Still siiiiiick......

 

What can i say, im fabulous :P 

Blir ett väldigt kort inlägg idag, febern gör att man är inte aktiv och så svårt att andas av fukten så man är inte så himla kry. Passa bra med det pissiga vädret vi har idag när man ändå kommer va hemma. Problemet när man är sjuk och hemma så blir man så extremt rastlös att man vet inte vad man ska ta sig till. Försökte spela....orka inte, försökte läsa men funka inte, försökte se film men blev extremt uttråkad efter 5 minuter....hahahaha....

Men något som verkligen går bra är att gå och små äta hela tiden 😐
Det verka funka i alla lägen förutom när man ha magsjuka, inte dock precis det bästa men det är som det är. Så nu ska jag hoppa till soffan igen, sätta på youtube och käka nån....godis, ostkrok, macka...eller vad tusan jag hittar åt 😄

På Återseende....

Kick in the ass....

"Kick in the ass"... är något jag skulle behöva....

Bloggen är något jag skulle göra varje dag, än hur jag mådde så skulle jag göra den. Behövde inte vara ett långt inlägg, bara lägga ut en bild men inget annat gick också bra. Det som vad huvudsaken var att jag gjorde ett inlägg VARJE dag, det var en deal med min Psykolog. Det....höll juh inte kan man väl säga utan att överdriva, men tanken va också att än om jag inte skulle klara av det skulle jag inte klanka ned på mig själv utan resa mig igen, damma bort dammet från kläderna och fortsätta kämpa framåt.

Allt handla om att jag skulle pusha mig genom detta, tvinga mig, för att komma vidare med andra saker. Allt är nämligen sammankopplat, jag måste kunna klara av denna sak för att komma över en tröskel så jag kan ta mig vidare med andra saker. Men hur.....huuuur....motivera man sig att göra något när man verkligen inte vill ?!?!?

Jag vill ta mig vidare, det är inte det. Bra dagar går det hur bra som helst att skriva men dåliga dagar, när hjärnan är full (när jag skulle behöva skriva av mig som mest) så funka det inte. 

Att skriva ett blogginlägg, att lägga ut en bild, att......öppnar mig är inga problem. Jag ha fått så många fina ord om att man är modig, duktig, inspirerande och jag uppskattar att få dom orden. Försöker ta dom till mig så gott jag kan men det är inte där det största problemet för mig är.  Utan, det jag jobbat med nu sedan jag börja med Elevansen och gått på mina kurser är att lära mig en annan väg. 

Om du vandrat samma väg hela ditt liv, du gjort samma misstag, du sårat, du skadat, du inte vart nöjd med vem du är, du inte förstått, du mer eller mindre kämpat hela ditt liv för att fatta varför du inte är som alla andra. Jag har skrivit i bloggen förut om detta, att man känner sig....vilsen! Man förstår inte varför man gör som man gör, säger som man säger, mår som man mår... 

"Hur kommer det sig jag vet vad som är rätt men jag gör ändå fel ?!?"

"Varför kan jag förlåta andra men inte mig själv?!?"

"Varför tycker jag det är helt ok att andra gör fel men jag får inte göra ett enda fel?!?"

"Varför säger vänner eller folk man inte ens känner vänliga saker om mig

 när jag tycker inget av det stämmer? "

"Om jag ser mig själv som en dålig person, ond person, elak person varför ser andra mig tvärt om?!?"

"Varför är min syn på mig själv så snedvriden mot för hur andra ser mig?!?"

"Varför kan jag inte tillåta mig själv vara lycklig?!?"

Det är många frågor, många man aldrig skriver upp....skulle aldrig få ett slut då =) 

Min egen advokat avråder mig lite från att skriva bloggen, för saker jag lägger upp kan användas mot mig i det ärende jag är i nu. Men vet ni, jag bryr mig inte längre....vill du som person, sjunka så lågt att hålla det mot mig för att vinna i rätten så DO IT! 

