Skvaller, prat bakom ryggen, antaganden utan att veta, fråga.....
Jag är inne på ett svårt ämne nu....
Som person så kan jag va rätt rak på sak, vill jag veta något så frågar. Men viss saker kan vara känsliga för just den personen. Jag kan prata om det mesta speciellt om det handla om sex, men sex är ett mycket känsligt ämne för flesta andra. Förhållanden, kärlek, hat, förändringar i ett förhållande, alla dom sakerna är också känsliga ämnen för många. Dom kan också svara men inte helt säkert att dom väljer att vara helt ÄRLIG. Man kan dra en kort liten vit lögn just för att man vill bara frågan ska försvinna.
Prata bakom någons rygg, vad är prata bakom någons rygg för dig ?
Men så tänker man då på att folk hatar när någon prata bakom ens rygg, absolut det gör jag också. Jag som person kan prata bakom någons rygg, men inte onda saker, inte saker som är sagt i förtroende. Men just för att jag är nyfiken, fundersam på något men vill inte fråga för det är en känslig punkt så man bolla ideer med en vän. Ja, undra hur hon pallar med det ? måste va rätt svårt ändå? Skulle man själv klara av det?
Inte för att skvallra om personen men mer av nyfikenhet för det är något annorlunda, något man kanske inte själv vart med om. Det är svårt att veta hur saker verkligen är om man själv aldrig ha vart i just den situationen, så hur tänker dom, känner dom, resonerar dom.
Jag är en rätt nyfiken person, för jag gilla att lära mig saker jag inte kan. Och det är just om människans beteende, människans tänk, resonemang. Hur vi alla tänker olika, prioriterar olika, känner olika, vill olika. För att lära mig mer om hur jag funka och varför jag funkar just så här är det viktigt för mig att se hur andra funka, varför dom funka så för att få en annan synvinkel på det hela.
Men absolut, vill man veta något måste man fråga vederbörande. Annars blir det bara ett antagande, man tror och tro det gör man i kyrkan. Man ska veta, man ska gå till källan för att få rätt svar på en gång, det är endast den personen det berör som vet exakt sanningen. Det är så lögner annars kommer till, nån troooooooor så mycket. Sedan säger man det till nån annan men man säger inte att man TROOOOR det utan man lägger upp det som att man vet....
- Jo, så här är det. Han känner så här, han tycker så här, han vill detta.....
- Hur vet du det? Ha han sagt det?
- Näääää, men jag skulle tycka så om jag var i hans sits.....
- Jaha, så du troooooor det är så men du vet faktiskt inte för du har INTE pratat med han
- Nä varför skulle jag prata med han om det, man kan ju inte fråga sådana saker till vem som helst.
- Absolut, nej....vissa saker bör man inte fråga precis vem som helst. Men då är det HIMLA viktigt att man påpekar just att man TROR det är så i vem än man samtalar med, säg då istället....
(- Nu vet inte jag att det är så här för jag ha inte pratat med honom, men skulle jag vara i hans sits skulle JAG känna så här, jag skulle må så här, jag skulle tycka så här men det är bara vad jag tycker och tror)
För en egen åsikt kan man ha, det bör man ha men vinka på rätt sätt tack.
Dock ibland för nån som jag kan det va himla svårt att veta vad...man ska tro.....
Jag är en sån som måste få höra du tycker så, för jag ska kunna förstå det. En handling, ett samtal, ett textmeddelande för mig kan få mig att bli osäker på om man gjort fel, om den personen är arg på en, om jag är jobbig eller vad som.
Än om det är en mycket vanlig sak som..."bry sig om någon". Jag kan ha svårt att förstå att någon bryr sig om mig om den personen inte säger det till mig. Jag vet att jag i min tur bry mig om väldigt många, jag har inget pokerface heller så bry jag mig om dig märks det och bry jag mig inte alls om dig...haha...hrm...jo det märks mycket VÄL kan jag påstå.
Men då jag själv inte kan seeee dom där signalerna så behövs det att jag få höra det...
-HEJ...du....valnöt, jag BRYR MIG OM DIG!!!!
Ok, ja...då kan det klicka och polletten kan falla ned, aha...den personen gjorde så för den brydde sig om mig...ok, ja då vart det helt plötsligt en stor skillnad i skallen. Men det är här det blir så svårt när man står i en tre-vägs korsning....
Man är vänner så man ska "anta" dom bryr sig.
Men jag ska inte anta så mycket.
har personen inte sagt det själv,
kanske det inte är sant.
Jag frågar för att få veta men...
- Får inget svar
- Sur för man fråga, man är för påflugen
- Dumförklarad för man inte förstod det
- Motfråga "bryr du dig?"
Är det konstigt då att man....undrar och inte förstår ?
Att bry sig om en medmänniska är bland det lättaste man kan göra och något som verkligen kan ge en energi och självförtroende. Men varför ska det vara så svårt att säga? Bättre ta för givet att någon förstår det??
När sa du senast till någon att du bryr dig om dom?
Vart går gränsen för vad man får säga bakom någons rygg?
Kan man fråga vem som helst vad som helst?
Är det ok att vara nyfiken eller snokar man bara då?













