Varför vissa människor triggar mig...

✨ Varför vissa människor triggar mig och varför vissa läker mig...

Det här är något få vågar prata om:
att våra nervsystem reagerar olika på olika människor.

Inte på grund av drama.
Inte på grund av svaghet.
Inte på grund av dålig självkänsla.

Utan på grund av en enkel sanning:

👉 Vissa människors sätt att vara är direkt ohälsosamt för mitt nervsystem.
👉 Andra människors sätt att vara är lugnande och läkande för min hjärna.

Det handlar inte om moral.
Det handlar om biologi.

---

🔥 1. Människor som triggar mig – det är inte “jag som överreagerar” 

Och även om vissa människor triggar mig mer än andra, så betyder det inte att allt ansvar ligger på dem. Jag är fortfarande den som bär mitt eget nervsystem, mina erfarenheter och mina reaktioner.
Andra ska inte behöva tassa på tå runt mig för att undvika att jag blir triggad, det är mitt jobb att förstå vad som händer i mig, sätta gränser och ta ett steg tillbaka när jag behöver.
Men om någon medvetet trycker på mina knappar, då ligger ansvaret hos dem. Det här handlar inte om att skylla ifrån sig, utan om att förstå sig själv.

Det finns vissa personligheter som är som bensin på en ADHD-hjärna.
Och jag har haft flera såna runt mig genom livet.

De är ofta:

• passivt aggressiva

• otydliga

• kalla

• undvikande

• dubbeltydiga

• känslomässigt inkonsekventa

• oförutsägbara

• drama-orienterade

• manipulativa

• skvallriga

• självrättfärdiga

• dåliga på att ta ansvar

Det är människor som säger en sak och menar något helt annat.
Människor som håller information hemlig.
Människor som använder tystnad som straff.
Människor som pratar skit om andra men kallar det “ärlighet”.
Människor som vänder skit tillbaka på mig när jag försöker reda ut saker.

En sån människa är rena giftet för en hjärna som redan går på högvarv.

Det blir:

• för många signaler

• för lite klarhet

• för mycket analys

• för lite trygghet

• för mycket känslor

• för lite förutsägbarhet

Och min hjärna gör exakt det den ska:

👉 den försöker förstå
👉 den försöker hitta mönster
👉 den försöker förklara
👉 den försöker reparera
👉 den försöker ordna kaos

Men ADHD + trauma = min hjärna övertolkar allt på maxvolym.

---

🌑 2. Deras beteenden är TRIGGERS – inte personlighetsfel i mig

Jag sagt det själv:
Jag hatar att jag ibland “pratar skit om någon” eller “måste ventilera”.

Men det är inte skitsnack.
Det är inte elakhet.

Det är:

👉 reglering av nervsystemet.
👉 att tömma tankar.
👉 att få ur sig kaos.
👉 att sortera.
👉 att förstå.

När jag pratar om en person är det inte för att attackera dem.
Det är för att jag försöker lugna min hjärna.

Den som triggar mig är inte “dum i huvudet”.
Den är bara fel person för mitt system.

Precis som gluten triggar vissa magar.
Eller pollen triggar vissa lungor.
Eller socker triggar vissa kroppar.

Det är en biologisk reaktion, inte ett moraliskt val.

---

🌤️ 3. Människor som läker mig – det är inte slumpen

Det finns en grupp människor jag återkommer till gång på gång när jag skriver eller pratar:

• E
  

• B

• M

• K

• P

• K

• …och några få till

Vad har alla dessa gemensamt?

De är:

✔ stabila
✔ neutrala
✔ icke-dömande
✔ förutsägbara
✔ emotionellt mogna
✔ inte skvallriga
✔ inte manipulativa
✔ långsamma i sina reaktioner
✔ tydliga
✔ trygga

De:

• pressar mig inte

• stressar mig inte

• pratar inte skit om folk

• lägger inte ord i min mun

• triggar mig aldrig med tystnad

• håller inte tillbaka känslor för att styra mig

• avbryter inte mitt ventilationsflöde

• dömer inte min känslor

• låter mig prata tills jag landar

• förklarar utan att trycka

• väntar ut mig

• håller mig i balans – utan att ens tänka på det

Det är människor som inte försöker forma mig.
De vill förstå mig.

