Dish Drain Tetris.....

 

What you talking about played!?!??!?!?

I still play and im the master at Dish Drain Tetris =)

 

Fick inte plats med godis lådorna borta vid diskstället, kunde inte öppna dörren om dom skulle va där men hade lätt kunnat fortsätta att stapla :D

Att stapla och packa saker ha man blivit expert på, kylen, frysen, bilen....jag får in saker för 10 pers där det skulle bara fått plats 2. Men ha man ofta trångt blir man tillslut mästare på sådana saker, vilket kommer väl till pass när det är födelsedagar, jul, högtider eller när man ska ha gäster. I den annars överfulla kylen och frysen kan man ändå trolla in ännu mera.....men det är på egen risk när man vill ta ut något ;) 

Så detta är en av mina udda styrkor, vad har du för udda styrkor som kan komma väl tillpass ? =) 

Hojt!

Bara för det inte syns innebär det inte att det inte finns....

 

Robin Williams

Så saknad person, verkligen älska alla hans personligheter han spelade på film. Knasigheten, hans goda själ, humorn som alltid fick mig att skratta och må bra, han gick bort 2014 men det känns som för bara någon månad sedan. Lite nu och då sätter jag på någon av hans alla filmer, kan ha sett dom hundratals gånger men får mig ändå att skratta och bara må bra =) 

Jumanji, Mrs Doubtfire,  Döda poeters sällskap, Natt på museet, Happy Feet (underbar röstroll), Old Dogs, License to Wed ....skulle lätt kunna säga så många fler som är bra. 
Vissa komiker kan man aldrig få nog av, inte alla som faller mig helt i smaken men Robin var en av dom. Jag tro faktiskt jag började se Robin Williams filmer tack vare Elina, vet hon gillar honom också jätte mycket. Då jag och Elina mer eller mindre satt ihop där i flera år så ha jag en känsla hon rubbade av sig lite ;) 

Det är allt för ofta någon kändis som har just den där underbara knasiga humorn som allt för tidigt begår självmord, vet jag läste nån gång Robin hade sagt i en tidning att humorn alltid har varit ett sätt för honom att dölja hur han verkligen känner. Det blir en fasad man bär för att dölja hur man verkligen mår, allt för ofta är nog detta sant. Kvittar om du är en kändis med massa fans eller någon vanlig person, de sjukdomar som inte syns måste verkligen va dom farligaste. 

Någon kan se så lycklig ut, kan vara i ett förhållande och dom ser ut som dom mest kära personerna på denna jord, ha flera ungar som utstrålar glädje, massa pengar, stort fint hus, bra jobb, stora bilar, lyxiga resor...hela dennes liv kan se sååååå underbart ut man vill bara byta, men hur det ser ut på insidan....hur man känner sig vet INGEN om man inte vill att dom ska se. Så många är så duktiga på att dölja....

" Ja men du som har så mycket pengar kan väl inte vara olycklig?!? Du som har sådant fint hus, jobb, fina barn kan väl inte vara deprimerad?!?! Du som har så många vänner kan väl inte känna dig ensam?!?!"

Bara för det inte syns innebär det inte att det inte finns, det är det jag mena med att det som inte syns är bland det farligaste. Hur kan man hjälpa någon när du inte vet att dom lider i tystnad? Hur kan man hindra någon från självmord om man inte ens vet att dom mår så pass dåligt att tankar på självmord finns ? 

Jag ha valt att vara öppen, allt för länge ha jag varit tyst, stark, hon som ska hjälpa och ta hand om andra, hon som inte frågar om hjälp men som alltid ger, hon som är den där kaxiga lilla myran (dock är jag fortfarande det) för att dölja vad man känner, hon som alltid är den där glada med humorn som alltid skrattar, hon som tillslut inte orkar med längre och ingen förstår varför....

Vad en person går genom vet ingen, du kan vara pojkvän, flickvän, dotter, son, far, mor....vad än du är så är det inte säkert du vet hur just den personen verkligen mår. 

