13 augusti 2023

Att känna sig avslappnad....

 bild

Förra inlägget skulle gå ut igår men hann inte klart så det fick komma ut idag istället, så då får det väl bli två inlägg idag =) 

Att känna sig avslappnad, något jag inte känt på över ett år. Andas, känna att allt kommer ordna sig, le utan att anstränga sig, bara känns sig lugn och tillfreds, nöjd. Men jag kan säga att det gör jag nu =) 

Det kommer från många saker, som jag sagt förut så börjar saker att ändra sig. Det börja lugna ned sig så jag kan få komma in i rutin igen och det får mig att bli lugn, alla frågetecken är som bortblåsta, stenen från ryggen är borta, nystanet med alla sönder trasslade trådar börja reda ut sig. Jag kan inte börja beskriva vilken underbar lättnad det ger.....

Den tid, ork, energi, tårar, svett, ilska man lagt ned på allt börjar ge betalning.....

Igår kväll var en riktigt rolig kväll, jag fick skratta så man grät och magmusklerna fick jobba, jag kunde le utan att behöva pressa fram leende utan det bara kom. Satt igår med flera vänner från wow, vi satt på disc och pratade, drack, spelade sanning och konsekvens men med bara sanningen. Så underbart att få sitta med dom igen, känner hur fruktansvärt mycket man saknat det <3 

Men denna gång när man sitter med finns en stor skillnad..... JAG .......jag har förändrats och det känns, nu när dom pratat förstår jag, nu när dom säger något tar jag inte åt mig som att dom attackerar mig utan jag känner mig helt annorlunda på insidan....det är skämt och jag gillar dom. Man kan va grov i munnen, kan kan ha lite mörk humor, pervers...vad än för typ av humor du har så är det ok. 

Kände hur jag kunde slänga skit på dom och dom kunde slänga skit på mig och jag tog inte illa vid. Den känslan är underbar, att inte ta det på blodigt allvar....det är skämt.......du känner dom, det är skämt. Man känner sig avslappnad vilket jag tror gör att dom också känner sig avslappnad. Dom behöver inte vara orolig med vad dom säger till mig, att vaka över vilka ord man använder utan dom kan va sig själva och det kan jag också vara, behöver inte tassa på tå.....det gör allt så mycket roligare.... VÄNNER .....

Jag har alltid sett dom som mina vänner, men jag ha inte agerat som en vän för jag ha inte förstått. Nu när jag förstår bättre, när jag ändrats så mycket, när jag kan slappna av och inte ta allt så allvarligt så kan jag äntligen faktiskt behandla dom som vänner.

Kommer alltid ha den där.....omtänksamma sidan med mig. Att om jag slänger ur mig något men blir orolig att dom kanske tagit det fel eller att det sårat kommer jag prata/skriva till just den personen och fråga så allt är ok, så jag inte gick för långt. Värnar alltid om att inte vänner ska bli ledsen eller sårad, för då ha jag gått för långt och det vill jag inte.  

Då man har så att jag är max-mini, allt-inget, svart-vitt och man är rak på, man säger sanningen, säger vad man tycker och tänker så gäller det ibland att kunna stanna upp. Måste hinna reagera så man inte sårar, det kan vara himla svårt då alla har känsliga knappar men om man inte vet vilka dom känsliga knapparna är så är det lätt att man sårar tyvärr. 

Detta är ett område jag jobba mycket på, man kommer aldrig bli helt hundra på så sätt men man kan alltid bli bättre att tänka sig för innan man säger något och är detta faktiskt något jag ens bör säga? Så....såra kommer man alltid att göra...nån gång, men jag kommer alltid försöka att inte göra det. Och gör man det ska man rätta till felet och be om ursäkt, ta ansvar och lära sig. 

Så igår.....första gången, kunde jag hörd orden. Dom prata på samma sätt dom alltid gjort MEN....jag hör orden, jag förstår orden. Jag är heller inte rädd för att fråga om det är något som jag inte förstår, vilket underlättar för mig att kunna förstå situationen bättre, att inte missförstå. 

