My love...

fortsättning....

Varje gång man får ett meddelande, när man hör den personens röst, när man åter igen se varandra, kramen, kyssen, känna hud mot hud....hela magen vänds upp och ned. Alla snacka om fjärilar i magen och jag säger...fuuuuck that!!!! Det känns som en blandning mellan jag ha en sten i magen som vänt sig med att...jag måste fått magsjuka jag vill spy 😂

Men det är en bra känsla än om kuslig ändå, jag får gåshud på hela kroppen bara av att tänka på honom, man svävar lite på små rosa moln och kan komma på sig själv med att man går runt och små fnittra, man sjunger, dansar lite så där hela tiden, man är väldigt förvirrad och glömmer bort saker för skallen är på en HEEEEEEELT annan planet 😁

Man blir rastlös för man vill inget annat än att träffa den personen igen, man planerar upp när man ska ses och kan gärna putta bort andra "bra att göra saker" för man vill ha tid med ens kärlek 💕

Man blir som en fnittrig tonåring som bli generad bara av att få en puss på pannan.....JAG BLIR ALDRIG GENERAAAAAAAAAD...utom...nu, med han...HAHA...hrm....

Jag som också är så pratglad märker han får mig att stamma, blir nervös....blir lite så där....dra foten försiktigt i golvet medans man kolla ned, ha händerna bakom ryggen och bara..."oh gosh, tihi"

Ja, jag blir lite annorlunda då va...haha..hrm.....

Men känslan är underbar, helt jäkla underbar 💕

Så ja, nu ser jag en stooooor skillnad och nu gäller det för mig att lära mig lite hur/vad/varför. 
För än om detta kommer naturligt för alla andra så gör det inte det för mig, jag måste förstå det för att det ska funka för mig. Jag har sådan himla tur att denna mannen är tålamodet själv 💖Jag kan fråga hur många korkade saker som helst han blir inte less, behöver inte oroa mig för att va mig själv med honom. 

Vet några saker jag alltid vart så rädd för är just att tolka signaler fel, bli svartsjuk, inte förstå att så här är det i ett förhållande där man älska varandra, att vara en börda, att bli den där krävande, kvävande personen, att förstöra.....

Jag behöver vissa saker i ett förhållande speciellt nu, när jag försöker förstå, när jag försöker att koppla ihop alla trådar. 

Om du tänker på det, i ett förhållande så behöver vi alla olika saker ok. Jag är den som gärna hör jag älskar dig, du ser jätte bra ut, detta gjorde du bra...bekräftelsen. Mitt bekräftelsebehov från just honom är stort, men det innebär inte att han behöver prata med mig 24 timmar om dygnet, eller att han ska va runt mig 24 timmar på dygnet. Men att, han kan inte säga "Jag älska dig" för att sedan inte säga det på några veckor och tycka...ja men jag sa det juh en gång så då borde du veta det! 

NEJ NEJ NEJ......

För min hjärna spinner så sjukt mycket snabbare än andra som INTE har ADHD, så när en vecka ha gått för dig är det som en MÅNAD för mig. Så allt blir sååååååå långt, därav ens tålamod är MINIMAL! 

Jag behöver höra ofta att någon älska mig, jag behöver höra ofta att man ser bra ut, jag behöver höra ofta att man är bra för då ens självförtroende är botten och skallen spinner tiden 100 gånger snabbare än vanliga människor så behöööööver man höra det. 

Vilket inte heller ska vara något problem om den andra personen faktiskt älskar och bryr sig om en. 

Han jag träffar är helt underbar på detta 💕

Morgon mess, kvälls mess, bilder, ideer som video call så satt vi och kollade på film tillsammans i soffan än fast han inte va här, han via surfplattan.
Det är inte jag som behöver komma på allt, han är kreativ, omtänksam, så himla go och snäll man vet inte vart man ska he sig. Så mån om att jag ska må bra, han vill så gärna se till att få min självförtroende att bli högre och med han ....*host*...är det inga problem kan jag påstå. Bäst han taggar ned annars kommer jag bli kaxigare än satan själv tillslut 😂😂😂

(dom som vet dom vet..haha....)