Detta är mitt liv, jag lever det som jag vill, än fast jag har problem kan jag erkänna dom, jag jobbar stenhårt på dom och har gjort det något år nu. Jag är inte bättre än dig men jag är faan inte sämre än dig. Jag kan erkänna mina problem, kan du? Jag GÖR NÅGOT åt mina problem, gör du? 

Min blogg är för mig, ventilera mig, tömma skallen, andas ut. Ibland kan ett inlägg ta flera timmar för jag läser min egen text om och om och om igen, så man ändrar ord, meningar, tänker efter, begrundar. Är det så jag känner, vad är det jag vill ha sagt, kan man korta ned det (näääää, för mig så går det inte....Autismen i ett nötskal), se till man inte namn ger någon. Vill folk ta åt sig få dom göra det, jag vet vem det handlar om och det stannar hos mig.

Det är som när jag skriver noveller, dom som läser dom kan tro att

"det handlar om min pojkvän, har du varit med min pojkvän?"

Jag ha fått den frågan mer än en gång, men till saken hör att det är ens egen osäkerhet som läser in att

"det måste handla om mig" "det måste vara min pojkvän" "det måste handla om den personen"

Men i själva verket VET du inte, du bara tror och det är den där TROR som kan leda till extrema problem. Det är lätt att TRO, men ska du tro något ska du också tala om för din hjärna att än om det kan VARA så innebär det inte att det ÄÄÄÄÄÄÄÄR så. Det va någon smart person som sa...

"Tro....gör man i kyrkan"

Vet ni, det är sånt jag själv ha gjort förut....man ha trott....en massa. Men jag ha under två år nu jobbat stenhårt för at bana en egen väg, ändra attityd, ändra hur man se folk, vilka man litar på, vilka man lyssnar och tror på. Man försöker se allt från den andras perspektiv också, jag kanske inte alltid förstår dom helt eller tycker det var speciellt rätt eller smart MEEEEEEEEN.......det är så den personen fungerar, tänker, agerar. Bara för den gör det på ett sätt betyder det inte att den gör fel eller rätt......det är hans eller hennes sätt...PUNKT!

Jag har mitt sätt att se på saker, att göra saker på och innebär inte mitt sätt är rätt eller det jag tycker är rätt men det är MITT sätt. Man lär sig så fruktansvärt mycket om olika personers sätt att vara, tänka och tycka om man bara försöker se den andra personen också, inte döma det första man gör utan försöka förstå också. 

Måste faktiskt ge mig själv en klapp på axeln, jag har lärt mig så mycket under dessa två år, har vuxit som människa =)
NU....NUUUUU...börjar jag va stolt för den jag är, hur jag är mot folk, hur jag behandlar andra, hur jag tänker, mitt agerande helt enkelt. Plus att nu, kan jag på ett helt annat sätt stå för vad jag tycker och tänker. Man kan inte trycka ned mig på samma sätt, då jag blivit intalad att...

"jag har alltid fel, för jag tänker som jag tänker och gör som jag gör och det är FEL, att jag missförstår alltid, jag övertänker alltid så det blir fel, allt har varit MITT fel" 

Men vet du....det tycker jag inte längre. Jag har sett att jag missförstår inte alltid, det är faktiskt andra som missförstår men lägger det på mig. Att jag agerar fel men så få man veta att nä....det den personen som agerade fel inte jag. Att jag har inte alltid fel, många gånger är det jag som analyserat rätt, jag som ha förstått rätt, jag som ha agerat rätt. Det hjälper, när man börja se sådant och när någon talar om det för en så förstår man dom och kan ta det till sig =) 

För där ha vart ett stort problem...när någon sagt något positivt till mig har jag aldrig kunnat höra det. Du ha nog kunnat skrika dig hes men jag ha aldrig hört orden. Nu när någon säger vad duktig man är, vad modig man är eller vad det nu är så KAN jag ta det till mig =)
Dock ha jag ännu problem med när någon säger man är fin, vacker, snygg.....de....de.....de.....näh....de existerar inte i mina öron. Säger du det så säger bara min hjärna ett långt "pip" som att du svurit i en kanal där du inte får svära.....