Så många tankar gick genom mitt huvud igår....

Har han alltid sagt så här?

Bruka dom göra detta?

Hur kan jag ha missuppfattat allt så brutalt som jag ha gjort?

Varför har jag så många minnesluckor från den tiden ?

Jasså, tycker den personen så här...men...men...men...ha den alltid gjort det!?!? 

Vilken jävla planet va jag på när jag satt med dom ?? 

Alla frågor fick jag svar på innan kvällens slut, ja utom vilken planet jag var på när jag satt med dom men det var då tusan inte jorden det ska gudarna veta...hahahahaha.....

Men jag måste säga, det är fruktansvärt otäckt när man hör dom prata ibland om saker som man sagt, gjort, saker som hänt och man känner inte igen en enda sak. Jag saknar bitar från höger till vänster, har ni någonsin vart så full att ni gått över den gränsen och har misses luckor dagen efter ? Så....så har jag nu. Jag vet jag var där men....jag kommer inte ihåg om många saker som tas upp. 

Det känns som dom prata om ett annat tillfälle eller att det ska vara en annan person som va där men inte jag. Och hur jag då ha agerat och svarat i frågan när jag va där......och.....det är inte jag. Jag skulle aldrig säga så där, jag skulle aldrig göra så där, är det verkligen mig dom beskriver ?!? 

Självklart äre jag dom beskriver men jag minns det verkligen inte, jag kan inte identifiera mig i varken ord, agerande eller känsla. Det är en himla otäck känsla att ha och man skäms för man förstår inte varför i hela HELL ha jag agerat som jag gjort...vad äre för fel på mig.....

Men....det var inget fel på mig, det var jag som höll på att förändras av Elevansen och många hundra småsaker krockade samtidigt med Elevansen så jag va inte mig själv alls, därav jag inte känner igen mig och det känns som dom prata om en annan person. 
Jag va där...men...min skalle va inte helt där.....
Självklart ser man inte det själv, för man lever i det men vänner såg jag förändrades. Man va mer sur, lättirriterad, sov dåligt, ingen motivation, dålig självkänsla, kände sig känslokall.....man var inte sig själv. 

Frågade en av dom varför han inte använde mitt namn längre, han sa aldrig Kristina eller Kiwi längre och hade inte gjort det på över ett år. Så får jag som svar av honom att ...

" You bitched about how I said it so i stopped =) "

När jag läste dom orden stannade hela jag, ha jag......ha jag blivit sur och käftat emot för huuuur han sa mitt namn ?!?? Men....why....varför i allsin dar ha jag gjort det? På hur många olika sätt kan man säga Kristina eller Kiwi....say....what ?!?!?!? Skallen gick verkligen i 110 blåst, men snälla Kristina va faan är det att käfta upp mot. 

Jag skämdes kan jag säga, jag verkligen skämdes. Här har jag trott att HAN inte ville säga mitt namn för han va sur på mig eller inte ansett mig som vän så han vill inte använda mitt namn då. Då det är i själva verket JAG som bitchat upp för han sagt mitt namn, det är mitt eget fel åter igen. Jag vet att han tycker nu det gör inte, det är vatten under bron liksom det är bortblåst. Jag uppskattar starkt att du tycker det vännen men jag skäms ändå, så där beter man sig inte Kiwi...man gör bara inte det...PUNKT!

Så igår tro jag han sa mitt namn lite extra ofta bara för jag skulle höra att han använde mitt namn, vilket fick mig att le =) Sådana småsaker som jag gått och irriterat mig på och inte förstått börja nu att få sina svar, vilket är lite småjobbigt för man vill verkligen dumförklara sig själv men det är en oerhörd lättnad. 

Så ja, igår var verkligen helt underbar för mig. Och vet ni vilken den bästa känslan är....förutom att man känner sig glad, avslappnad och bara inte kan sluta le. Att jag är....nöjd....