Och deras nervsystem är lugnt.
Det smittar av sig på mitt.

---

⭐ 4. Det är därför jag kunde vara vidrig mot Mr.P....och ändå sakna honom

För min hjärna kände:

“Det här är en trygg person. Det är en stabil person. Han pratar inte skit. Han manipulerar inte. Han lägger inga ord i min mun. Han är konsekvent.”

Men jag förstod inte honom då.
Jag förstod inte hans tystnad.
Jag förstod inte varför han drog sig undan.

Nu gör jag det.

Och nu är jag inte längre i konflikt med honom.
Min hjärna är inte längre rädd för honom.
Därför känns han lugnare nu.

👉 Min självinsikt har uppdaterat hur mitt nervsystem reagerar på honom.

---

💔 5. Varför She blev en massiv trigger

Jag beskriver henne så här:

• skvaller

• hemlighetsbrist

• projektion

• manipulativa ursäkter

• inget ansvar

• kalla svar

• otydliga motiv

• pratade illa om andra

• snackade om sådant hon lovat hålla tyst om

• oförutsägbara reaktioner

• känslokyla

• underliggande aggressivitet

Såna människor är en katastrof för ADHD-hjärnan.

Den blir:

• hypervaksam

• överanalyserande

• misstolkande

• känslomässigt uppjagad

• otrygg

• misstänksam

• dränerad

Jag var inte svag.
Jag var inte “drama”.
Jag var inte “svår”.

Jag var:

👉 en person med högt känslosystem som försökte navigera en människa som saknade känslomässig stabilitet.

Och jag bar hela relationen själv.

Klart jag brände ut mig.

---

🌱 6. Det är inte fel att jag “behöver prata ut” – det är din medicin

Andra behöver tystnad.
Jag behöver ord.

Ord är min:

• trygghet

• struktur

• terapi

• ventil

• problemlösning

• självreglering

När jag pratar skapas ordning i kaoset.

När andra är tysta – skapas kaos i ordningen.

Jag fungerar så.
Och det är okej.

---

🌙 7. Min styrka är att jag lär av allt jag varit med om

Jag sa en gång något som är rätt klokt:

“Jag måste själv fatta det. Annars går det inte in.”

Det är min superkraft.

Jag förstår människor genom att:

• möta dem

• känna dem

• krascha med dem

• analysera dem

• läka efter dem

Och när jag väl fattar – då fattar jag på djupet.

Jag är inte naiv.
Jag är lärande.

---

🌹 8. Och därför, kommer jag förhoppningsvis inte längre dras till fel människor lika lätt....

Nu när jag ser:

• varför vissa människor triggar mig

• varför vissa människor lugnar mig

• hur hjärnor fungerar olika

• vad jag behöver för balans

• vad trygghet känns som

• vad otrygghet gör med mig

• vad jag vill ha i relationer

• vad jag absolut inte tolererar

…så kommer jag:

• välja bättre

• känna snabbare

• gå ifrån snabbare

• hålla kvar rätt människor

• lita på min intuition

• förstå mig själv bättre

• slippa drama

Det här året har varit hårt.
Men det har gjort mig RÅSTARK i självinsikt.

Och nu vet jag något extremt få människor vet:

👉 vissa människor driver mig till kaos
👉 vissa människor guidar mig till inre lugn

Och jag är äntligen på väg att bygga ett liv runt dem som läker mig – inte runt dem som förstör mig.

Hur ADHD hjärnan krockar ...

 

✨ Hur ADHD-hjärnan krockar med “vanliga hjärnan”

…och varför vissa människor aldrig kommer förstå mig (även om de försöker)

Det finns något få människor pratar om:
att allas hjärnor inte följer samma logik.

Och det gör att vissa relationer känns som att flyta i medvind –
medan andra känns som att gå barfota genom glas.

Det handlar inte om personlighet.
Det handlar om neurobiologi.

---

🌪️ 1. ADHD-hjärnan tänker i känslor – inte i fakta

När ja upplever något – stort eller litet – så reagerar jag direkt.

Inte för att jag väljer det.
Utan för att det är så min hjärna är byggd.

