Att se sig själv i spegeln och försöka vara självkritisk är inte alltid det lättaste, man kan få en lååååång lista med alla negativa saker men att få positiva saker är svårare. Ibland behöver man vänner som kan säga något positivt om en för att man ska kunna se en annan sida. Men ibland än hur ofta vänner säger något går det inte in, man vill inte ta in det positiva det är lättare att hantera det negativa.
Ibland blir jag så knäpp på mig själv. När någon säger något negativt jo men nog faan hör jag det men säger någon något positivt så är det som att du hör det men hjärnan tar inte in det. Är som att det skulle sitta en osynlig vägg mellan hörselgången och hjärnan, ett filter som bara ta in negativa saker men de positiva dom sållas ut. Borde det inte vara tvärt om ?!?!
Vet att allt handlar om hur du ser dig själv, och kan du tillåta dig själv att ha några positiva saker?
Vissa fastna på att dom bara har negativa saker så när dom får en positiv sak kan dom inte ta in dom. För att ändra tankebanan och något ska/kommer blir positivt med sig själv så är det som att man tappar sig själv.
Man är så van att leva med dom negativa punkterna att kommer det en positiv in i ens liv.....ja men, vem är jag då? hur lever jag med det? jag är inte van att ha den där positiva synpunkten om mig själv så hur får jag nu in den i min vardag. Vanan är jobbig ibland .....
Vanan....där kommer jag in, jag behöver ordning, rutin, en bra vardag för att fungera. Då man sedan ung ålder aldrig gillat sig själv, ofta fått höra hur dålig man var, alla fel man gjorde, man tänkte fel, sa fel, tyckte fel m.m. Så har man redan den dåliga självbilden inpräntad i sin vardag och ska försöka få in något positivt kan det för en med Autism vara EXTREMT svårt för det är en förändring i ens rutin, att ändra sin egen självbild är svårt för alla men en som har problem med förändringar så blir det extra svårt.
Men förstår mig rätt, för den negativiteten jag har riktas mot mig och endast mig. Jag går inte runt och talar om för folk hur dålig dom är, att dom gör allt fel, hur ful dom är eller vad än det är. Men det kan jag LÄTT göra mit mig själv.....
Jag skulle behöva hitta den där "reboot" knappen i min skalle, ställa om så att jag kan ge mig själv en paus nu och då att förstå du får göra fel, du kan förlåta dig själv, du behöver inte va så hård mot dig själv hela tiden. En paus knapp, reboot knapp...
Det är så lätt att säga positiva saker om andra, jag kan ösa positiva ord, uppmuntring, beröm här och där men kommer det ett positivt ord flygandes mot mig åker skyddsvallen upp, sköld, amor, hörselkåpor och tusan allt. Men ofta märker jag att saker jag säger till andra är saker jag själv vill höra.....
Jag är väl en bra person också?
Förtjänar inte jag också höra positiva ord?
Förtjänar inte jag att må bra och få en mer positiv bild av mig själv?
Kan höra vännerna redan nu säga...JO DET FÅR DU, men min hjärna skakar och bara säger ...NEJ, nope, fet glöm det, du förtjänar inte det, du är inte värd det, du är inte god nog......
Dom där orden, dom där .....onda orden som kommer, dom som överanalyserar alla dom goda orden du får mot dig och vänder dom till något negativt. Jag är så less dom....
När jag talade om för min psyk att det känns som jag lider av schizofreni var hon mycket snabb att tala om för mig att NEJ, det är du verkligen inte. Sedan när man suttit och diskuterat har vi kommit fram till att det är inte så konstigt att du känner dig så, du har det inte MEN.....du har ADHD, Autism.
Dom två sakerna är väldigt olika personligheter, då ADHD har en tendens att vara impulsiv, inte tänka efter bara göra/säga och så Autismen som ska planera allt, det ska vara ordning, reda, inte bryta rutiner. Så dom två personligheterna i hjärnan bråka, det blir som att ha två små barn som är extremt olika varandra....dom kommer bråka med varandra natt som dag och göra allt för att jävlas.