Nä men skämt och sido han är en helt underbar man, kunde verkligen inte hittat någon bättre än honom. Vist ha han sina dåliga sidor också men hans dåliga sidor är fasiken så minimala det rör mig icke i ryggen....

Jag vet att detta kommer inte vara en dans på rosor hela tiden utan....jag måste ha tålamod och blicka framåt. Jag kommer bli svartsjuk det ska gudarna veta med tanke på hans jobb. Känner också redan nu man viiiiiill se han mer ofta än vad man gör men man måste ha tålamod och förståelse för det kommer ta tid mellan gångerna man ses då han bor i annat land också. 

Så tålamod, inte bli svartsjuk, prata om allt istället för att låta det gro och bli infekterat, finnas där för varandra än om man inte kan vara precis bredvid varandra kan man ändå finnas där.

Vet att ett av mina problem är just att jag kan inte förstå vad han ser hos mig som han inte hittat med någon annan? För....han är helt klart en 10 poängare för mig, utan nån tvekan och nu mena jag utseende mässigt. Vältränad, lång, ståtlig, underbart leende, fina ögon, härlig röst, underbar accent. Han är helt enkelt NOM NOM NOM NOM.....och han har INGA problem att hitta någon, har flertal som står i kö. Såååå....why...me....?!?!??!??....

För mig bör en 10 poängare falla för en som är 8-10 poäng...ok....men....då jag se mig själv som kanske 2-3 poäng så är hoppet EXTREMT. Så skallen vill inte helt hänga med där....why...me....

Jag ha fått förklarat för mig att för honom är jag hans 10 poängare 💕 Jag hör orden men att få in dom va svårare. 

Vet att det är ens egen självbild som ställer till det för mig, jag se mig som en 2-3 poängare men det innebär inte alla andra gör det också....jag veeeeeeeet deeeeeet men hur övertala man hjärnan om det ???? 

Hur som, kanske en dag det också går in i skallen på mig 😂

Så superglad jag har honom, på så många olika sätt. Nu ska bara min pessimist skalle ta och omvända sig lite, lära sig se sig själv på ett mer positivt sätt, unna sig positivitet....
För då man haft ett rent helvete i många år, man kan kämpat för att hålla huvudet ovanför vattenytan, man är så van att allt går käpprätt åt helvete så nu när man flygit på moln x antal veckor så börja skallen nu....

"Jaaaaahapp, så vad håller du nu på ladda upp för skit?!? Nu ha jag fått mer positiva saker på någon vecka än vad du gett mig under ett helt år såååååååå ...why? Vad håller du på att göra mig beredd på för jävulskap som kommer driva mig till vansinne och få en att bli gråhårig, energilös och bara vilja ge upp för det är alltid nått skit som komma när du ger mig något bra" 

Vist är man positiv, som bara den 😂 Man är inte en pessimist bara att man är förberedd på att något skit kommer hända för det gör det alltid när jag få ha det för bra för länge såååå...hahahaha....

Ja tur man ha humor i alla fall 😊

Och allt bruka ordna sig, bara man ge det...tid.... 💕

Love....

Kärlek, vad är kärlek för dig och hur finner man den??

Haft många diskussioner med vänner och bekanta under en längre period nu, diskutera hur det var före internet tiden och hur det är nu. Hur hittade man varandra? Vad var det man prioriterade? Drogs man till samma saker som nu?
Många frågor har kommit upp och alla har vi svarat olika på dom, för kärlek är som vänner och som otrohet. Vi alla ser verkligen så EXTREMT olika på det så ingen är den andra lik. Några av dom frågorna som kommit upp är....

• Om man inte kan sätta ut på Facebook att man är tillsammans med någon och vem det är betyder det då man inte är tillsammans med någon, att man inte är kär?
  
  
• Skulle folk idag kunna dejta någon som man inte sett ansiktet på?
  Mena förut hade man snigelpost och oftast så fick man inget kort. Utan skulle man se personen fick man mötas. Om man inte träffades på evenemang som dans och liknande.
  