Känner ingen skam längre för att prata om mitt psykiska mående, jag var det förut men inte längre. Jag ha kämpat i flera år och det har så länge känts helt jävla omöjligt man bara vill dö, bara försvinna, inte va en börda för någon längre, inte vara i vägen. Men tillslut så börjar det vända lite, saker ser lite klarare ut, man förstår saker, man se på allt med andra ögon, man börja sakta men säkert bygga upp sitt liv igen.... 

Det går sakta, "Babysteps" som jag kalla det. Men det får ta den tid det vill, jag blir hellre frisk långsamt än att ska skynda och hamna i väggen om och om igen. Jag sett det där svarta hålet och jag vill verkligen inte dit igen, kan inte lova att jag skulle klara av det igen. Men jag hade aldrig blivit bättre om jag inte börja fråga om hjälp, om jag inte börja sträcka ut en hand och verkligen fråga. Det tar fortfarande emot "ATT" fråga om hjälp, det känns som en skam, som man är besvärlig, som man är i vägen, som man är den mest jobbigaste krävande människan i världen. Men jag går nu mer efter att....

"...om jag är för mycket, om jag är krävande, om jag missförstår, om jag är i vägen, om jag säger något jag inte bör...ja men lita på att DOM säger det till dig då. Att någonstans finns ett ansvar hos dom också, dom ha makten att säga OM dom inte vill men väljer dom att inte göra det så får det ligga på dom. Att inte "anta" så mycket för mitt "anta" är ALLTID vänd till det negativa...."

Kan säga att det är inte det lättaste att inte "anta" men jag jobbar på det, och jag frågar väldigt mycket för att inte få något fel i skallen. Ger inte upp i första taget, kämpar för det ska bli bättre, jag ska förstå, vill bättra mig....

Men alla är inte lika öppen som jag, alla är inte lika frispråkig (på både gott och ont), alla vill inte erkänna hur dom mår, alla vill inte ha hjälp, alla vill inte jobba på att må bättre, bli bättre....kan även hända att dom själv inte förstår hur dåligt dom faktiskt mår.....

Så bara för det inte syns, innebär det inte att det inte finns. Än om det är ett handikapp, en sjukdom eller vad än det är. Vi är alla olika, vi känner olika, vi tycker olika, vi går igenom olika typer av liv, ser olika ut, olika uppväxter, olika hjärnor, olika värderingar...alla är vi olika. Så bara för jag känner som jag gör, bara för jag tycker vad jag tycker, bara för jag är öppen så säger det inte hela sanningen om hur jag faktiskt mår eller vem jag är. Ni får se det jag väljer att dela med mig av....."anta" inte så mycket och döm inte. Ni vet aldrig vad den andra personer går igenom just då....

Barn kan vara bra lustiga....

Barn, kan båda göra en gråhårig men också ge en massa härliga skratt =) 

För att inte tala om att dom kan skrämma skiten ur oss värre än något annat, jag och min son ha ett speciellt sätt att vara med varandra. Först kan vi tusan dryga oss med varandra så kopiöst att alla runt om oss vill bara strypa oss.. hahaha ....

Sedan är vi SJUKT duktiga på at skrämma skiten ur varandra, till och med så jävligt att man går över den där gränsen. Jag blir ASFÖRBANNAD när jag går över gränsen, för man är så jävla rädd och Leo han gråter när man går över gränsen. Har hänt man ibland skrämt han så han börja gråta, så säger man...

"Men Leo, det va bara ett skämt....det är bara mamma" så får man ofta svaret....
"DET VA INTE ROLIGT MAMMA". 

Ok, nu låter man som en dålig mamma men vet ni den där skitungen gör EXAKT samma sak med mig. Så vi kan som inte ha agg mot varandra, vi är samma typ av kålsupare så =)
Förklarat för han att han få inte skrämma någon annan så där, för det är inte alla som gilla att bli skrämd. Många kan bli jätte ledsna eller jätte rädda så bara skrämma mamma på så vis. Vilket han är helt ok med, så ibland skrämmer han tamme satan skiten ur mig. Känner hur man tvär ilskna till så får man......

"Men mamma, det är juh bara jag....Leo"....ha...ha....ha.....ha......

