Äntligen

För några år sedan fick jag denna Advents Kalender av Leos Farmor och Bernt, kommer inte ihåg när då tiden kan konsten att gå så satans fort. Men jag vet att varje jul ha jag tagit upp den för att sätta ihop den men varje gång jag plocka ned julen så åker den med ned igen. Den ha som hamnat i "gör jag sedan" listan och har den hamnat där kan den ligga där i flera år, när man inte har en miljon andra saker att göra  =)  

Så nu när jag håller på ta upp julen igen kände jag att nu tusan min låda är det dags. Gör jag inte den nu vette tusan när jag ska få tid för den. Men som alla andra kalendrar så ska man göra en sak per dag, öppna en lucka per dag. Hrm.....mmmmm.....för det funka ju jätte bra med mig eller hur 😁Jag som ha plus eller minus, allt eller inget, svart eller vitt...hahahaha.....

Kan säga att när jag väl satte igång kunde jag inte sluta, det är juh den perfekta saken för mig. Klippa, klistra, måla, julen, disney....fasiken kunde inte vart bättre =) 

Man fick ett kort varje dag, där det stod med bruksanvisning vad man skulle ha och vad man ska göra.. Jag följde korten än om jag inte följde dagarna, lite ordning och reda måste det vara =) 

Utsidan, så himla mysig och söt =) 

Vissa saker va liiite svåra att få på plats, som att man skulle limma upp bjällrorna. Men då dom va så tunga att limmet inte kunde hålla dom på plats fick jag improvisera men det funkade det också.

Lite kul att då kan man flytta runt dom och leka med dom, det va något Leo gillade. Så jag ha en känsla att vart än jag ställer denna kommer han att leka med den ;) 

Så himla kul att sätta ihop, hoppas man kan hitta nån liknande igen. Bättre denna än den med marmelad för den tog ett år att äta upp...ahahaaha....och hälften va inte ens god, hua. Få se vad vi kan hitta på för kalender i år till mig, Leo ha två som jag bygger ihop till han men den till mig själv...vad ska det va ? 

Kramen!

Farväl.....

Aldrig ha det vart så svårt att säga adjö, att kapa band, att vända blad, att gå vidare.

Jag vet att det är något som måste göras men det gör det inte lättare för det. 

Att försöka tänka på en framtid utan dig är svårt..

Känner hur något vänder sig i magen...

Känner hur tårarna kommer...

Våra minnen är många, kanske inte alltid dom bästa men så många härliga timmar med skratt.

Skratt så man kiknat och inte fått luft, legat på golvet och tvingat sig själv att andas. 

Bara för att sedan komma tillbaks för att skratta ännu en gång.

Sena nätter, tidiga mornar, jul....tankarna vandrar vidare och jag känner hur mitt leende blir mindre. 

Hur lämnar man något sådant ? 
Hur vänder man ryggen och bara går vidare som att det inte betytt något? 

Det är bara att släppa, gå vidare....

Så enkelt ni måste ha det som bara kan släppa och gå vidare. 

Som att allt det roliga ni gjort aldrig har hänt, som att alla känslor aldrig funnits.

...bara vandra vidare...

Jag kan inte det, än hur mycket jag vill så kan jag inte det. 

Än hur arg jag är, än hur ledsen, än hur förvirrad, än fast jag vet jag skulle må bättre av att inte

ha dig i mitt liv så står man där.....förtvivlad.....förvirrad....

Vart är knappen som bara stänger av alla känslor ? 

Jag måste hitta den, så sjukt less att bry mig om någon som inte bryr sig om mig.

Jag skulle kunna försvinna från denna jord och du skulle aldrig ägna en enda tanke till mig. 
Varför bryr jag mig om dig ? 

Vad har du gjort för att förtjäna det? 

Du var min vän...

Du månade om mig...

Du brydde dig...

I alla fall trodde jag det...

Jag vet inte om jag trodde fel... 

Var kanske vänskapen enkelriktad?

Var jag för blind för att förstå?

Det kvittar hur hårt jag försöker, det är ändå inget värt för dig.