  
• Fler och fler skiljs, separeras. Kan det vara för att vi faller för utseendet och inte för insidan? 
  
  
• Har vi blivit så utseende fixerad att insidan räknas inte längre så länge du är snygg? Var det annorlunda förr?
  
  
• Kan det vara så att många som blir tillsammans är inte kära, dom känner en fysisk attraktion till varandra och förväxlar det med kärlek. Men då den ridån har lagt sig så märker dom att det var inte kärlek dom kände det var bara en sexuell attraktion till varandra ?!?
  
  
• Kan man vara kär än fast man aldrig träffats IRL?
  
  
• Måste man visa upp vem man är tillsammans med? 
  Liksom att man måste vara ute på olika evenemang och synas, måste lägga ut bilder på varandra, måste gilla varandras Facebook inlägg. Visa upp sin partner, stoltsera....

För till min diskussion med vänner så märker man av att fler och fler skiljer sig, det är mer singlar nu än någonsin. Har dom ett förhållande är en av dom oftast rätt olycklig, man stannar i förhållanden än fast man inte älskar varandra för det är lättare än att skiljas och ta den processen. Så många frågor har kommit fram som faktiskt är en tankeställare...

• Har vi för höga krav, orealistiska förväntningar idag på vad vi vill ha ut av förhållandet?
  
  
• Har vi för höga krav på hur ens partner ska se ut och vara så det är svårt att hitta någon?
  
  
• Tar man för lätt på ett förhållande, att om ett problem uppstår så skiljer man sig hellre än att försöka jobba igenom problemet??
• 
  
• Kan det vara att man vill inte kompromissa utan alla vill ha det på SITT sätt?
  
  
• Hur kommer det sig att det är oftast mannen som flyttar in hos kvinnan om dom bor i samma stad, men det är kvinnan som flyttar till mannen om dom bor långt borta? 
  
  
• Kompromissa, är det mer kvinnan eller mannen som offrar/kompromissa mer i ett förhållande eller är det jämställt ? 
  
  
• Vad är du villig att "offra" för att va med den du älskar ? 

Samma här som mitt förra inlägg och det före det, det finns inget riktigt rätt eller fel svar utan vi är alla så himla olika.

Jag har själv vart ute i dejting världen och har både vart med om det ena och det andra. På en sexsida så är oftast männen mer ärlig än på en dejting sida, man kan tycka det ska vara tvärt om men tydligen inte. 

På en sex sida kan män vara helt ärlig med att dom har en fru, sambo, flickvän eller dyligt. Men på en dejting sida så står dom som singel, dom har själv skrivit in att dom är ute efter något äkta och inte bara sex men när man sedan börja komma dom närmre så märker man direkt att det är helt tvärt om. 

Att dejta för mig kändes mer som bortkastad tid, man lägger ned en massa tid på en person som inte ens kan vara ärlig. Eller så ska dom träffas efter ett litet meddelande, jag förstår att man vill va snabb att ses men nej tack då backar jag direkt. 

Så hur finner man kärlek då? Vart ska man söka, vilka krav ska man ha, ska man kanske kolla mer efter insidan och inte fästa sån himla stor tyngd på utsidan. Sist jag kolla så ändras utsidan för alla men insidan bruka som inte ändras, i alla fall inte lika mycket. 

Jag fått lära mig sent i livet vad kärlek är, hur det känns och det har varit väldigt förvirrande för en själv. Då jag själv ha tyckt att...jo men...nog är jag kär men upptäckt sedan att det inte va kärlek men en lust för den andra personen. Det har förvirrat en själv, varför viste jag inte att det inte va kärlek, hur kunde man va så blind, vet alla vad kärlek är!? 

Jag fick förklarat för mig av en vis man att....

