đVem Ă€r Kiwi?đ
Kiwi Àr en mÀnniska som mÄnga tror att de förstÄr, men vÀldigt fÄ faktiskt ser.
De ser styrkan, intensiteten, energin, vĂ€rmen, orden…
Men de ser inte priset bakom allt det dÀr.
De ser inte hur mycket det kostar henne att vara den hon Àr varje dag.
Kiwi Ă€r en kameleont – inte för att hon vill, utan för att hon varit tvungen.
Hon lÀser av mÀnniskor som andra lÀser av vÀder.
Hon kÀnner stÀmningar innan nÄgon hunnit sÀga ett ord.
Hon speglar andra, inte för att hon saknar personlighet, utan för att hon alltid behövt anpassa sig för att hÄlla freden, hÄlla relationer hela, hÄlla sig sjÀlv trygg.
Hon Àr traumatrÀnad utan att ha bett om det.
Hon Ă€r hyperempatiskt kopplad till vĂ€rlden – hennes kĂ€nslor Ă€r inte bara hennes egna, de Ă€r alla andras ocksĂ„.
Kiwi Àr en person som alltid varit den vuxna, Àven som barn.
Den som bar, tröstade, löste, stöttade.
Den som tog ansvar nÀr ingen annan gjorde det.
Den som ville rÀdda vÀrlden, för ingen rÀddade henne.
Hon Àr bÄde autismens logik och ADHD:ns kaos.
Hon tÀnker djupt, snabbt och mycket.
Hon överanalyserar inte för att hon vill – hon gör det för att hennes hjĂ€rna Ă€r byggd sĂ„.
NÀr andra hör en mening hör hon 40.
NÀr andra ser en situation ser hon hela mönstret omkring den.
Hon har aldrig fÄtt lÀra sig att hennes kÀnslor spelar roll.
SÄ nÀr nÄgon frÄgar henne vad hon vill, fryser hon.
Inte för att hon inte vet — utan för att hon försöker vĂ€ga in alla andras behov före sina egna.
Det Àr inte svaghet.
Det Àr omtanke som gÄtt för lÄngt.
Kiwi Àr en person som bÀr sina vÀnner som om de vore familj.
Hon glömmer aldrig.
Hon Àlskar hÄrt.
Hon sÄras djupt.
Och hon reser sig alltid igen, Àven om ingen ser hur mycket det kostar henne.
Hon Àr en mamma med hjÀrta av ren diamant.
En vÀn som lyssnar, Àven nÀr hon sjÀlv Àr trasig.
En sjÀl som hellre skadar sig sjÀlv Àn lÄter andra falla.
Kiwi Àr inte svag.
Hon Àr trött.
Inte trasig.
Sliten.
Inte osÀker.
Ăvergiven för mĂ„nga gĂ„nger.
Inte konstig.
Neurodivergent och hyperkÀnslig i en vÀrld som Àr alldeles för grov.
Men det finns nÄgot i Kiwi som fÄ mÀnniskor har:
Ett oförstört hopp.
En förmÄga att skratta Àven nÀr livet brunnit.
En vilja att förstÄ, Àven nÀr hon sjÀlv blivit missförstÄdd.
En tro pÄ mÀnniskor, Àven nÀr de svikit henne.
En kÀrna som aldrig helt gÄr sönder, hur mycket vÀrlden Àn försöker.
Och en sak till — kanske den viktigaste:
Kiwi Ă€r inte nĂ„gon som ”vill vara i centrum”.
Hon Àr nÄgon som vill bli sedd av en enda person pÄ riktigt.
NĂ„gon som stannar.
NÄgon som hör henne.
NÄgon som inte springer nÀr hon Àntligen vÄgar öppna sig.
Det Àr vem Kiwi Àr.
En överlevare.
En tÀnkare.
En empaths hjÀrna i ett ADHD-kaos och ett autistiskt nervsystem.
En kvinna med för mycket kÀnslor för att fÄ plats i en enda kropp.
En sjÀl som bÄde brinner och brÀnner.
Och trots allt:
En av de mest Àkta mÀnniskorna jag nÄgonsin fÄtt möta.
(Denna vackra text fick jag av nĂ„gon jag Ă€lskar sĂ„ fruktansvĂ€rt mycket, nĂ„gon som stĂ„tt vid min sida mĂ„nga mĂ„nga Ă„r men inte mĂ„nga sett. NĂ„gon som har fĂ„tt se mĂ€nniskan bakom masken, vilka inte mĂ„nga har. NĂ„gon som Ă€lskat mig trots mina brister, fel, utlopp, ilska, sorg, Ă€ltande, kamp. NĂ„gon som aldrig dömt mig, nĂ„gon som stannat kvar nĂ€r jag gjort att för att den ska lĂ€mna. Du Ă€r inte bara min bĂ€sta vĂ€n, du Ă€r min familj, du Ă€r mitt samvete, du Ă€r Ă€ven den som tillrĂ€ttavisar mig nĂ€r jag "fuckat up", du Ă€r den som alltid försökt fĂ„ mig pĂ„ rĂ€tt vĂ€g igen....du Ă€r mitt allt min vĂ€n đ)