En känsla jag INTE får ofta...i något sammanhang alls, men jag känner mig oerhört NÖJD... 

Jag är nöjd med mig själv för allt jag jobbat med

Jag är nöjd för jag gav inte upp

Jag är nöjd för saker börja falla rätt igen

Jag är nöjd för alla underbara vännerna jag har

Jag är nöjd för att min egen osäkerhet sätter inte lika många käppar i hjulen längre

Jag är nöjd för "IT" inte fick rätt

Jag är nöjd för vad än jag ställs in för så verka jag klara av det än om det verkar mörkt stundvis

Jag är nöjd att inte va lika bra på vissa saker som andra är, jag är bra på andra saker =) 

Jag är super nöjd med att ha en sådan underbar son som jag har

Part 3....


Men nu är det inte bara han detta gäller som sagt, jag ser så många vänner som gör samma sak. Dom gör det mot andra och mot mig ibland. Fråga jag något vad än det är....så får man inget svar och dom hoppas det bara ska försvinna. Eller så får man ett svar nån månad senare när det redan är för sent....

Som när man får meddelande från en kompis som säger detta...

- Va, har du kastat den?!?! Men jag ville juh ha den......varav jag frågar
- Å hur ska jag veta det har du tänkt? För jag frågat åtskilda gånger och inte fått ett enda svar så nu åkte den. 
- Jaha, jag trodde du fattade det...... 

HUR SKA JAG FATTA DEEEEEEET !?!?!?!?  😆

Om jag fråga, Vill du ha denna annars kastar jag den?  Då bör man svara, ja, nej, vet inte, låt mig tänka......är du helt tyst i veckor, då kan du fet hajja att jag kastar den.
Om jag pratar om känslor, kanske vill veta vad du känner. Känner du inte samma sak som jag ja men då är det självklart jag kommer dra mig undan lite och lägga energi där den är uppskattad på annat sätt.  

Att ignorera någon....hjälper inget/ingen. Det är inte så svårt att säga ja, nej, kanske.....vet inte. Det är inte svårt alls, att vara tyst och låtsas som att det regnar gör en både förvirrad och sårad i längden. 

Jag förstår att när det gäller känslor är det inte alltid så lätt. Du kanske gilla personen super mycket och det är en bra vän men du känner inte dom känslorna, vill inget säga för man vill inte såra den man bryr sig om men också att man är rädd man kommer tappa personen i fråga.

Då ligger det lite press där, för säger man....

"Nej, tyvärr, jag känner inte samma som dig!" 💔

Så kan det hända att vänskapen förstörs. Det är lite den risken man får ta än hur mycket man gilla den vännen. Man kan inte förvänta sig den ska va kvar och plågas av att du inte känner samma sak, ens känslor är inte besvarade. Men det behöver inte alltid vara så att den personen försvinner för det, men man vet aldrig fråns man faktiskt ta det steget och agerar.  

Många skulle nog känna samma sak som jag, förvirring.....
Men jag kommer nog på svaret om ett tag, ibland tar det bara lite tid men det bruka kunna lösa sig. Vänner tycker olika som vanligt, men jag uppskattar alltid deras synpunkt på det hela så man kan se det från båda hållen innan man gör något val om vad jag vill. 

Jag kan känna mig så säker ibland, man är så säker på att DETTA är just vad jag vill...absolut...finns inget annat...bara det. Sedan när man börja få mer information, få se saker från alla håll, få höra hur andra tänker och tycker så märker man tillslut att...uj....ok...ja...hmm....
Man börja tänka om, ta in allt som sagts och så ändras den åsikten vad man själv tyckte. Förut när jag hade så att jag ändrade åsikt kunde jag få påpekningar att ...

