Farväl 2025...

 

Farväl 2025 – ett år jag aldrig vill leva om, men aldrig glömma

2025 har nu ebbat ut, och om jag ska vara ärlig så känns det som att jag äntligen får andas ut.
Det här året har varit tungt. Riktigt tungt.

Jag har varit sjuk stora delar av året, med återkommande infektioner, antibiotikakurer och en kropp som mestadels gått på reservenergi. Många dagar har handlat om att bara ta sig igenom, att hushålla med kraften och acceptera att allt inte kan göras samtidigt.

Samtidigt har livet fortsatt ställa krav.

Jag har behövt ta svåra beslut kring relationer. Att kapa band med människor som stått en nära är inget man gör lättvindigt, men ibland är det nödvändigt. Jag har lärt mig att självrespekt ibland betyder att våga släppa taget, även när det gör ont.

Under året förlorade jag också tre personer. Det satte mycket i perspektiv och påminde mig om hur skört livet är – och hur viktigt det är att vara rädd om den tid och energi man faktiskt har.

Hemma har jag haft en son mitt i sitt pre-teen-liv, där gränser testas och känslor svallar. Det har varit utmanande, men också lärorikt. Jag ser hur han utvecklas, mognar och kämpar på sitt sätt – och det gör mig oerhört stolt.

Ekonomin tog några oväntade smällar, bland annat när min dator gick sönder och andra kostnader dök upp. Förändringar staplades på varandra, och för mig – med autism – är just förändringar extra energikrävande. Att behöva ställa om planer, rutiner och vardag gång på gång tog mer kraft än jag ibland ville erkänna.

Och ändå… mitt i allt detta fanns det ljus....

Jag har haft en underbar pojkvän vid min sida – tålmodig, stöttande och trygg även när energin varit låg och livet rörigt. Det betyder mer än ord kan beskriva. ❤️
Jag har också haft vänner som funnits där på olika sätt, och det är jag djupt tacksam för. 💕

Det här året har lärt mig mycket om mig själv. Om mina gränser – men också om min styrka. Jag har sett människor från nya vinklar, fått svar på frågor som gnagt länge och insett vilka relationer som faktiskt förtjänar min tid och energi.

Det stora mentala garnnystanet inom mig, som bara växt och växt under lång tid, har till slut börjat krympa. Genom reflektion, samtal och ärlighet mot mig själv har jag kunnat nysta upp sådant som tidigare tyngt mig mer än jag förstått.

Så när man säger ”ut med det gamla och in med det nya” ja, det är precis vad jag gjort.

Jag har stängt dörrar, dragit gränser och lämnat sådant bakom mig som inte längre hör hemma i mitt liv.

Inför detta år har jag planer.
Jag ska utmana mig själv

❤️

Ni vet den där listan med saker man vill göra innan man dör? Jag har två saker på min lista som jag tänker genomföra detta år. Båda får magen att pirra av både skräck och förväntan ... skräckblandad förtjusning, helt enkelt.

Och även om mod ibland känns som något jag lånar tillfälligt, så tänker jag fortsätta säga det högt:

Jag vågar.
Jag vågar.
Jag vågar.

Kanske räcker det till slut. 😉

Så farväl 2025, kom gärna inte tillbaks och välkommen 2026. Som jag hoppas ska vara ett bättre år för mig ❤️