Men vem av dom personligheterna är det som sitter å säger negativa saker om mig själv, medans jag gör allt för att förstå dom positiva sakerna. Vem är den där tjuriga saken, eller har jag en tredje personlighet med?!?!?
För på nått sätt måste jag få tag i den personligheten, sätta ducktejp över käften, sätta på en "krama mig själv tröja" och slänga in den i ett vadderat rum, låsa dörren och faan slänga bort nyckeln. Men hur hitta jag den där...negativa skitapan som bor hyresfritt i min hjärna.....
På nätet hittade jag ett litet "test" om man kan kalla det, där du ska under 10 minuter skriva ned LIKA MÅNGA negativa saker som positiva saker med dig. Jag kan inte ens börja med att förklara hur svårt det var, 10 minuter må låta mycket men när du väl sitter där och skriver så är det svårt så in i hela hell. Den negativa sidan gick fort men då det måste vara LIKA MÅÅÅÅÅNGAAAAA......så fick man sitta och sudda och ha för sig, det va inte det lättaste nej.....
Negativa....
- Kan inte läsa mellan raderna
- Kan inte se alla röda trådar som alla andra kan
- Övertänker ofta för jag har världens sämsta självförtroende och blivit intalad hela mitt liv att det är jag som missuppfattar allt, jag är jag som gör fel, allt är mitt fel
- Känner ofta skuld om något händer än om jag inte har med saken att göra
- Alla känslor är extremt stora så jag över känner allt
- Pratar, ofta för mycket och för öppet
- Pratar mycket om mig själv på grund av jag är van ingen frågar något
- Blir misstänksam när man inte får svar, men är det så konstigt av alla knivar man fått i ryggen att man faktiskt blir misstänksam när någon visar att dom bryr sig en sekund men andra sekunden existerar man inte
- Jag är för på när jag är rädd att tappa någon jag bryr mig om
- Blir nervös runt nya människor för jag vill inte göra fel
- Frågar aldrig om hjälp för det är en svaghet (enligt min hjärna)
- Har svårt att lita på folk men speciellt kvinnor, finns sin anledning
- Klarar inte av något som har med känslor att göra, men allt som har med sex att göra går hur bra som helst.
- Rädd att bli bortglömd
- Känner mig alltid ensam, än fast jag vet jag har så många vänner
- Vänner betyder mycket för mig, jag bryr mig alltid om dom och vill dom ska ha det så bra som bara går.
- Ställer alltid upp och hjälper till än om jag kanske inte alltid bör
- Får folk att skratta, oblyg och min humor passa bra ihop =)
- Ljuger inte, vänner känner sig säker med mig, dom vet vart dom har mig så ofta leker jag amatör psykolog men hej....jag gått hos psykolog 6 år så lite bör jag väl veta ...hahaah...
- Har inget "poker face" så vad än jag tycker om dig kommer du märka (både gott och ont)
- Jag lärt mig att frågar en massa för att inte missförstå men också för att jag älska lära mig nya saker i min takt
- Feg ibland att testa nya saker för rädd att misslyckas och verka dum men jag lär mig allt eftersom att släppa och bara hoppa in
- Säger du att du gillar rött, så tror jag att du gillar rött för jag litar på folk, läser inte mellan raderna så jag tar dig bokstavligt på orden. Om du är en sådan som alltid skämtar om saker så kommer hjärnan ställa sig in på att du skämtar så den gången du menar allvar kommer jag inte förstå det för att du är redan stämplad som "skämtare"
- Står alltid för vad jag gjort/sagt
- Försöker lära mig av mina misstag
- Är absolut inte känslig, utom runt en speciell person
- Allt går att lösa om man bara vill
- Jag lär mig snabbt om någon bara säger åt mig
- Jag är en bra vän, en bra flickvän om bara man pratar med mig och inte tro att jag ska kunna läsa tankar, mellan raderna och se dom röda trådarna. Bara praaaaaataaaaaaa.......
- Tjurig, den kan läggas på både negativ och positiv men den senaste tiden har min tjurighet vart en bra sak. Hade jag inte vart tjurigare än satan själv hade jag aldrig kommit så långt som jag har