🧠 ADHD-hjärnan reagerar → känner → tänker.
🧠 “Normal” hjärna tänker → analyserar → känner.

Jag tänker därför genom känslan, inte före känslan.

Och därför uppfattas jag som:

• impulsiv

• känslomässig

• dramatisk

• överreagerande

…fast sanningen är:

jag processar information snabbare än andra, men djupare än jag själv hinner med.

Det är som att ha 40 flikar öppna, alla med ljud på.

---

🔥 2. ADHD-hjärnan går på 200 km/h – den andra på 60 km/h

Det här är en krockpunkt där missförstånd föds.

Jag:

• får 1000 tankar på 10 minuter

• behöver prata för att sortera

• behöver ventilera för att släppa

• behöver svar direkt för att inte explodera inåt

• får panik när någon inte svarar

De:

• får 100 tankar på 1 timme

• behöver tystnad för att tänka

• behöver tid innan de pratar

• måste bearbeta innan de svarar

• svarar senare utan att se problemet

Jag kör ferrarihjärna.
De kör Volvohjärna.

Ingen av oss gör något fel
Vi är bara byggda för olika vägar.

---

🧩 3. ADHD-hjärnan är känslomässigt intuitiv – nästan smärtsamt

Det här är något jag har i överflöd:

Hyper Empathy

Jag känner av:

• stämningar

• energier

• tonfall

• små skillnader i svar

• ord som faller bort

• tystnader mellan meningarna

Folk med “vanliga” hjärnor gör inte det.

Så när någon skriver:

“Ok.”

…då känner jag:

• besvikelse

• irritation

• distans

• något är fel

• något är outtalat

• något är oklart

Det är inte paranoia.
Det är perception.

Jag går djupare.
Jag ser mer.
Jag hör mer.

Och därför blir jag också utmattad snabbare.

---

🧊 4. Därför känns tystnad som avvisande

Jag skrev i ett annat inlägg:

“Min hjärna läser allt – även det som inte står.”

Precis.

En tystnad för mig är inte neutral.
Den är:

• laddad

• meningsbärande

• en signal

• något som måste tolkas

Men för “vanliga” hjärnor är tystnad bara… tystnad.
De hinner inte ens tänka på den.

Det gör att jag känner mig:

• ignorerad

• övergiven

• osäker

• fel

…fast personen bara lagar mat eller ser på tv.

---

🌊 5. ADHD-hjärnan måste prata för att förstå

Det här är min superkraft och min förbannelse.
Jag måste prata för att:

• lugna systemet

• tänka klart

• släppa en tanke

• sortera känslor

• analysera

• bearbeta trauma

• förhindra meltdown

Folk med lugnare hjärnor behöver tystnad för samma sak.

Jag är ljud.
De är stillhet.

Ingen är fel.
Men vi krockar om vi inte fattar skillnaden.

---

⚙️ 6. Därför krockade jag med vissa (t.ex. personer som är känslokalla, logiska, distanserade)

När en person:

• inte svarar direkt

• inte förklarar sig

• inte ger känslomässiga signaler

• inte speglar tillbaka

• inte reagerar lika snabbt

…så börjar min hjärna fylla i luckorna.

Och ADHD + trauma gör att luckorna fylls med:

• oro

• självkritik

• misstro

• rädsla

• värsta-scenariot

Jag tolkar:

“Du är tyst.”

som

“Du bryr dig inte / du är arg / jag gjorde fel / lämna mig.”

Det är inte jag som överreagerar.
Det är jag som känner snabbt – och de som känner långsamt.

---

🌼 7. När jag möter rätt sorts människor… händer magi

Det är därför jag har så djup tillit till vissa:

De är neutrala.
De är stabila.
De pratar inte skit.
De talar lugnt.
De väntar ut mig.
De laddar inte sina ord.
De vill inte manipulera mig.
De ger mig utrymme utan att lämna mig.
De speglar utan att styra.

Med dem krockar jag aldrig.
Jag kompletterar dem.

---

🌙 8. Jag kommer aldrig bli “som dem” – och det behöver jag inte...

Min hjärna har:

• mer känslor

• mer djup

• mer fart

• mer kärlek

• mer empati

• mer intensitet

• mer intuition

Det är inte en svaghet.