"Vi tror att alla börjar på samma ställe i livet, att vi har samma utgångspunkt så självklart ska alla veta allt, känna samma, tänka samma"

Men nu ser det inte ut så, alla har vi OLIKA utgångspunkter i livet. Vi ha olika uppfostran, vi ha olika möjligheter i livet, rik, fattig, religion, olika länder,, alkohol, droger, psykisk och fysisk misshandel, släkt, föräldrars vänner, egna vänner, staden, landet, hus, lägenhet, föräldrar som är arbetslösa, föräldrar som jobba för mycket, olika skolor....ALLT.....präglar oss till att bli den vi är, precis ALLT!!! 

Så det är inte så konstigt om vissa blir lite mer "fucked up" an andra. Så att inte jag viste vad kärlek var är inte så himla konstigt om du tar 1+1+1+1....ja...tillslut så kommer man fram till den man är. 

Nu när jag vet hur det känns kan jag säga jag ser en brutal skillnaden, linjen mellan lust och kärlek är tunn men skillnaden är stor. Hur man känner inombords 💕

fortsättning i nästa blogginlägg......

What is friendship?

Vänskap är så olika för alla, något jag fick lära mig på Autism kursen jag gick. Alla sorterar folk i olika lager....som en lök eller fack, hyll plan eller hur man nu vill definiera det.

En vanlig person kan ha så många som 30-40 lager där dom sorterar in människor dom stöter på i livet. På ett lager kanske man har människor man möter ibland som kassörskan, busschauffören medans på ett lager ha man dom man jobbar med, ett lager dom man utövar som hobby med och så vidare. Som sagt det finns måååånga lager och så ha man den innersta kärnan där man bara släpper in någon om man nu släpper in någon alls. 

En med Autistiska drag har inte lika många lager, många av oss har bara 4-10 lager....THATS IT!
Så när man säger vän så är det ett JÄTTE lager med många människor i medans en annan kan ha 20 lager som är vänner men det är vänner som man behandla olika, dom är olika viktiga, man har olik anknytning till dom men betraktas fortfarande som en vän. 

Detta....är något jag har jätte problem med...
För mig är en vän....en vän!! 

Innan jag började kursen så tyckte jag att jag behandla alla vänner lika, en vän är en vän för mig. Men allt efter kursen pågick så märkte jag att....nä....faktiskt så har jag också flera olika lager men inte lika många. 

Man delar oftast in dom i...

• Pålitlighet
• Stödjande
• En bra lyssnare
• Villig att lägga ned arbetet
• Ärlighet
• Inte dömande
• Pushar dig att bli bättre / komma framåt
• Lojalitet
• Liknande intressen
• Accepterande
• Till vad använder man denna vän
• 
  

Det finns säker många fler punkter men detta är i alla fall några av dom. Så om man tänker på hur många man kallar en vän, men dom alla har olika av dessa punkter så blir det automatiskt många lager med vänner. 

När man söker på ordet vän, friend så får man bland annat upp detta....

" Friendship is a social relationship in which both parties like each other and have mutual trust and respect. The meaning of the word friendship has changed in Western history from Aristotle's broad concept of love, philia, to today most closely corresponding to a private peer relationship "

" True friends are usually those who offer you support, improve your quality of life, promote self-confidence, provide honesty and unconditional love, and help you progress mentally. It often takes time and effort to foster deep, healthy friendships "

Jag håller på att göra min egen "lök" "trappa" just för att se hur jag dela in folk och varför. Kan säga att det var BRA mycket svårare än vad jag trodde och jag har fler lager än vad jag trodde. Det är bara att hjärnan ha vart så inställd på att en vän är en vän...PUNKT! Så när något sagt att jag var en vän men inte behandlade mig som jag behandla dom tyckte jag dom va otrevliga och att jag kan inte vara en vän till dom. 

Nu vet jag att absolut, jag kan fortfarande vara en vän men jag är kanske inte på samma trappsteg som jag har honom/henne därav vi behandla olika, prioritera varandra olika.

Jag trodde jag bara hade kanske 4-5 lager men märker att jag har faktiskt några fler än så.

Hur många lager tror du att du har? 