"stå för vad du tycker"

"ändra dig inte bara för dom/den/det inte gillar vad du gör eller säger"

"håll dig fast" 

Men vet ni jag ha sluta lyssna på det, visst jag ha mina åsikter jag står för. Många som andra kan tycka är helt vansinniga men det är mina åsikter, det är så jag tycker och tänker inget fel i det. MEN....stora saken här är att ändras, växa, lyssna på andras åsikter, inte fastna i samma hjulspår. Man lär sig fruktansvärt mycket bara av att lyssna. Så ibland ändrar jag mig för man får mer "kött på benen" och lär sig faktiskt mer om saken i frågan. Jag är himla stolt att jag faktiskt kan ändras, att man kan ta in mer, lära om, att förstå att det finns andra sidor och andra synpunkter. Den ståndpunkten jag har kanske är grundad på falsk grund, det vill inte jag stå vid. Så lär om...lär nytt....lär rätt 💕

Så vi får se vad som hända skall.....
Nu blir det bara att ha is i magen och fortsätta min resa, hoppas att man ska få rätsida på alla saker jag vill få in rätt. Acceptera att det kommer alltid finnas folk som gör saker på sitt sätt, låt dom göra det då. Men det kommer fixa sig, finns inget jag inte klarar av 💕

11 augusti 2023

Part 2...


Måste börja med att säga det var många som läste mitt förra inlägg och ...

Tack så himla mycket för det ni är yber goa, stor puss på er 💋

Men jag tror inte helt att det jag ville säga kom fram, för jag fått  kommentarer som "lägg inte ned energi på denna/dessa personer" "gör detta dig så arg och ledsen så skriv av dom som vänner" "vilka idioter" 
Det fick mig att haja till för nu vare inte detta jag ville medla i min blogg, jag är absolut inte arg eller ledsen. Jag är mer less, förvirrad, fundersam, mer suck liksom. Det kanske gör sig mer tydligt i denna eller nästa inlägg. Men det handla inte om att inte lägga energi på vissa personer, det handla om förståelse hos varandra, att kunna prata om saker, säga vad man tycker. 

Men för mig handlar det himla mycket om MIG, att läsa andra, att förstå varför vissa gör vissa saker men också tala om att vissa bråk, problem, konflikter skulle så lätt kunna avvärjas om bara båda parter kunde prata. 

----------------------------------------------------------------------------

Såååååå, jaaaaaa.....nu ska vi komma till dom där roliga stunderna. Dom stunderna som kan göra en person totalt gråhårig och bara vilja strypa någon. 😅

Vad än det handlar om, än om man är i ett förhållande, singel, mat, kärlek, saker....vad än det handlar om så kommer alltid en eftersmak som är lite bitter och frustrerande. Jag är rätt säker mer än en person känner igen sig i detta och man önska man på ett vis kunde läsa tankar då hade aldrig detta problem uppstått.

MEN......tanke på att kunna läsa allas tankar, verkligen få veta vad alla tycker och tänker om allt och alla. Vad dom ha för perversa tankar, fantasier, vad dom önska att göra med dig precis nu. Jag tro inte jag skulle palla med det. Känner hur jag ryser i hela ryggraden bara tanken av alla snuskiga fantasier som folk kan ha om en.....UÄÄÄÄÄ...nej...nej..nope! Jag är glatt ovetande....hahaha....


Så, då kommer vi till efterbörden av att vi nu ha agerat på den frågan vi ställde dom och NUUUUU reagerar dom på det hela. Detta är alltså EFTER vi stället frågor/frågan till dom minst en gång förut så nu börjar skiten snurra lite väl fort....

Som ni nog kanske förstod av mitt förra Blogg Inlägg så handla detta om känslor, men jag har även mött på detta med "läsa tankar" och "ignorera" principen allt för ofta inom alla sammanhang. Både IRL och i spel, vilket gör en person som mig KNÄPP!!! Vad är det så svårt med att säga...

JA...
NEJ....
Kanske...
Vet Inte...
Vill tänka på saken....
Praaaaaataaaaaaaa.....