Saker är inte som det en gång var, allt är förändrat, jag är förändrad. 

Sakna ibland mitt gamla jag, då hade jag bara kapat dig ur mitt liv och sagt...

"Fuck you, du förtjänar ändå inte mig"

Jag hade gått vidare som att DU betydde inget....

Som att DU var inget värt....

DU skulle slutat existera i mitt liv...

Hade aldrig fällt en enda tår för DIG...

Då hade DU varit den personen som är så dålig, som inte är värd att förlåta...

DU hade vart NOBODY!

Då hade DU fått stå där ensam och känt dig som världens sämsta person här i världen.

Ifrågasätta allt och alla....då hade det vart DU! 

Men nu är det jag som står här, som blir behandlad så av dig. 

Innan du läser och blir arg för vad jag skrivit och klaga på att inget stämmer.

Då ska du tänka på att jag har bara andras ord att gå på. 
Då du inte vill prata, då du inte vill förklara.
Då du ansåg jag var inte värd att ha kvar i ditt liv längre så du bara tog bort mig...
Som man var inget värd.
Så innan du klagar på mig....

Se dig själv i spegeln och ifrågasätt om du verkligen gjort allt rätt?!?

" Give people time"....we dont always have the luxury of time. 
Better to look in the mirror and ask if you want to be treated the same way you are towards me? 

Booty Painting...

För säkert.....15 år sedan köpte jag denna tavla på Storuman-dagarna som alltid ha följt med mig. Mena det är en vacker kvinno kropp, sensuell, så där lite perfekt naken, snygg tatuering... whats not to like =) 

Så vart än jag flyttar så ska den med, antingen så hänger den ovanför soffan eller ovanför sängen. Men så i en lägenhet så damp den i marken och hela ramen gick i tusen bitar, glaset  gick sönder och skar jack i affischen, som dessutom gick itu på flera ställen. Men tjurig som man är så kände jag att nä.....jag ska FAAN inte kasta denna då det är av min favorit konstnär. Allt går att laga om man bara vill, jag lagade den lite grann och satte den i en enkel ram för jag hade varken ork eller tid att hålla på med den. Men så nu för nån vecka sedan kolla jag på den och kände att jag bara måste försöka fixa den lite.....

Köpte en stor ram från dollar och va HUNDRA på att så stor va själva affischen...

Väl hemma så såg jag att ramen va NÅGOT större än affischen, men kom också då på att affischen var förut större men då så mycket gick sönder så hade jag inte val än att kapa bort en massa från den =/ 

Märkte då också att...uj...jag ha mycket mer att fixa här än vad jag minns, men efter ett flertal timmar med pillande, målande, lagande och till och med så prova jag mig på att stryka den med strykjärn. Det gick väldigt bra faktiskt, den jämnade ut många bucklor men.....allt går inte laga tyvärr....

Svart-guld...

Sedan hade jag himla svårt att bestämma....skulle man ha bara vanligt svart bakgrund eller skulle jag måla den både svart och guld. Efter nån dags betänkande så kände jag det att svart och guld skär sig i mina ögon med själva bilden. Då det redan är så mycket som händer i bilden vill jag bara ha en enkel bakgrund så det fick bli svart. 

Tycker det vart himla bra, här se man affischen innan jag fixa till kanterna. 
Det vita runt om ska inte va där, det är små skavanker jag fick fixa till.

Tavlan vart större och det känns bättre, före kändes det mer som att hon va klämd in i tavlan. Ungefär som när du se något som går med 10 storlekar för små kläder men dom ska fasiken in i kläderna ändå. Nu fick hon andas mer, det är mer hennes storlek. 

Plus att den där jäkla rumpan vill jag ha :P 

Ja alltså jag vill ha den själv, jag vill inte ha en kvinna med den rumpan utan rumpan ska sitta på MIG....bäst att va tydlig i detta...hahahaha....

Så nu ska jag bara välja vart i sovrummet den ska upp, på vilken vägg men den får vila nu tills Januari för nu...ska jul tavla upp istället ;) 

Hugs and Kisses