Hur lär man sig att alla har olika många lager och bara för jag har honom/henne i ett lager så innebär det inte den personen ha mig på samma nivå. Jag kanske har den personen väldigt nära min kärna medans den personen ha mig mycket längre ifrån. Så jag delar med mig, jag ställer upp, jag tar kontakt, jag blir glad när den personen tar kontakt, jag ser fram emot nästa meddelande eller träff eller telefonsamtal men.......den personen kanske tycker det är tillräckligt om vi hörs en gång per år och bara säger Hej. Det är en stor skillnad men båda är inne i "vänner", bara på olika våningar i lagren. 

För en kan detta bli krävande, kvävande, enerverande, stressigt......medans den andra blir ledsen för den känner sig bortglömd, ensam, som att den vännen inte bryr sig. Bryr sig.....care.....
Här kommer mitt förra inlägg in....att inte bry sig. Det vävs liksom ihop på hur man är som person, hur man ser på vänner, bästa vänner, nära vänner, spel vänner....vänner...

Ser min son kan ha samma problem nu och då, han kan undra om någon vän är arg på honom, inte vill vara med honom, inte vill spela med honom BARA för dom inte svarat på ett meddelande. Och då ska jag tillägga att meddelandet kan va skicka för inte ens en minut sedan. Men då tiden, rör sig annorlunda för honom och mig så känns en minut säkert som 10-15 minuter. Så man tycker varför svara dom inte?!?!?? 

Jag ser vilka extrema likheter jag och sonen har, bara att jag har fått jobba stenhårt med detta i tvår års tid så nu förstår jag det. Att förstå andras sätt att se på saker, att förstå att tiden inte funka lika för oss alla, att bara för man inte svara betyder det inte att man inte bryr sig, att man inte är en vän. 

Mamma hjärtat brister lite, när man se han få gå igenom allt nu.....som jag gått igenom hela mitt liv. Man förstår inte...varför.....
Men jag hade ingen som kunde förklara för mig, det har Leo 💕

Jag sitter varje dag och förklarar saker som han fastnar på, som han inte tänker på och hoppas han ska lyckas förstå. Det kommer underlätta för honom sedan att inte känna sig ensam, att inte känna sig utstött, att förstå jag ha vänner, dom gilla mig, man behöver inte höras varje sekund varje dag.

Men det är ingen lätt uppgift att bara ta in så där, min förhoppning är att han ska lära sig nu i ungdomen något jag fick lära mig när jag va över 40 och i sin tur då kanske slippa allt som kommer med det. Jag hade önskat någon kunde sitta mig mig dag efter dag efter dag och förklara om och om igen när man va liten så kanske jag också hade förstått och jag kanske mått bättre. 

Än fast jag nu kan se det från båda sidorna, jag förstår att dom kanske inte ha tid att svara, dom kanske ha annat att göra, dom kanske inte vill just nu....så betyder det inte att dom inte bryr sig om en. Men än fast jag vet det....i knoooooow it!!!!!

Så måste jag påminna mig varje dag om detta för att få hjärnan att fatta, få in det. 

Att en vän...någon som bryr sig, behöver inte vara samma som hur jag tycker en vän ska känna, tycka, vara. Jag har jättemånga som bryr sig, jag har väldigt många vänner. 

Men hur får man hjärnan att fatta?!?

* När man är sån som måste höra det för att förstå det...

* När man inte förstått att man kan vara vän men ändå prioritera varandra olika....

* Att acceptera att denna person kanske inte sätter mig på samma vän nivå som jag sätter honom/henne men dom bryr sig ändå...

* Att inte stressa, bli orolig, fundera om man gjort något fel för dom är tyst....men också.....

* HUR.....får man hjärnan och hjärta att SLÄPPA/SÄNKA vissa personer som inte har en på samma nivå som jag har dom?!? För det tär på en att ha en vän väldigt högt upp och dom har en väldigt långt ned så jag känner mig åsidosatt 😞

Svåra frågor, finns nog inga lätta svar....
Att bara acceptera att det är så, är inte heller så lätt om du är som jag....
Hoppas att en dag ska det bara flyta på som allt annat i vardagen 💖