Snacka om att använda mina egna ord mot mig =D

Älska verkligen min lilla skrutt unge, jag ser så mycket av mig själv i honom....på både gott och ont må jag säga =) 
Det är också en av anledningarna till att jag kämpar så mycket med min egen ADHD och Autism, att lära mig så mycket jag bara kan så om han möjligen skulle ha det kan man hjälpa honom. För mig är det solklart han har något, även min kurator och kontaktperson ser han har något men exakt vad är inte klart.
Vi gjorde en snabb utredning på BUP där dom tyckte att dom kunde se ADD men ingen Autism men på mindre barn är det svårt att se allt då dom håller på utvecklas fortfarande. Vad som gjorde det svårare var att enkäterna jag och hans far svarade på var helt olika varandra, på min visades en klar Autism medans på hans fars enkät ingen Autism.

Men Leo ter sig olika när han är med mig mot för hans far och på mig såg dom ingen Autism i början tills dom gick djupare in, då syntes det. Nu med Elevanses ses en KLAR Autism och en högre än vad dom har trott tidigare så bara för dom inte kan se något nu innebär det inte att han inte har något.
Så man får låta honom bli lite äldre och se hur han utvecklas. Jag ser en enorm skillnad nu på bara ett år, hur han har utvecklas som människa. Det har hänt så mycket, så himla stolt över lill gubben och allt han kämpat/kämpar med. Han gör det riktigt bra mitt lilla hjärta.....

En dag här så ber Leo om kul-glass så vi gjorde två djupa med glass, ger Leo hans favorit som är päron/vanilj/jordgubbe och ringlar på lite chokladsås och strössel. Själv tar jag Geisha och Dumle som jag aldrig testat förut, så jag passar på att ge till Leo en sked av varje och frågar.....

- Så, vilken av dessa två glassar som du just fick smaka var godast? Geisha eller Dumle ?...så pekar jag på båda glassarna med skeden.....

- Bra!.... svarar han och vänder sig om för att se mer youtube.......

Um, känner hur jag blir helt tyst och bara sitter stilla ett tag....skallen går i 110% och jag kan verkligen inte klura ut....BRA, va faan är BRA för smak?!? ...hahaahahaha.....
Så jag frågar igen....

- Vadå bra, jag frågade vilken glass av dom du just fick smaka av mammas tallrik som är godast?? så ger jag han en sked av varje igen och väntar ivrigt på svar medans han mumsar.....

-Bra!... och så vänder han sig om igen.....

Asså, jag ge upp....att få ett svar på själva frågan verka va helt omöjligt men så ser jag han sitter å ler den lilla djävulen.....

- PRANK YOU....skriker han ut å ler från öra till öra....

Jag bara suckar och kalla han muppet, just det där "PRANK YOU" hör jag några hundra gånger per dag. Kanske man ska skicka Leo till en clown skola, han skulle lätt passa in med att roa publiken på sitt eget lilla sätt...  

När balkongdörren min är öppen så hör jag väldigt väl vad alla barnen säger, jag är nämligen på botten våningen och parken är EXAKT utan för min balkong. Plussar ni på då att barn sällan är tysta av sig så kan jag lova det är som att ha en stereo på öron dövande volym, skulle nästan kalla det skräckfilm. Vissa av ungarna gör sådana "creeeeep" ljud som du endast hittar i skräckfilmer. 

Skräckfilms fantast som man är känner jag mer än en gång hur ilningar går genom ryggraden. Man känner igen ljuden, finns det något mer seriöst CREEEEPY än ungar i en skräckfilm som kommer smygandes från ingenstans, små händer, skratt som får blodet att isa och diverse konstiga miner, blickar, kroppen böjd i olika former.....*hua*.....fryser bara av att tänka på det..hahaha :D

Ha ni sett filmen "The Ring", ljudet som hon gör det kan Leo konsten att göra och det får mitt blod att rysa. Har även hört Hajen, The Grudge, Exorcist, It och många fler, det är verkligen ljudet i en skräckfilm som gör det. Har ni testat att tysta filmen ?? Mena göra jag det så kan jag lika gärna titta på en barnfilm, blod som sprutar, konstiga figurer, avhuggna lemmar.....de rör mig inte i ryggen. Men sätter du på ljudet så jäddrar min låda sitter man lätt i taket =) 

Så när ungarna ute gör ljud som påminner om skräckfilmer då ryser jag, jag vet att mitt liv är en skräck blandad komedi men just den där skräcken med barn.....den får gärna hålla sig på sidan ;) 

Det är rätt många barn i denna park som leker, så man lär sig va hönsmamma till dom alla. I flera år ha Leo haft problem ute med bråk, slag, massa gråt.....det vart totalt kaos. Men i år är det bra mycket bättre, visst det är saker nu också men först är han så stor nu han söker upp DERAS föräldrar för att prata med dom om vad som hänt, något han ALDRIG vågat förut....så himla stolt över han. 