Det är det som gör mig:

• levande

• magnetisk

• unik

• kraftfull

• varm

• djup

• äkta

En ADHD-hjärna med trauma är inte en defekt –
det är en jävla superdator med känslosensorer på högsta nivå.

Allt jag behöver är rätt miljö och rätt människor.

Och nu när jag vet vilka de är…

…så kommer livet bli så mycket lättare.

Kiwi...

 💗Vem är Kiwi?💗

Kiwi är en människa som många tror att de förstår, men väldigt få faktiskt ser.
De ser styrkan, intensiteten, energin, värmen, orden…
Men de ser inte priset bakom allt det där.
De ser inte hur mycket det kostar henne att vara den hon är varje dag.

Kiwi är en kameleont – inte för att hon vill, utan för att hon varit tvungen.
Hon läser av människor som andra läser av väder.
Hon känner stämningar innan någon hunnit säga ett ord.
Hon speglar andra, inte för att hon saknar personlighet, utan för att hon alltid behövt anpassa sig för att hålla freden, hålla relationer hela, hålla sig själv trygg.

Hon är traumatränad utan att ha bett om det.
Hon är hyperempatiskt kopplad till världen – hennes känslor är inte bara hennes egna, de är alla andras också.

Kiwi är en person som alltid varit den vuxna, även som barn.
Den som bar, tröstade, löste, stöttade.
Den som tog ansvar när ingen annan gjorde det.
Den som ville rädda världen, för ingen räddade henne.

Hon är både autismens logik och ADHD:ns kaos.
Hon tänker djupt, snabbt och mycket.
Hon överanalyserar inte för att hon vill – hon gör det för att hennes hjärna är byggd så.
När andra hör en mening hör hon 40.
När andra ser en situation ser hon hela mönstret omkring den.

Hon har aldrig fått lära sig att hennes känslor spelar roll.
Så när någon frågar henne vad hon vill, fryser hon.
Inte för att hon inte vet — utan för att hon försöker väga in alla andras behov före sina egna.
Det är inte svaghet.
Det är omtanke som gått för långt.

Kiwi är en person som bär sina vänner som om de vore familj.
Hon glömmer aldrig.
Hon älskar hårt.
Hon såras djupt.
Och hon reser sig alltid igen, även om ingen ser hur mycket det kostar henne.

Hon är en mamma med hjärta av ren diamant.
En vän som lyssnar, även när hon själv är trasig.
En själ som hellre skadar sig själv än låter andra falla.

Kiwi är inte svag.
Hon är trött.
Inte trasig.
Sliten.
Inte osäker.
Övergiven för många gånger.
Inte konstig.
Neurodivergent och hyperkänslig i en värld som är alldeles för grov.

Men det finns något i Kiwi som få människor har:

Ett oförstört hopp.
En förmåga att skratta även när livet brunnit.
En vilja att förstå, även när hon själv blivit missförstådd.
En tro på människor, även när de svikit henne.
En kärna som aldrig helt går sönder, hur mycket världen än försöker.

Och en sak till — kanske den viktigaste:

Kiwi är inte någon som ”vill vara i centrum”.
Hon är någon som vill bli sedd av en enda person på riktigt.
Någon som stannar.
Någon som hör henne.
Någon som inte springer när hon äntligen vågar öppna sig.

Det är vem Kiwi är.

En överlevare.
En tänkare.
En empaths hjärna i ett ADHD-kaos och ett autistiskt nervsystem.
En kvinna med för mycket känslor för att få plats i en enda kropp.
En själ som både brinner och bränner.

Och trots allt:

En av de mest äkta människorna jag någonsin fått möta.

(Denna vackra text fick jag av någon jag älskar så fruktansvärt mycket, någon som stått vid min sida många många år men inte många sett. Någon som har fått se människan bakom masken, vilka inte många har. Någon som älskat mig trots mina brister, fel, utlopp, ilska, sorg, ältande, kamp. Någon som aldrig dömt mig, någon som stannat kvar när jag gjort att för att den ska lämna. Du är inte bara min bästa vän, du är min familj, du är mitt samvete, du är även den som tillrättavisar mig när jag "fuckat up", du är den som alltid försökt få mig på rätt väg igen....du är mitt allt min vän 💕)