"Kiwi, vad PIP du är idag. Du PIIIP i dom där kläderna, PIIIIP hår också. Kiwi, hör du att jag säger du är PIIIIIIP.....kiwi....kiwi.....pratar med dig"...hahahahaha.....

Men, jag mena jag är en bit på väg i alla fall. Kan jag nu ta åt mig av positiva saker man gör, tycker, tänker, agerar å så vidare så borde jag väl inte va för lågt borta att faktiskt kunna ta positiva saker om mitt utseende också? =) 

Så, nu blir det att försöka igen. Ställa sig upp, damma av byxorna och fortsätta banan den vägen samtidigt som jag försöker hålla bloggen uppe. Ska jag komma över den där tröskeln och lyckas lösa dom saker jag vill lösa så måste jag. På något sätt måste jag finna ett sätt att motivera mig själv, en morot till varför jag ska logga in på bloggen och lägga ut något. Jag kommer nog på ett sätt ska ni se =)

För ni som läser, mina inlägg kan bli lite annorlunda från gång till gång. Allt beror på hur jag mår helt enkelt, mena idag sitter jag sjuk med feber, nyser skallen av mig, ont i alla leder, skallen sprängs men ändå kan jag sitta och skriva och tycka det är tillfredsställande.
Men nu, får detta inlägg tusan va klart för jag vill bara lägga mig i soffan ett tag och leka döende säl. Tack till alla som fortsätter stötta mig, fortsätter finnas där, fortsätter läsa mina långa blogginlägg som kan både vara riktigt djupa, sorgliga men också glada och livs fulla.
Ni är guld värd ....

Det börja ljusna....

Då 2022 verkligen var ett av mina värsta år jag varit med om, hela året var ett rent mörker och saker verkligen bara staplades på varandra. Det drog all min energi, ork, motivation så att orka med något annat fanns inte på kartan. Bara trampa vatten, tillslut kommer man upp än hur jobbigt det känns just då.

Alla som trampat vatten vet hur fruktansvärt jobbigt det blir efter ett tag, du får kramp och man vill verkligen bara ge upp men .... på något sätt så fortsätter man trampa för man vet att någon gång kommer det vända...håll ut 💖

Så min enda önskan var "Snälla, låt 2023 blir bättre" och jag kan tala om att jag haft mer medgång nu Januari/Februari än vad jag haft hela förra året 😮

ÄNTLIGEN börja saker att ordna sig, allt mitt slit förra året börja visa resultat nu i år. Vist tusan är det mycket kvar att göra men bara av att vissa saker börja ordna sig så börja det där... 

" JÄTTE NYSTANET "

... att knytas upp så jag kan börja dra i alla trådar, någon gång ska det jätte nystanet bli en liten tuss som bara ligger där och skräpar. Men tänka sig vad lite medgång kan ge en energi och extra "jävlar anamma" så man orka kämpa vidare. Sedan hjälper det otroligt mycket när man hittat någon "speciell" i sitt liv också 😍

Jag är så sjukt glad för alla vänner som stöttat och hjälpt till, uppskattar det som tusan och jag kan inte säga Tack tillräckligt många gånger 💕 Utan er hade jag inte tagit mig igenom det hela, jag hade inte heller fått upp ögonen och börja se saker, hade aldrig orkat med alla uppgifter jag hade framför mig...

Vänner som lyssnar läker en. 
Vänner som skänker energi ger en kraft att fortsätta kämpa. 
Vänner som tröstar, kramar om ger en värme när det är som kallast. 
Vänner som visa att man är inte ensam får en förstå att man är inte alltid problemet.