Det va nämligen en av dom han bruka leka med som kastade en boll på pungen, ja...de gör ont, inte för jag ha en men jag ha sett mer än en man som hållit sig om pungen och ramlat omkull för slag å bollar som träffat skrevet så jag kan förstå att det gör ont....
Han kom gråtandes när jag stod på balkongen och förklarade vad som hänt, så jag fråga om han ville komma in....

-NÄ, jag ska gå och prata med hennes pappa.....så trava han iväg. 

Kände hur hela jag vart såååå himla stolt, liten blir stor =) Det va något han för ett år sedan absolut inte vågade och med tanke på all hot jag fått så va jag rädd det skulle sätta spår på han...att han skulle va rädd för att gå ut i lekparken igen eller att han skulle va rädd för att prata med en vuxen, mena som denna man tett sig mot mig, så beter inte en vuxen människa sig....jag kan förvänta mig det av småbarn men INTE en vuxen man!! Men Leo är inte rädd, vi pratat mycket om det så han verka känna sig helt ok. Så pas ok att han kan gå helt själv, till en vuxen och tala om vad som hänt....de du, det få en att sträcka på ryggen och le =) 

Samma sak va här om dagen, jag vattna blommorna så hör jag en av tjejerna blir så FÖRBANNAD de finns inte. Hon spottar å fräser som en ilsken katt och Leo står helt cool lugnt och bara kollar på henne och så hör jag....

- Har du ätit middag då? 

- JAG TÄNKER INTE ÄTA MIDDAG, JAG SKA KÄKA GODIS!!!!!! ...skriker hon så högt det går. 

- Men, äter du ingen middag så får du ingen godis heller....svara Leo helt lugnt. 

- JAG ÄTER FÖR FAAN HUR MYCKET GODIS JAG VILL.....skriker hon igen och börjar gå mot sitt hus, sparkar alla små stenar hon ser på vägen. 

-Men din mamma kommer inte ge dig godis om du inte äter mat, mat är nyttigare, godis får man bara ibland....Leo står fortfarande helt cool lugn på sin plats och har inte höjt sin röst alls.

- JAG BRYR MIG FAAN INTE OM VAD DU TYCKER, JAG ÄTER HUR MYCKE GODIS JAG VILL, MAMMA ÄR BARA DUM I HUVUDET......

- Men hallå, så där får du inte säga om din mamma. Sköter du inte dig får du inget godis....säger nu Leo och visar med hela handen som när man tillrättavisar någon. 

Vid detta laget står jag och flinar för jag hör hon blir bara argare och argare, Leo försöker bara förklara för henne men det är som att kasta bensin på något som redan brinner..hahahaahah....
Kan säga de hon skriker sedan när hon går iväg är lite oklart men många svordommar å något med idiot och något sådant men asså....hahahaha....kan inte sluta le, vänta du lilla Leo tills du får en flickvän. Då kommer du se att man kanske inte SKA kasta bensin på något som brinner utaaaaaan...välj dina strider =) Sista kommentaren från Leo va bara bäst, när tjejen nästan helt är borta vänder han sig mot den andra tjejen som sitter där i sandlådan och bara....

- Ni tjejer är så konstiga, blir arga av ingenting, ni kanske behöver sova mer....

Tjejen i sandlådan kollar upp på han och bara....mmmmmm, kanske det.......och fortsätter gräva i sanden. Skillnad på tjejer å tjejer ska ni veta, Leo lärde sig det där. Han sa han skulle ALDRIG gifta sig med en sådan tjej, dom är alldeles för jobbiga...HAHAHAHAH......gud jag älska dig lill plutt =)