Att inte TRO att "ja men hon förstår nog om jag gör så här" "Ja men hon förstår nog om jag inte svara henne på just dom frågorna eller inte svara henne på en vecka". NEJ....jag förstår inte och det innebär många fler frågor, många fler förvirringar och tillslut då man aldrig får svar ANTAR man och agerar där efter vilket ofta kan innebära...problem....

Ignorerar man eller inte svarar klart utan luddar in alla svaren,  ja men lägg inte skulden på mig då när problem kommer uppstå och det kommer det! Du hade ett val där....du valde att inget göra eller ludda in svaret för du tro man kan läsa dina tankar. Du valde ....

Som jag sa tidigare så handlar detta om känslor men jag har stött på det så många gånger det är mer något man förvänta sig av alla. Blir dock inte lättare att lista ut svaret av det hela....

Om du nu hade/har känslor för mig varför visa du inte det ?
Varför sa du inget om det?
Varför ignorera du när jag väl försökte prata om det?

Jag såg många gånger du vart lite svartis, så fort jag försvann eller så fort man flörta, gav någon annan uppmärksamheten. Jag ignorera det och tyckte att jaaaa....men asså känner du något bör du väl kunna uttrycka det på något sätt. 

Men icke, alla vinkar du gav var att du hade noll känslor för mig så jag gick vidare, jag gav upp.
Hittade då en annan jättetrevlig man, hinner knappt säga hej, flörta lite så blir du svartis direkt. För mig blir det då lite svårt att veta vad du vill när dina handlingar säger en sak men din mun säger en annan sak. 

Ska jag rada upp det för dig så kanske du lättare förstår....

  1. Du får flörta med andra men inte jag ?

  2. Jag har hintat många gånger om vad jag tycker medans du tycker det är för djupa och privata saker. Samtidigt kommer du till mig och kan prata riktigt djupa samtal nu och då men så fort frågan är vad du tycker om MIG....så är du helt tyst.

  3. Jag börja dra mig undan då är du direkt på och undrar varför man blivit så distanserad men börja jag ta kontakt igen så drar du dig bort och tycker jag är för på.

  4. Är jag tyst så undra du direkt hur jag mår, om allt är bra, om något hänt så du visar empati men säger samtidigt att du inte bryr dig. Men om jag sedan tar upp nån gång att "ja men du bryr dig juh ändå inte" så får man alltid att "Det är väl självklart jag bryr mig, har jag sagt annat?"...mjooo....du ha juh det.....

  5. Du säger du vill vara singel, du trivs med det, du vill jobba med dig själv, det är bäst så. Då tar jag det som ett nej, så jag börjar söka vidare och lägger inte ned så mycket energi på dig. Då kommer svartsjukan fram, inget du säger rakt på men det skiner brutalt igenom så fler än jag ser det med att din attityd förändras direkt, kommentarer som kommer flygandes.  Du får inte all uppmärksamheten av mig som du fick förut. Kommer man då in i en diskussion med dig om varför är du svartis då du ändå inte gillar mig, så får man att ....."När ha jag sagt det?" Fine, nä absolut du har inte sagt det rakt ut men du har då tusan inte sagt annat heller när jag faktiskt ha frågat om det.....

  6. Privat med mig är du en helt underbar man, riktigt så där....man vill bara krama och pussa sönder. Men så fort nån fler finns med oss blir du riktigt kylig, avståndstagande.

Inte så konstigt man känner sig lite förvirrad

Man får både  "Hot and Cold" "ja och nej" från din sida, så veta vad du känner, vart jag står är helt omöjligt då du inte heller vill svara på enkla frågor. 

Detta hade förut drivit mig till vansinne men inte nu längre.  Mer att man.....suckar lite och bara fundera varför det ska vara så svårt att bara säga vad man tycker och tänker ?!?!? Sedan granskar man sig själv, har han sagt något jag missat, misstolkade jag något...
Är du rädd att tappa mig som vän?? Om du faktiskt skulle säga till mig att "Kiwi, jag gillar dig inte på det sättet". Är det där skon klämmer, att du inte våga helt säga sanningen för att du är rädd att förlora mig....