Vet jag har sagt det förut men....hela resan med Elevansen har varit så otroligt kämpig. Skulle någon säga nu att dom ska börja med Elevansen, är över 40 och har Autism på det skulle jag säga...VÄNTA!!! Tänk verkligen igenom detta en miljoner gånger innan det gör det!!!.....du ska va glad om du överlever det...

Man kan inte förklara för någon som inte har samma saker som jag har, ADHD....Autism, dom krockar så brutalt i skallen det är som att ha ett inbördes krig med sig själv. Tänk dig ta Elevansen och ADHD bara...

" Ja men det är inga problem, förändringar kan va bra, det är bara att tuta och köra...högsta växeln in"

 Medans du har Autismen som säger ...

" NEJ NEJ NEJ NEJ, jag hata förändringar, jag vill inte ha det, vägrar, sluta, klarar inte av detta, sakta ned "....

Jag har förändrat mycket, tagit bort folk ur mitt liv som bara tog min energi, som bara skulle ha men aldrig kunde ge, dom som kunde säga så fina saker mot ditt ansikte men bakom ens rygg högg dom så mycket dom bara kunde.

Dom....dom har jag rensat ur mitt liv för jag har verkligen förstått att än om jag ser någon som vän, tror dom är en vän, dom beter sig som en vän när man är nära,  innebär det inte att dom är en vän. 

Något jag verkligen hatar är när någon står och ljuger en rakt i ansiktet och tror man är så dum att man inte förstår, när någon får en att tro att allt är mitt fel, att det är jag som sagt fel, gjort fel, missuppfattat men som sedan visar sig att de personerna ligger bakom allt. Dom har manipulerat, dom har ljugit, dom har gjort ALLT dom kunnat för att få en ensam...i hopp om att man ska bli så svag så man ska tro allt dom säger. 

Men vet ni, jag är inte ensam, jag är inte svag, jag ser igenom era lögner, jag står emot era manipulationer, jag står mer stadigt på jorden nu än vad jag någonsin gjort.

På ett vis bör jag tacka er, för era knivar i ryggen, erat svek, eran elakhet har fått en att totalt bryta ihop så man kom ända ned till botten men när du väl är nere på botten kan du inte sjunka längre så då är det bara att börja klättra uppåt.

 
Vilket jag gjort, då jag gick in i väggen för flera år sedan har jag jobbat på mig själv sedan dess, det har varit ett rent hellvette så när erat svek kom så sjönk jag fort som tusan men det var så mycket lättare att klättra upp igen. 

Men denna gång kom jag högre, jag förstår bättre, mår bättre, tänker om, jobbar med mig själv vilket gör att nu är man starkare än på mycket länge. Så ja, jag borde tacka er. För jag var TVUNGEN att ändras, att få skallen att ändras, att få upp ögonen, att förstå saker om mig men också andra. Så kanske detta är Kiwi 2,0

Oh well, jag ha slutat all känna ilska på så vis. Jag ha märkt att vänder man bara ryggen till så fixar karman resten "what goes around comes around". När man säger att "Karma is a Bitch" - oh yes she is men hon är alltid rättvis och hon kommer alltid skippa rättvisa bara att man vet inte när men det kommer komma. Så bara luta sig tillbaks, le och slappna av...alltid reta det något =) 

ÅH JAG VEEEEEET, jag är sen med inlägget..hahaahah....jag ha glömt hur man räkna dagar =) 

Nä men jag ha haft annat att ta hand om så jag ha inte haft någon tid. Har varit rätt skönt att inte skriva heller, tänk så här....det är ett friskhetstecken. För när jag inte skriver så har jag inte en miljon saker i skallen som behöver komma ut, jag är upptagen med att må bra, ha kull, göra andra saker så bloggen hamnar lite i skym undan. 

Nu för tiden är det inte bara min knasiga son, alla goa vänner som ta min tid men även någon annan "speciell" person =) 

Vem?!?!? Det tänker jag inte säga än ❤