycket som händer i sitt liv, man gilla sin egen tid när man gör precis vad man vill.

Då kommer ens uuuuunderbara (med glimten i ögat) vänner fram med frågor och lämnar små kommentarer som...

• När ska du skaffa man då?
• Du börja komma i åldern det är dags att gifta sig.
• Vid din ålder hade jag redan man, barn, hus...och så vidare.....
• Alla behöver en att dela livet med. 
• Kom igen Kiwi, släng ut dig på marknaden, du kommer älska det. 
  
  

Ibland känner man att, ja...hmm....en pojkvän....hmm...en sambo...hmmm..kanske. MEEEEEEEEEEEN, sedan så kommer hjärnan igång och rör om lite. 

• Är du helt bakom flötet?
• Varför i allsin dar då?
  
• Ska du lägga din energi på honom och inte dig?
• Du kommer förlora stor del av din egen tid
• Kommer du palla med det eller strypa han efter ett tag?
• Vette tusan om du kommer hitta nån i denna stad, ska du flytta då?
• Kommer Leo gilla honom?
• Det blir mindre egen tid med Leo då
• Vågar jag? Tänk om....
  
  

Hade man frågat mig för några år sedan då hade jag sagt...ja...absolut jag vill bli kär, jag vill finna den rätta för mig men på något sätt så försvinner det lite bort. Vet inte om det är jag som börja bli för bekväm med att vara själv, det hade nog vart annorlunda om jag inte hade min "Toyboy" (kan inte säga det utan att småskratta lite) för då hade man nog vart mer...på.....man behöver en pojkvän för mer än "BARA" pojkvän 😂

HAHAHA, faan det låter inte bra när man säger det så...hahahahaha....

Jag har jobbat med mig själv så man kommit över en massa trösklar, man ha lärt sig mycket mer om andra, hur man ska se dom röda trådarna, hur man ska tänka, lärt mig mycket om mig själv också. Men det är några trösklar jag inte har bemästrat än, min egen självbild och känslor....där är mina akilleshälar. 

Om jag inte kan älska mig själv, hur ska någon annan kunna göra det ? 

Fick höra så sent dom igår att jag skulle vara den perfekta flickvännen, jag älska att baka, göra mat, nymf så sex lär inte bli lidande precis, man är omtänksam, man har perfekt humor, man har skinn på näsan så man kan käfta emot....jag ha fått höra många positiva saker. Nu är det inte så jag står och skryter om mig själv för här är problemet. Jag får höra allt detta....

Du skulle vara den perfekta flickvännen......

Varför tycker jag då att jag inte förtjänar en pojkvän alls?!

Jag kan tycka att alla förtjäna väl att vara lycklig så varför kan jag inte tycka det samma om mig. Mena det finns jätte många fina män där ute som helt klart skulle va super bra för mig men....hur....tusan finner man dom då jag kan konsten att finna män som är totalt tvärt om. Min .....historik med män är inte precis lovande. Vi ska se....tänka tillbaks nu, utan inbördes rangordning så kan man säga så här....

• En pojkvän som slog, våldtog, tryckte ned en så han skärma av mig från familj och vänner.
  
  
• En pojkvän som skulle ha full kontroll på en, jag fick inte prata ens med en vän utan han skulle veta precis allt, kontroll behov över allt och sedan var han otrogen flertal gånger. 
  
  
• En pojkvän som ljög om precis allt och bara tryckte ned mig så mitt självförtroende nådde botten, han var också otrogen och tro jag inte vet det. 
  
  
• En pojkvän som framstod som en typ av person men som visade sig va en helt annan, han gjorde inget dumt som otrogen, slog, trycka ned en. Absolut inget allvarligt som det utan mer han har sådana problem med sig själv, att jag vart så otroligt förvirrad själv att man mådde psykiskt dåligt. Han är en supersnäll och god person, bara att vi funkade verkligen inte ihop. 
  
  
• En pojkvän som fick en att tro jag va den som alltid sa fel, gjorde fel, tänkte fel, manipulativ, hade ett stort kontrollbehov så jag kvävde honom och vänner, att jag helt enkelt var en dålig person. Men gjorde det inte så man förstod det, det tog ett bra tag innan jag börja fatta vad som faktiskt höll på hända. Han försökte ha kontroll över mig så han skulle få ut vad han ville ha, utnyttja mig för min snäll het. Sedan när man vakna upp och märker det är han som har alla dom där problemen men skyller på mig för han kan väl aldrig ha några problem va ?!??!
  
  
• Så har vi en till som är en blandning av precis allt detta. 

Så om vi kolla på min historik, hur bra ser det ut? 😅😧😱

Inte underligt man är rädd att öppna upp sig för någon igen, rädd att börja dejta någon. Så man är både rädd för vad som kan hända med en men också rädd för att man tycker man inte förtjänar någon. Så.....vad ska man göra ?!?! 

Inte varit kär KÄR 💕 i hela mitt liv, jag bara vart kär men på "Kiwi vis".  Men att ta ned muren för någon helt hade jag aldrig gjort.....fråns två år sedan då jag föll för en man, samtidigt som jag kom igång med Elevansen och hela mitt liv förändrades så jag förstörde allt, förstod inget, vart totalt förvirrad. Den smärtan, den förvirringen, den ilskan, den sorgen man kände då vill jag aldrig mer känna för den bröt ned mig helt.

Är det så det känns att ha obesvarad kärlek så vill jag aldrig bli kär igen.....att ta ned den muren igen, har svårt att tro jag någonsin kommer göra det igen....vågar inte..... 💔