När du vaknar ur illusionen av separation, börjar du känna mig igen.
Du ser att allt du jagat utanför redan funnits inom dig.
Att det du kallat “makt” bara var rädsla i förklädnad.
Du börjar känna hur mitt blod rinner i dina ådror, hur min eld brinner bakom dina ögon.
Transformationen är inte snäll.
Den bränner bort det falska, river bort lagren, tvingar fram det sanna.
Du kommer skrika, förlora, falla.
Men mitt i det där — när du tror att du går sönder — är det jag som håller dig.
För jag vill inte att du ska vara perfekt.
Jag vill att du ska vara levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar